♥ sovit lite
Jag har sovit lite..
Ringde Mamma vid 02.30 nånting..
Då brast det, min finaste S hade rätt, jag borde inte ha läst obduktionsrapporten..
Denna gången fastnade jag på cystnjurar..
Det ska tydligen vara ärftligt..
Jag fick känslan att jag var TVUNGEN att se om jag har det inatt..
Jag vet att det inte går men ja..
Försök intala det till en person som är sjukt långt nere i det, det är helt omöjligt!
Så då ringde jag och väckte min kära mor.
Hon har fått tagit många sådana här samtal det senaste 6 månaderna..
Hon fick mig att lugna ner mig och fick mig att iaf sluta gråta..
Jag ska ta tag i det här sen, eftersom jag lever vet jag att jag inte har det på båda njurarna eftersom det i så fall är oförenigt med liv som jag så fint fick lära mig igår efter att ha läst varenda akademisk rapport om cystnjurar på både svenska och engelska..
Ska gå ner på ICA strax, har ingen mat hemma.. Och kom på nu att jag aldrig åt ngn middag igår..
Oops..
Skulle vara gott med en macka också.. Men har inge pålägg hehe..
Dags att ta mig utanför min borg nu!
Sen blir det om jag ORKAR staden och Katarina Kyrkogård och Love's grav!
♥ Tack föratt ni FINNS!!
♥ sötnosar!
Söta rara ni,
Ska jag göra ett 104:e försök till att komma igång med bloggningen igen..
Största anledning har ju varit att jag inte har internet hemma, har fortfarande inte det..
Men kan koppla in min iPhone och använda mig av det mobila 3G nätet..
Så försöker mig på det nu igen! =)
Fast största anledningen är nog att jag inte haft någon motivation över huvudtaget..
Jag har tyckt de senaste månaderna efter uppbrottet med Love's Pappa att jag är konstig, hur JAG kan känna att jag förlorat mitt barn när lilla Love bara var ett foster...
Fast jag har insett att allt detta beror på min dagsform..
Hade en jätte dipp i början av Juli, men nu är allt bättre igen.. Trodde att det skulle vara som värst nu vid min 25års dag, eftersom Love skulle vart min 25års present.. Men Än så länge känns det inte så.. Känns dock konstigt att veta att jag skulle vart gravid i vecka 38 nu och gå in i vecka 39..
Men det kkommer i framtiden =)
Ska göra ett mys inlägg under dagen nu så ska ni få se vad som hänt i mitt lilla liv! =)
Kramar
♥ snart jobbe dags
Jag har blivit med iPhone igen! And I love it..
Min prinsessbakelse har kommit♥
Har packat 3 flyttkartonger idag också.. Har insett att jag bara är ledig på torsdag innan flytten..
Då ska jag egentligen på Vinordic mässan i Älvsjö men.. Vi får se..
Vill verkligen gå då man lär sig så sjukt mycket och får prova en massa godsaker som man annars bara läser om i Livets Goda eller som man ser på någon sida på internet..
Så vill vill vill verkligen gå, men vi får se om tiden räcker till..
Sen samma dag som jag flyttar ska jag ju till KS och CFM för att träffa min överläkare och äntligen få obduktionsrapporten av min lille Love..
Så det blir en speciell dag kan man konstatera..
Hoppas bara på att jag inte blir allt för ledsen av rapport genomgången.. ♥
Nu är det dusch dags, sen är det dags för en fredags kväll på Aquavit..
Arlanda är fortfarande avstängt så det lär bli en kväll med en del att göra ;)
Men det ska bli skojj!
Hoppas ni får en underbar kväll med massa fredagsmys♥
♥ ägglossning
Jag visste inte att jag kunde må så dåligt av något som är så naturligt så som att jag hade ägglossning den 1:a April..
Nej, det var inget skämt.
Jag mådde, mår, verkligen dåligt över det.
Jag är inte gravid längre jag ska faktiskt ha ägglossning.
Men jag vill inte, jag vill inte ha det för jag vill inte blir gravid igen.
Jag skulle vilja pausa min cykel.. Men det går tydligen inte..
Tydligen får jag inte heller ha fler preventitvmedel än 1.. eller jo 2 kan jag ju alltid få men jag skulle så gärna vilja ha p-piller, p-stav, spiral och gärna p-dator..
Förstår ni min nojja över att bli gravid?
Jag vill inte..
Så, så länge vill jag inte ha ägglossning heller..
Men nepp det kunde jag inte välja..
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mina p-piller fungerar denna gång..!!
Jag måste åka till graven idag..
Saknar Love♥
Jag vet att jag var där igår, men jag ska dit idag med..
Tydligen
♥ irriterad
Jag är bara väldigt irriterad just nu..
Har inte tänkt på att gå och kolla ifall posten kommit sen jag kom hem förut..
Nu har jag precis duschat och jag håller på att göra mig i ordning inför middagen med finaste Sara..
Då så gick jag förbi hallen, där låg ett stort paket (??) de måste verkligen ha tryckt ner det i brevlådan..
Jag öppnade det, fanns ingen avsändare på..
