Men har försökt hålla mig vaken och har lyckats så nu har jag tillåtit mig själv att krypa ner i sängen =) 

Och ja, jag kommer somna när som. Mina ögon och jag vill inte samma sak!

Idag började med att göra sig i ordning för gravsättningen av Love´s urna.

Jag, Mamma & Jessica va med på själva gravsättningen.

Började med att Mamma och jag gick till ett rum bak i kyrkan och fick se Love's urna stå jätte vackert!

Sen började klockorna ringa och vi gick ner tillsammans med en tjej från Katarina till graven där hon sedan ställde ner urnan i gropen som fanns förbered.

Sen fick vi lite tid själva vid graven, vi satte lite nya blommor och pratade lite!

Efter vi kände oss klara där blev det en "shopping" dag med mamsen!

Vi åkte först till Kungens Kurva, sen blev det Bromma handelsfält sen hamna vi i Barkarby och sen sist ch absolut trevligast en sväng om i Sollentuna Centrum, man avslutar självklart på hemmaplan! =)

Har planterat nya blommor på balkongen, eller snarare jag har satt blommor på balkongen, för jag har ju inte haft några tidigare =) 

Sen kröp jag upp i soffan och har myst till allt som vart på SVT1 hela kvällen sen 20.

Nu sängen och dags att sova.. 

Hoppas på fint väder imorgon så man kanske kan inviga solningen på balkongen, jag hoppas!♥

Lite bilder från dagen vid Love's grav. 

God natt nu alla ni underbara!

Katarina församling hade vid kontakt med Huddinge Sjukhus berättat att de skulle se till att Love skulle komma till Skogskyrkogården's krematorium direkt efter begravningen eller att de skulle iaf se till att transporten skulle ordnas.

Verkligheten sa något helt annat..

Där stod jag plötsligt med min son i mina händer bärandes hans kista mot min Mammas bil.

Love skulle bli tvungen att spendera natten någonstans frågan var nu bara var.

Jag kunde inte köra tillbaka honom till bårhuset, han var ju utskriven. Jag hade ju till och med skrivit på papprena..

Han fick inte komma till krematoriet då pappret inte kommit från sjukhuset (för det var på Katarina som det skulle varit)

Han kunde inte vara kvar i kyrkan, för vem låter kistan bara stå kvar (inte jag)..

Så där stod jag..

Jag hade 2 alternativ och ett 3:e som jag hade tagit som reservplan. 

Love var ju tvungen att vara placerad i kyla.. Min första tanke var Mammas balkong..

Andra tanken var min vind (!!) det sista och tredje alternativet var att åka till Akuten på Huddinge förklara situationen och sen bara berätta för dem att de ordnar en lösning.

Hade det inte varit på dagen av mitt barns begravning är jag övertygad av att jag åkt till Akuten.

Nu var jag helt upp och ner vänd och insåg att där han skulle ha fått haft det bäst var hemma hos Love's Mormor på hennes balkong.

Mitt krav var att hans kista skulle bli inlindad i något, han skulle inte behöva frysa mer än "needed".

Sen skulle kistan stoppas i en genomskinlig stor plastpåse, kistan skulle inte få bli fuktig. 

Så Love's sista natt i sin kista spenderade han hemma hos sin Mormor. Min mamma fick för en kväll "vara barnvakt" åt sitt första och enda barnbarn. 

Jag önskar att den här situationen aldrig hade uppkommit, men nu stod jag här utan val.

Åter igen var jag tvungen att vara kreativ och försöka göra det bästa av situationen.

Men det är absolut INTE något jag rekommenderar,

det var otroligt psyikiskt påfrestande!

Nu äntligen har jag tagit tag i min endaste son's bergavning. 

Den 18/3 kl 14.00 ringde klockorna in i Katarina Kyrka på Södermalm i Stockholm för vår lilla Love Dahlin.

1 månad och 1 dag efter det hemska beskedet om att vår son hade Prune Belly Syndrome och att de 18 veckor  jag burit på honom i magen enbart skulle bli 19 veckor.

Vår son var sjuk, Love's väg skulle ta slut. Men det fanns en sak kvar som jag kunde göra.

Love's begravning.. 

Varför jag valde Katarina Kyrka har jag redan berättat 1 och 4:a gånger, men det är den kyrkan där jag döptes och där min Morfar Bosse's begravning var och även där min lille Love Dahlin kommer begravas under maj i år.

Den 18/3 började med att jag blev väckt av alarmet, dock var det inte mitt, men jag visste att jag snart var tvungen att gå upp jag med. Men jag fick vakna av en annan person sovandes bredvid mig. För en dag..

Det var inte mycket som sades den morgonen, en kram eller fem var det som "sades". Vad ska man säga dagen då ens barn ska begravas, det finns inga ord människa till människa en dag som så. 

Jag gick upp tog en dusch och klädde på mig, en svart topp, svarta strumpbyxor och en svart pennkjol till det hade jag även mina svarta pumps, inget jag rekommenderar då man gått i låga skor sedan november p.g.a bäckenuppluckringen och inte det bästa valet med tanke på is underlaget, men...

