♥ 72 timmar har gått

72 timmar har redan gått sen jag fick beskedet att jag kommer förlora mitt barn, min älskade son, Love.
Det känns som om det gått 1 år i mina ögon.
Jag tror att jag kommit till det där stadiet när jag vill vara ensammen,
Vet inte hur jag ska beskriva det.
Jag vet att mina nära har fått höra samma samma sak om och om igen, förlåt.
Hittade en hemsida igår som hjälpt mig en massa:
www.smaanglar.org/
Informationen nedan är lånad från ovanstående länk

Att möta sorgen


Följande är skrivet av föräldrar som själva mist barn. De förslag som ges här är tänkt som hjälp till dig som känner dig hjälplös och inte vet hur du ska möta familj eller vänner i deras sorg.

Kontakta föräldrarna

Möt helst upp personligen men är avståndet för stort ring eller skriv. Föräldrarna har inte ork att ta kontakt. Därför måste du ta initiativ. Det är väldigt viktigt att föräldrarna känner att ni delar deras sorg.

Lyssna!


Var beredd på att lyssna till samma ord om och om igen, under lång tid. Man kan inte sätta upp en tidsgräns för sorgen. Det är inte ovanligt att föräldrarna är instabila länge efter förlusten av barnet. En sorg är som en berg och dal bana med djupa dalar av sorg och smärta men även perioder av normalt liv. Med tiden planas dalarna ut och kommer inte så ofta. Förr hade man ett sorgeår, något som kunde återinföras.
Kom ihåg! - Det finns inga tröstande ord,

Så vet du inte vad du ska säga - LYSSNA!

Det kan vara svårt att veta vad man ska säga och göra. Du behöver varken säga eller göra något - det viktigaste är, att du törs vara där. Ord är ofta överflödiga. Säg kanske: "Jag vet vad som har hänt och förstår att du har det svårt". Men en kram kan också vara tillräcklig.

Fråga?


- Men var beredd på att bli avvisad, men låt inte det avhålla dig från att försöka igen. Fråga om barnet, om förlossningen eller om barnets död.

Glöm inte Pappan


Han har också förlorat sitt barn, och har därför behov av att tala om sin förlust och sin sorg.

Undvik uttalanden som:


  • Se till att komma över det.
  • Det är ju bra att ni har större barn.
  • Ta er samman, livet går ju vidare.
  • Det var ju tur att ni inte hann få barnet med er hem.
  • Ni är ju så unga och kan få många barn.
  • Bli med barn snabbt igen så glömmer ni det här. Det barn som föräldrarna har förlorat, kan inte ersättas av ett nytt barn!
  • Pressa inte föräldrarna att börja arbeta igen. Arbete är inte alltid den bästa medicinen.
  • Låt överhuvudtaget föräldrarna ta allt i sin egen takt.

Det är naturligt att gråta


Låt föräldrarna gråta, det lindrar sorgen, och var inte rädd för att själv gråta. Det är skönt för föräldrarna att känna att ni delar deras sorg. Föräldrarnas sorg lindras inte genom att gömmas undan - tvärtom! Smärtan och sorgen behöver genomlevas.

Hjälp med praktiska ting


Hjälp till med praktiska göromål som matlagning, städning och tvätt. Sånt blir plötsligt likgiltigt och ovidkommande för föräldrarna. Tag hand om syskonen en stund när föräldrarna behöver kunna sörja det döda barnet i lugn och ro. Syskonen har också behov av miljöombyte. Men det är samtidigt viktigt att föräldrar och syskon pratar om der som har hänt.

Begravning


Låt föräldrarna själva bestämma hur de vill ha begravningen. Hjälp och stöd dem vid behov, men ta inte ifrån dem kontrollen. Alla erfarenheter visar att det är viktigt att syskonen får möjlighet att se och röra vid sitt döda syskon och delta i begravningen. Visa intresse för begravningsplatsen och kom ihåg bemärkelsedagar.

Rädsla och vrede


Rädsla kan vara en naturlig del av sorgeförloppet. Rädsla för de märkligaste saker. Försök att acceptera att föräldrarna är rädda även om rädslan verkar orealistisk. Låt bli att komma med förnuftiga bortförklaringar och argument mot denna rädsla - Det hjälper inte föräldrarna. Var beredd på att sorgen också kan utlösa vrede.

Andra goda råd


  • Pressa inte föräldrarna till att plocka undan barnets kläder och saker.
  • Stötta föräldrarna så att de själva tar kontakt med familj, vänner och arbetsplats. Det är bättre om föräldrarna själva kan klara detta.
  • Var uppmärksam på att du inte kan känna och helt förstå hur det är att vara i den sörjandes situation.
  • För föräldrarna kommer det döda barnet alltid att vara en del av deras liv och du måste vara beredd på att de kommer att tala om barnet och nämna det vid namn.
  • Kom ihåg - tiden läker inte alla sår!

I allt som står ovan känner jag igen mig och den där handboken jag skulle vilja ha för att ta mig igenom det här men jag vet att det inte finns någon och jag måste ta mig igenom det här själv.
Men jag tror att det känns bättre för varje dag.
♥ Bina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0