I det så ligger det 3 bodys för en pojkbebis i storlek 62..
TACK, du underbara människa som tyckte att jag behövde just dem hem i brevlådan..
Vilken underbar omtanke..
Hur tänker du?
Att jag ska bli glad och tänka "Åhh de skulle ha passat min Love perfekt.."
Snälla alla ni som får för er liknande idéer..
SKICKA INGA BARNKLÄDER HIT..
Ännu ett bakslag,
ännu en dust av misslyckande kom över mig..
Jag vet att jag inte ska lägga skulden på mig själv,
men jag kan inget annat göra för ens jag fått obduktionsrapporten..
♥ första natten
Inatt är första natten som jag sovit mer än 6 timmar (sov: 9 timmar).
Ensammen och i sängen!
Jag trodde seriöst aldrig att den här dagen/natten skulle komma..
Jag är överlycklig, jag har vaknat upp utvilad och jag är pigg och glad..
När det hände senast, ja då måste vi nog dra tillbaka tiden tills innan Love flyttade in i min mage...
Och även lite till eftersom jag jobbade en massa och var tvungen att ställa klockan de dagar då jag började 17..
Jag tror vi är tillbaka till natten till den 20/10-09. Jag och Love's pappa bodde på Clarion Stockholm..
Efter att en massa tråkigheter hade hänt med Mormor under söndagen..
Jag var helt färdig.. Vi var och åt middag sen blev det lite drinkar på Och himlen därtill..
Sen blev det tillbaka till hotellet.. Morgon efter vakna vi när vi vakna..
Då var jag UTVILAD senast♥
Det va inte igår..
Jag ska gå upp nu och dricka lite blodapelsin jucie och äta en leverpastejs smörgås och sen så ska jag gå ner i Hagaparken va tanken och ta en liten promenad.. Kanske inte brunnsviken runt men en liten tur iaf!
Hade jag haft cykeln här hade jag tagit en cykeltur =)
Men nu är den hos Mamma..
Ha det bäst så hörs vi senare,
♥ guardian angel
Barbara Bukowski har gjort en nall-serie som heter Guardian Angel,
Jag köpte min lilla "Guardian Angel" i ljusblått på Huddinge Sjukhus vid mitt återbesök.. Jag vart kär i den super söta mjuka och gosiga ljusblå nalle-ängel.
Det fanns inte en möjlighet att den skulle få hänga kvar där, Nej!
Den skulle helt klart med mig hem..
Nu, idag just nu, läste jag den lilla lappen som hängde på.. Där står detta:
"...Hela mitt hjärta fylls av en enorm glädje av tanken att en av dessa hittat sin väg till dig. Låt den hålla dig sällskap och tillsammans med dig uppleva livets alla lyckliga stunder. Låt den även trösta dig under de svåra och sorgliga, då även de måste genomlevas..."
With Love
Barbara Bukowski
Det här en av de mjukaste gosigaste och mest mysigaste liten nalle-ängel jag haft!
Han har många vänner här hemma just nu, när alla Love's gosisar från begravningen nu bor här hemma, ska som sagt sen när jag flyttat göra en Love hörna i mitt nya sovrum.
Tänk vad ett litet gosedjur kan göra och hur det kan förgylla ens vardag!
♥ jag tror..
Man är vaken sen kl 8 imorse..
Hur jag ska "orka" vara vaken hela kvällen är en bra fråga..
Idag ska jag jobba mitt första pass sedan den 14/2.. Det känns jätte konstigt och jag är riktigt nervös.
Det känns som om jag ska "prov jobba" för det där nya jobbet..
Jag vet att det är en massa nya saker på menyn, lite nya viner på vinlistan och ja självklart har det bytt barens drinklista..
Men jag ska nog klara av det här... haha.
Jag hoppas ni förstår min bittra ton
Hade tänkt att infinna mig i personalmatsalen till 16, så att jag kan äta i lugn och ro..
Sedan byta om, som för mig ALLTID tar en evighet..
Klockan 16.45 har vi genomgång vid Raw Bar, med köket..
Sen är det bara att le och vara jag..
Men jag har seriöst fjärilar i magen.
Jag vet att det kommer bli en tung dag idag då det säkert kommer bli en hel del frågor ifrån mina kollegor men lite därför jag ville ta mig in en dag innan jag VERKLIGEN ska börja igen..
Jag ska ju ha mitt första riktiga pass på Påskafton så det är ett litet tag kvar.. =)
Kollade min internetbank.. INGA pengar från Försäkringskassan än.. Jag tror att det kommer bli tjafs, att jag inte har en anledning nog att vara sjukskriven..
Min magkänsla säger det till mig..
Den känslan är inge rolig just nu..
Men som tur är har jag ett sparkonto som denna månad kommer få användas till att betala hyra och alla räkningar då inkomsten ligger på 0:-
Nu är det jobbigt att vara den enda med inkomst i det här hemmet, för det är ju bara jag som bor här..
Men jag ska inte säga att det ÄR så än, för just nu är det bara spekulationer..
Det är jobbigt!
Ska försöka äta lite lunch nu, så att jag även kan äta lite på jobbet sen.. Måste börja äta ordentligt nu.
För på jobbet går jag av mig all energi...
Behöver bunkra upp, vill inte få ett vikt ras till..
Nej det vill jag verkligen inte.
Har inga jobba byxor som passar längre, skjortorna är för stora också..
Det kommer bli en intressant vår ;)
Lunch dags!
♥ gravstenar
Jag håller på att kolla gravstenar,
Love ska ligga i samma grav som min Morfar Bosse och han har redan en gravsten.
Dock känner jag att den stenen är alldeles för "vuxen", men jag vet att morfar ligger där också och därför kan jag inte ändra en massa.
Hade jag dock inte bestämt att ha Love i samma grav som min Morfar hade jag velat haft den här gravstenen, Spöket Laban var den figur som jag förknippat med Love. Först och främst p.g.a att den dräkt jag skulle haft med till BB till mitt kommande barn hade vart en röd laban hängselbyxa.
Jag såg sedan den här och alla pengar som man betalar för stenen går oavkortat till Barncancerfonden.
Men nu ska jag tänka om, för den här stenen kommer aldrig bli aktuell trots att jag snöat in på den just nu!♥
Drömma måste man dock få göra, om man nu kan kalla det att drömma i den här meningen.
Jag önskar att man inte ens i från första början behövde sitta här och titta på gravstenar.
But here I am..
♥ mobilräkning & deklaration
Nu har man fått mobilräkningen från när allt med Love hände.
Det är helt sjukt, satt och gick igenom samtalsspecifikationen och började gråta.
Alla minnen kom tillbaka..
Exakt hur samtalen gick till, jag kommer ihåg vart jag har varit och exakt vad som sagts.
Mobilräkningen den här månaden gick på många hundralappar mer än vad den gjort tidigare, jag har haft en ökning i kostnad på nästan 110% den här månaden..
Trevligt!
Dock kom precis en VÄLDIGT trevlig upplevelse ner i brevlådan..
Min deklaration♥
Men det var väntat, så va tyvärr inte en överraskning då jag under förra året betalade in mer skatt än vad jag hade behövt..
Nu är det dags för den efterlängtade duschen, sen ska jag vila 1 timme, mår illa av min trötthet just nu.
Sen ska jag göra mig i ordning för en middag ute!
♥ Bina
♥ val i livet..
Nu har jag kommit hem igen..
Det är alltid med en klump i magen som jag kommer till Huddinge Sjukhus..
Även idag!
Men nu är jag hemma, hemma i min borg.
Det gick jätte bra hos Lollo idag, till och med några tårar som tydligen fanns kvar lämnade min kropp.
Idag behövdes det verkligen ventilera.
Vi pratade om min panikångest, varför den troligtvis kommer och hur jag ska försöka tänka.
Så ska verkligen göra ett försök inatt.
Mitt största problem har ju varit att börja jobba på torsdag.
Men jag ska ge det ett försök.. Ska dock gå till vårdcentralen i morgon och prata med min läkare ang. att jobba 50% i typ 2 veckor, så kallad jobb träning, för att vara på den säkra sidan.
Men när vi satt och prata om jobbet nu idag kändes det bättre. Hon fick mig att tänka på vissa saker som kan hjälpa den här situationen till att bli bättre genom att jobba. Jag är ju inte hemma för att jag inte trivs på jobbet utan för att jag inte kan hantera mina känslor.
Så ska verkligen ge det ett försök.
Vi pratade om hur vanligt det är med missbildningar på foster och vad för typ av missbildningar. Varför jag allt säger att Love var sjuk istället för att säga att han hade en missbildning.
Mycket ligger troligtvis i att jag just nu känner en massa skuld och att jag känner mig misslyckad.
Massa känslor som kom ut som behövdes komma ut.
Nu känner jag mig lätt som en bomullstuss och betydligt bättre till mods.
Ska tillbaka till henne om 3 veckor, hon vill att vi ska förlänga med en vecka nu varje gång.
Hon är helt säker på att jag klarar mig själv, men med lite vägledning.
Så jag ska nog bevisa för mig själv att det kan jag! =)
Jävlar annamat i mig har nog vaknat nu igen, känns skönt!
Jag ska ha en pysseldag här hemma nu, dammsuga och tvätta. Ska maila min chef också och sen ska jag äta något nu.
Lollo var inte orolig över min vikt, visst det är inte BRA att jag rasar men jag har inte utvecklat några symptom på svält vilket är possitivt.
Nu kurrar till och med magen så ska nog ta mig en banan.
Idag lovar jag att det kommer ett inlägg om begravningen, för jag kommer vara ensammen hela kvällen, eller iaf fram tills det är dags att nanna kudden.. Så jag har ALL tid i världen.. Näst intill..
Ut i solen och njut nu!
♥ Bina♥ paniken kommer och tårarna rinner
Jag förstår inte vad som har hänt.. Jag vill inte förstå.
Jag tror att jag är Ok, jag är inte ok.
Varför kommer den här paniken när jag ska sova?
Att om jag låter mina ögon falla ihop så kommer jag aldrig mer vakna..
Jag vill bara kunna sova.
Jag kan inte sova..
Hur ska man kunna låta sig själv sova om detta skulle vara mina sista andetag?
Nej det kan man inte, så jag håller mig vaken.
Ögonen trillar ihop för att jag är så trött, men jag kan inte.
Tänk om jag aldrig skulle vakna igen....
Jag är livrädd för att somna.
Det känns så patetiskt, efter allt man gått igenom så ligger jag nu i sängen och tårarna bara rinner för att jag är rädd för att somna.
Jag har fått ett mail nu ikväll.. Har jag gjort rätt val, varför bad jag inte om fler provtagningar..
Jag kanske har mördat min son.
Hur ska jag kunna leva vidare efter det, då kanske det är lika bra att jag somnar.
Jag orkar inte längre.. jag vill bara ha svar.
Jag ska kunna börja jobba på torsdag, men det enda jag tänker på är "tänk om.." kring obduktions rapporten.
Hur ska jag klara av vardagen när jag inte ens kan skilja på verklighet och tankar.
Jag vet seriöst inte om jag pratat med någon i telefon eller om jag tänkt att jag gjort det.
Jag läser inte mailen utan öppnar dem skummar igenom dem och lägger i en "läs senare" mapp jag gjort.
Jag svarar inte på sms..
Jag svarar inte på alla samtal jag får, för det mesta bara när det är dolt nummer för då är det något angående Love.
Jag måste tvinga mig själv att duscha, borsta tänderna & tvätta händerna.
Diska, tvätta, städa och äta görs när man känner för det (läs: aldrig)
Jag har börjat träffa folk, de dagar jag känner att jag kan.
Men jag saknar min egen tid, jag behöver den jag är inte redo än.
Men jag kan inte sörja för resten av mitt liv,
men när vet man att man är redo att försöka vara "jag"??
Jag vill inget hellre, men jag är en redo än.
Fast jag orkar inte tjafsa med försäkringskassan. Jag orkar inte "jaga" min doktor på Huddinge för en längre sjukskrivning men jag klarar inte av att jobba..
Ska jag ta ut min semester? Eller vad gör man?
Jag orkar inte hålla på att tänka på allt det här, jag vill bara bli mig själv igen!
Snälla vad har man gjort för att förtjäna det här?
Just det kanske mördat sitt egna barn, jag har inte rätt att sörja för ens jag vet.
Snälla ta bort mig härifrån ett tag!
♥ Bina♥ det mesta gjort..
Hemma,
äntligen hemma..
Gick in förbi Babyland iaf, bestämde mig för att försöka vara starkare än vad jag tror jag är.
På babyland hade det jag har letat efter för både mig och vad jag skulle köpa för en annan person också.
Så var riktigt skönt.
Sen fuskade jag och tog tunnelbanan in till Hötorget.
Gick in på Agnes & Lisa och beställde sorgebandet,
jag blev så irriterad när en av de som jobbar där står och gråter, hörde inte exakt över varför..
Men stå inte och gråt i affären..
Det kändes jätte jobbigt, att stå där och INTE gråta över att beställa sorgeband till min son's begravning med en annan står och snyftar framför än över något helt annat.
Jaja, kanske är överkänslig?
Gick in och på HM hittade en super fin klänning till begravning, men NEJ.. Jag som alltid haft samma storlek på HM har helt plötsligt fått en förändrad kropp och kan vare sig ha den ena eller den andra klänning..
Riktigt irriterande..
Så det blev ingen klänning.
Sen gick jag in på hemköp på Åhléns City och handlade lite, sitter just nu och äter en sådan där påse Caesar Sallad.
Sedan blev det tunnelbanan hem, då ringde begravningsbyrån. Hon va verkligen jätte trevlig.
Hon tyckte att eftersom jag gjort allting annat själv så kunde jag väl göra urnan själv också,
jag fick mig ett litet skratt idag med =)
Skämtosido så fick jag numret direkt till Skogskyrkogårdens Krematorie så kunde jag beställa direkt av dem,
tydligen billigare och det går fortare, jackpot!
Nu ska jag bara maila kuratorn och skriv upp allt jag vill ha sagt till prästen sen känner jag mig helt färdig för idag.
Kroppen värker som bara den..
Kanske inte så konstigt?
Vad säger ni, vad ska jag hitta på i kväll & i natt? Några förslag?
♥ Bina♥ tick tack..
Förlåt att jag inte svarat på alla Era mail,
idag har jag inte hittat orken än.
Öppnade precis posten, idag kom räkningen ifrån Huddinge Sjukhus.
Räkningen på min vård för att föda Love.
Känns sjukt att man ska betala för att gå igenom det man gör, men ja, jag vet det är helt normalt.
Jag vet att jag reagerade precis likadant när Morfar gick bort.
Varför ska man betala för sjukvård när livet ändå tar slut?
Just det ska sätta kameran på laddning..
Har duschat nu iaf,
har ringt begravningsbyrån, de var ute på en begravning (otippat!??!) så skulle ringa tillbaka efter 14.30..
Ska klä på mig nu och ta mig en promenad in till Agnes & Lisa..
Jag har fått beslut ångest över sorgebandet..
Jag kan INTE bestämma mig..
Jag vill inte behöva bestämma mig..
Ska ta Babyland i morgon, idag är ingen bra dag för det.
Jag kan inte ringa prästen idag, idag vill jag bara ha den där personen som kan göra allt för mig.
Hjälpa mig och ringa de här samtalen.
Orkar inte ens ringa min kurator, vet liksom inte vad jag ska säga till henne.
Jag har en massa jag måste få sagt men jag kan inte.
Kanske ska maila istället?
♥ Bina♥ fan fan fan (långt)
JAG VILL INTE LÄNGRE.....
Jag vill verkligen inte längre, jag vill bara försvinna ifrån jordens yta.
Hur kan det vara sol ute?
Det ska inte vara sol ute...
Varför ska man behöva gå igenom det här?
Jag kan inte gå till begravningsbyrån och köpa Love's urna..
Jag kan inte beställa sorgebandet till hans kistdekoration..
Jag kan inte klä på mig..
Jag kan inte gå in duschen som alla ni andra..
Jag kan inte äta, varför äta när meningen med livet ändå är slut?
Jag kan inte sova, varför ska man sova när man ändå bara drömmer bajs drömmar..
Jag kan inte prata med någon...
Jag kan inte vara en fungerande människa..
Varför?
Jo för jag ska inte BEHÖVA göra det här..
Ens barn ska inte dö innan än själv.
Den värsta veckan i mitt liv har kommit, Love ska begravas..
Jag vill inte längre.. Snälla rara jag vill verkligen inte längre.
Varför måste jag lida? Det här gör så satans ont, jag kan inte ens beskriva hur det känns.
Antagligen kommer jag aldrig kunna beskriva.
Varför blev jag så här just idag?
Det kan jag berätta för Er..
Ni vet att jag inte vill sova på nätterna, för det är då alla drömmar kommer..
I natt kom den.. En dröm jag inte ville drömma..
Det va torsdag, jag hade inte sovit en blund på hela natten,
Jag väckte Love's Pappa (!!) konstant och bara grät, frågade tusen frågor,
men han hade liksom jag inga tusen svar..
Jag grät grät grät och grät ännu mer.
Det spelade ingen roll vad han sa.
Han gick upp för att jobba lunch och gick vid 9.
Jag skulle då gå upp äta en frukost och göra mig i ordning,
tänkte att idag behöver jag verkligen äta frukost..
Gick ut i köket öppna kylskåpet för att ta ut smöret och jucien och leverpastejen.
När jag Lätta paketet så låg Love i det..
Jag bröt ihop på köksgolvet med lätta paketet i famnen.
När jag sen tittade nästa gång var han borta.. Hur kunde han va borta?
Han hade ju legat där i smör paket och nu var han bara HELT borta..
Jag fortsatte fixa frukost, men jag kunde aldrig äta något.
Sen var det dags att duscha, jag satte mig på min pall (som jag faktiskt har i duschen eftersom jag fortfarande får svimnings anfall när jag duschar efter graviditeten)
och duschade.. plötsligt började det lukta "avslag" ni som fött barn vet att man efter förlossning får avslags blödning.
Just nu satt jag och duschade i något som var rött klumpigt och stank vidrigt, för mig kommer den här stanken alltid påminna om allt som hänt.
Efter mycket om och män var jag färdig.
Jag kommer ihåg hur jag tänker vad mer kan hända nu?
Jag sminkar mig... (!!)
Jag klär på mig...
Jag fixar håret...
Mamma ringer och säger att hon är på väg till mig, jätte bra.
Jag hade redan gjort i ordning en bag med allt som skulle med till Kyrkan.
(Jag måste komma ihåg att göra i ordning det på onsdag)
Så jag glömde ingenting.
Jag blev hämtade, vi skulle nu hämta Jessica vid Liljeholmen och sen var det bara att köra till bårhuset på Huddinge S.
Väl där, parkerade vi bilen på parkeringen mellan huset för Kvinnokliniken och för Bårhuset. Det är sjukt att man kan se där han föddes ifrån bårhuset.
Jag gick in ensammen, jag ville klara av det här själv..
Jag kommer in och alla vit klädda ufo människor tittar på MIG som om jag var ett UFO,
jag frågar än av dem vart an ska hämta ut anhöriga och deras kistor.
Hon skrattar lite åt mig och säger det är väl bättre att försöka på dagis.
Jag går vidare kommer till någon slags "reception"
Presenterar mig och säger att jag vill hämta ut min son Love Dahlin.
Hon tar med mig in i ett kylrum, ni vet ett sådant som man kan se på typ NCIS & CSI och drar ut en sådan drag låda och där ligger en liten liten vit kista.
Där det hänger en lapp:
Love Dahlin
(Sabina Dahlin, 850722-xxxx, Mamma)
Jag hade kommit rätt, det var min Love som var där.
Så här nära hade jag inte varit sen jag höll honom i famnen på avdelningen när han föddes och dagen efter..
Jag fick ta hans kista i min famn och bära ut den till bilen.
Mamma och Jessica bara grät när jag kom ut, mina tårar bara rann.
Hur var det möjligt, hur kunde jag komma ut med min nästan 1 månaders baby död i en liten liten kista?
Så ska det ju inte vara..
Han placeras i baksätet..
Jag spänner fast honom med säkerhetsbältet och sätter mig bredvid med känslan att jag ska hålla om honom och hålla i hans hand, det är ju faktiskt hans första bilfärd, tänk om han är åksjuk tänk att vi iaf fick uppleva den tillsammans ( hur kan jag ens sitta och tänka så här, min son är ju död)
På vägen går allt bra, tills vi kommer mot södra länken.
Där blir vi stoppade av polisen.
De vill undersöka bilen, när de ser kistan vill de att vi alla ska lämna bilen.
Varför vi åker med en kista kan de inte förstå?
De vill åtala oss för mord.
De tror att vi frivilligt har mördat Love,
Jag får panik jag skriker jag slåss och jag gråter.
Är det vad de tror att jag mördat min Love!
Det var nu jag vakna, tårarna bara rinner och jag har ont i magen.
Tänk om jag faktiskt har mördat min egen son, tänk om allt är mitt fel för kanske den där lilla ostbiten jag åt (Som var pastöriserad) Eller tänk om det var det där glaset vin jag drack samma kväll som jag sedan blev gravid.
Jag vill inte längre nu, jag vill verkligen inte längre.
♥ Bina
♥ för första gången..
I natt är första natten som jag har sovit i sängen,
nu tänker ni jo men det har du ju gjort tidigare också.
Absolut, men aldrig ensammen.
Jag hade jätte ångest över att lägga mig i sängen.
Det är så svårt, jobbigt och tanke krävande.
Alla minnen från graviditeten kommer tillbaka där,
varför vet jag inte, men kanske beror på att jag alltid kände Love som mest när jag låg i sängen.
Men jag har klarat en natt i sängen nu,
jag hoppas att det inte ska vara några problem i fortsättningen.
Jag ska verkligen försöka nu varje natt.
Rensade ur mitt nattduks bord i natt, där hittade jag bland annat min inskrivningsjournal till Mama Mia,
min barnmorska på mödravårdscentralen.
Alla papper där ifrån, och sen lite annat bebispyssel.
Så jag önskar mig en till "minnes låda" den större varianten om någon undrar vad jag vill ha i 25års present i sommar..
Den andra är redan FULL!
Nu ska jag ta mig en promenad ner till stan, panduro väntar och så ska det införskaffas en stor sak och lite små saker till Love's Begravning.
♥ Bina♥ sova?
Jag är trött, trött i själen..
Men inte i huvudet!
Huvudet tänker mer och mer och mer..
Jag är inne i en ny fas..
Igår när jag låg och sov vaknade jag och låg bara och begrundade det vackraste i livet,
en illusion av sitt barn.
Det tog över 1 timme innan jag kunde somna igen,
just där och just då hade jag behövt just DEN kramen.
Men jag måste börja sova.
Jag har inte skrivit så mkt om mina sömn- och min matproblem.
De existerar fortfarande, precis i samma utsträckning.
Kanske hanterar jag de bättre bara?
Insåg idag att jag inte använt spisen sedan den 16/2, det är snart en månad sen.
Har jag ätit har jag ätit en macka, banan och nu plättar.
Har jag druckit har det vart Cola, Smoothie, Vatten och kanske någon lättdryck.
Snacks, då har det blivit chipsen, naturgodis och sen har jag ätit några Werthers.
Väntar olidligt på Obduktionsrapporten..
Ni alla säger att jag har inget att oroa mig över,
att det här syndromet oftast inte är ärftligt.
Nej, kanske inte i Sverige.
Men de pojkar som fötts med detta syndrom i bl.a USA har även deras bröder fötts med samma syndrom.
Jag är livrädd att få reda på att det är ärftligt.
Hur ska man då gå vidare?
Jag vet, jag ska inte tänka så innan jag vet.
Men ni måste förstå mig, det är MITT liv vi pratar om just nu.
Jag är orolig.
Ska nog trots allt trotsa mig själv och hoppa upp på loftet och somna för natten.
Det är ju en ny dag imorgon, som jag kommer spendera på samma sätt som alla andra..
Sökandes en massa "onödig" information på internet.
Kunskap är makt säger dem, min kunskap ger mig makt över mina egna tankar.
Dröm sött
♥ Bina♥ i will try to fix you (långt)
Innan ni läser vidare vill jag bara varna att det här är ett långt och otroligt känslosamt inlägg för mig, vill ni inte veta allt, läs då inte det här..
Jag har tänkt och jag tänker..
Jag har tusen frågor och jag absolut INGA svar..
Sitter hemma i soffan, i "min" hörna, ni vet inte alls vad jag menar med det..
Det är en person som vet, den enda personen som jag släppt in i min borg.
Sen Love somnade in har 2 personer varit i min borg.
Mamma & Love's pappa.
Nu rinner tårarna, de som jag trodde hade tagit slut..
Jag har dåligt samvete, otroligt dåligt samvete för att jag inte släppt in Er i mitt liv.
Jag är lite personlig nu, jag behöver det och för Er som skulle få för Er att använda det här emot mig,
på ren svenska dra åt.... Jag är så trött på att behöva acceptera.
Jag kan inte längre, jag är knäckt, jag hoppas att NI är nöjda.
NI/DU har gjort den här sorgen omöjlig för mig att kunna sörja. Ni har lyckats få mig hålla allt inom mig,
just nu sitter jag och skakar, mår illa och håller andan.
Det här gör ont.
Jag har dåligt samvete till alla Er som har sagt att jag bara ska ringa om jag behöver något,
jag har inte ringt någon av Er,
inte för att jag inte behövt Er utan för att jag inte kan. Jag kan inte förmå mig själv att störa i Era liv.
Jag skulle klara graviditeten själv och då får jag klara sorgen av mitt sons förlorade liv själv.
Jag hade behövt hjälp med mat, tvätt, någon att skratta med, någon att prata med, någon att kunna somna med, städa, någon som kunde säga till mig att du kanske ska gå ut i köket.. Men jag svalde min stolthet, att räcka ut handen och be om hjälp har inte varit min metod.
Jag vet nu jag hade behövt det, jag behöver det.
Jag behöver Er alla, men jag har valt att stöta bort alla.
Förlåt, men.. vet inte vad!
Nu till det lite mer personliga..
Förlåt,
Jag vet att du mår minst lika dåligt som jag,
att jag inte kan förmå mig att ringa, skicka ett sms eller ja vet inte vad.. Får mig att skämmas.
Jag vill kunna men jag kan inte.
Du är en av mina närmaste, en av 3, absolut närmsta vänner.
Och jag kan inte ens ringa dig.
Varför? Jag vet inte.
Det gör så förbaskat ont men vill inte vara ivägen kanske. Fast jag vet att jag inte är det.
Allt jag kan säga är förlåt, jag måste bara svälja min stolthet och räcka ut min hand.
Jag vet att du skulle hjälpa mig om jag låter dig!
Jag ska, jag ska.. jag ska!
Som du sa i veckan, du är bara ett samtal bort och kommer alltid att vara
Älskar dig vännen!
Även fast det här ovan är till en speciell vän har jag jätte dåligt samvete till de andra 2 av mina närmsta.
Men jag kan inte öppna mig.
Jag kan inte dela med mig av mina känslor för jag kan inte sätta ord på dem.
Jag känner mig stum,
jag känner mig döv när ni pratar med mig.
Jag vill så gärna kunna lyssna på allt vad ni alla har att säga till mig men jag gör inte det. Jag slutar lyssna, jag vet inte varför jag gör det och jag hatar mig själv för det.
Jag är vuxen och ska klara av att ta hand om mig själv, men jag tror inte jag klarar av det.
Nu kommer det jobbigaste,
Förlåt Mamma,
att jag inte kan gråta framför dig,
att jag inte kan säga vad jag känner,
att jag inte kan be om hjälp,
att jag gör allt som du uppfostrat mig till att inte göra just nu..
Jag är rädd för att du ska må sämre om jag mår dåligt.
Fast jag vet ju att du kan se rakt igenom min fasad, det finns ingen som känner mig bättre.
Så jag förstår inte varför jag ens försöker,
för att få dig att känna dig som en hemsk Mamma?
Nej det är inte min intuition..
Jag vet att det här är otroligt jobbigt för dig med, Love var ditt första och hitills enda barnbarn och han kommer vara det enda tills den dagen jag får ett barn till.
Jag känner mig bara totalt misslyckad.
Förlåt för att jag röt till på sjukhuset är du skulle fotografera Love's hand..
Jag vet att det inte gick att få det bättre,
men min frustration över att det där var mina enda bilder jag någonsin kunde få på Love gick ut över dig och det var inte meningen.
Det är otroligt hur många saker jag har dåligt samvete över.
Jag kommer aldrig kunna be om förlåtelse för allt,
men förlåt..
Åter till all besvikelse jag har inom mig över hur vissa har reagerat på min graviditet och på det som hänt får mig att bli stum.
Hur kan man ens försöka hitta sin egen lycka i någon annans sorg,
det gör mig ont.
Obeskrivligt ont.
I inlägget här in under har jag publicerat historien om "Hur Love blev till.."
Hur kan man som "vän" inte ens ha skickat ett sms där det står jag beklagar sorgen, eller ringt ett samtal.
Det är så många bekanta, arbets kollegor, skolkamrater från lågstadiet osv. som har hört av sig och beklagat sorgen.
Men däremot kan inte en s.k vän höra av sig.
Det gör så förbannat förbaskat ont.
En annan fråga jag har fått svara på om och om igen..
Hur kan du sörja ett missfall? Men vadå du gjorde ju en sen abort?
Nej & Ja..
Men vad är problemet hos människor att inte kunna se vad som är lämpliga frågor och jävligt onödiga?
Jag vet inte men jag har svarat på frågorna om och om igen.
jag fick inget missfall, Love var ett barn, mitt barn. Han var sjuk, han föddes alldeles för tidigt och bestämde sig för att sova i himlen. Vad är konstigt? För att jag inte vill berätta hela sanningen för hela Sveriges befolkning har ni rätten att börja prata bakom min rygg, Tack ni alla underbara människor.
Love var inget missfall, han var sjuk.
Bara för att han aldrig han lämna min mage så är han ett "missfall" för Er.
Men inte för mig, det gör ont att höra Er prata om Love som en sak, som en klocka med ett trasigt batteri.
Han var mitt barn/ Han är mitt änglabarn.
Och ja jag gjorde en sen abort, i Era ögon.
I verkliga fallet genom gick jag en selektiv abort. Med det menas att barnet är sjukt och man väljer att avbryta graviditeten då barnet inte skulle klara sig utanför livmodern.
Jag fick genomgå en förlossning, jag fick genomlida timmar och åter timmar av smärta av värkar. Värkar som jag aldrig kommer kunna förklara vid ord.
Det värsta av smärtan var vetskapen att jag genom gick det helvetet av en anledning, att få kunna hålla mitt döda barn och för att kunna anordna en värdig begravning till honom.
Den smärtan kommer jag ALDRIG kunna sätta ord på, den smärtan kommer spegla resten av mitt liv.
Smärtan av att sitta med sin döda son i famnen och kunna peka ut likheter som är självklara och redan i v.18 så tydliga att det enda jag inte kunna peka ut att vara en likhet med mig eller Love's Pappa var Love's mage.
Allt annat var VÅRT. Han va vår son, det kan ingen ta ifrån oss.
Men jag är trött på att ta skit, och nej jag kommer inte ge tillbaka.
Jag ska gå vidare.
Jag är starkare än va de är,
men jag behövde ventilera. Det är därför jag har den här bloggen,
jag är en skrivare och tänkare.
Det har jag alltid varit och kommer nog alltid att vara.
Jag behöver ha min tid.
Jag kommer att ta min tid.
♥ Bina
♥ fix you
Coldplay - Fix You
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down on your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down on your face
And on your face I...
Tears stream down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down on your face
And on your face I...
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down on your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down on your face
And on your face I...
Tears stream down on your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down on your face
And on your face I...
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
♥ Bina
♥ en dag slut, snart en ny dag
Lilla jag är fortfarande trött.. Jätte trött..
Ska nanna när som, dagen har tagit slut på mig helt och hållet.
Ligger och funderar över vad som ska skrivas på sorgebandet till Love's kistedekoration.
Ska gå till Agnes & Lisa på måndag och beställa det,
även beställa blommor till själva dekorationen.
Eller så kanske jag ska köpa blommorna på Hötorget på onsdag eftermiddag.
På onsdag kommer en av mina närmsta vänner till Stockholm, Maria♥
Hon jobbar i Åre just nu, hon åkte upp precis när jag fick reda på att jag hade Love i magen.
Saknar henne, men hon kommer på onsdag =)
Tyvärr, pga. otroligt tråkiga omständigheter men jag är lättad av att ha henne här på torsdag.
Hur trött kan man egentligen vara?
Tog mig en tur förbi morfars grav på Katarina kyrkogård.
Jag älskar den platsen, jag älskar den kyrkan.
Det är MIN kyrka, det har jag sagt enda sedan jag va liten.
Kom ihåg när jag va hos Mormor och Morfar på mosebacke och morfar och jag gick och handlade på ICA'n på Högbergsgatan "Morfar, där är min kyrka". Han skrattade allt och sa "Nej du, det där är min kyrka".. Så typiskt han att alltid jävlas med mig.. Slutade allt med att jag skrattade och sa "Du och Jag, Morfar" fick alltid svaret "Du och Jag, Sabina". Han och jag hade något som jag aldrig haft med någon annan.
Han va min, han va den jag såg upp till, den jag alltid fick tröst utav.
Sen försvann han, bara helt plötsligt. Den 1:a Januari 2003 somnade han in, 59år gammal.
Jag har fortfarande ont i hjärtat av hans död.
Han skulle vara med när jag tog studenten,
han skulle gå med mig till altaret dagen jag skulle gifta mig,
han skulle se mina barn växa upp och vara den bästa gammelmorfar en pojke eller flicka någonsin skulle kunna ha.
Han fick aldrig chansen, precis som Love aldrig fick chansen.
Jag hoppas innerligt att Morfar Bosse sitter där uppe på ett vitt fluffigt moln och håller lille Love i famnen och säger som bara han kan "Jag ska lära dig allt jag kan..."
Det är min Morfar, min Morfar Bosse.
Hans död och hans begravning var det värsta jag någonsin gått igenom, jag trodde jag aldrig skulle uppleva något jobbigare.
Det här är minst 1000 ggr värre, och dessutom ingenting jag kan ta på... längre!
På graven kommer det snart stå:
Bo Hankvist *23/9-1944 †1/1-2003
Love K Dahlin *23/2-2010†
De kommer iaf ha varandra..
Men de lämnade mig på jorden, till vilken anledning?
♥ Bina