Mamma kom och hämta mig vid 11.30, vi åkte direkt till Liljeholmen och hämta upp min bästa vän Jessica som skulle följa med till Huddinge Sjukhus för att hämta upp Love från bårhuset (varför får man kalla kårar genom kroppen av bara namnet?). Efter Liljeholmen bar det av ut mot Huddinge, jag var faktiskt helt ok. När vi kom till Huddinge Kyrka började jag känna av klumpen i magen.

Hur ska man säga när man kommer till sjukhuset?

Ska jag säga mitt namn, lämna mitt pass? Eller ska man säga Love Dahlin?

Vid korsningen upp till Huddinge Sjukhus kom det en våg av obehag. Jag ville bara stanna bilen och kräkas och bara försvinna bort.

Men jag hade inge val, vi skulle hämta Love på bårhuset.

Väl i närheten började jag förklara för Mamma hur hon skulle köra (fastän hon visste precis vart vi skulle) jag behövde bara ha kontroll över vad som hände.

Vi körde in mot förlossningen men istället för att gå till höger från parkeringen gick vi till vänster, bårhuset. 

Jag ringde på dörren, ingen öppnade..

Det ringde på min mobil, det var Alexsandra. Jag sa jag är på bårhuset vi hörs sen..

Sen öppnade en grönklädd man. En av patologerna..

Jag och Jessica fick komma in, han tittade lite frågande..

Jag sa "Jag ska hämta en liten pojke..."

Han svarade att vi kunde vänta i soffan in till vänster så skulle han hämta honom.

Jag frågade om min lilla kudde kunde läggas under Love?

Han skulle försöka.

Jag satte mig ned, jag skakade.. Jag frös, jag huttrade och jag nästan stammade..

Den här känslan och det här ska INGEN behöva uppleva.. Att sitta och vänta på att en obducent ska komma med ens barn lilla kista för att lämna över sonen till sina föräldrar.

Jag var tvungen att skriva under en lapp, som om jag hämtade mitt barn på dagis.

Sen fick jag Love i min famn.. för 3:e gången i mitt liv fick jag hålla min lille son i famnen..

Det känns helt sjukt att jag kan räkna antalet gånger jag fått hålla min son i famnen på EN HAND!

Det ska inte vara så, EN ENDA GÅNG.. Nu rinner tårarna igen, de jag trodde var slut.

Livet är riktigt orättvist. 

Vi satte oss i bilen igen, jag valde att ha Love i knät, han skulle få sitta i Mammas knä på väg till kyrkan.

Resan från Huddinge till Katarina kommer jag knappt ihåg. Jag var mest fascinerad över att jag faktiskt hade Love i knät.

Att säga att jag var lycklig är nog det närmsta ordet jag har till att använda..

När vi körde in på Kyrkogården framför kyrkan insåg jag.. Det är Love's dag idag..

Vi gick in i kyrkan och fick prata med en kyrkovaktmästare, hon frågade hur jag ville ha kistan.

Hur ska jag kunna veta det?!?!?

Jag skulle helst inte ens vilja behöva gå igenom det här!

Hur ska jag då kunna veta hur jag vill ha kistan?

Jag satte kistan där "pallen" stod, för det är väl MEST normalt..

Vi hämtade gosedjur, blommor och sorgeband i bilen och jag började "dekorera"..

Jag fick det som jag ville..

Det var lite turister och lite privatpersoner som kom in i kyrkan..

Alla titta på den lilla lilla kistan, på min lille Love och tittade sig omkring och letade efter "Mamman.."

Jag försökte hålla mig borta.

Det räckte att man kände sig ut tittad..

Vid 13.30 kom en skol klass in i kyrkan..

Folk strömmade fram till altaret, tog kort med sina mobilkameror....

Ska de visa för sina vänner? Prata om att de sett den MINSTA kista som finns..

Hur coolt som helst, eller?

En av dem gick sedan fram till Jessica och sa "Sorry, for your lost..."

Jag höll mig återigen i skymundan..

Jag orkade inte gråta redan, men det högg i mitt hjärta..

Där stod min lille son som ett nöje för alla dessa ungdomar..

Jag kunde inget göra.. Vad är jag för Mamma? 

Kl 14.00 ringde klockorna för Love.

Efter det spelades ingångsmusiken för honom...

Efter detta skön min vän, Ella, "En värld full av liv" ifrån Lejonkungen acapella i kyrkan. Något vackrare måste man leta väl för att hitta..

Nu var enda gången jag kunde le, jag var lycklig. Cirkeln hade slutits.. I samma sekund jag släppte Love's hand visste jag att någon annanstans i Sverige föddes nu ett friskt litet liv.

Själva cermonin var enkel men otroligt vacker.. Jag hade 3 psalmer.

Tryggare kan ingen vara

Lilla du

Härlig är jorden

Efter det var det dags för mig att gå fram och säga Hejdå...

Då brast allting.. 

Vad ska man säga, vad ska man göra..??

Kan ingen förbereda än för att detta kan hända..?

Jag sa några ord som kändes bra.

Jag la ett gosedjur med en snuttefilt (alla måste få ha en snutte)

Han fick sin första napp (hur ska han annars kunna bli tröstad när han blir ledsen annars)

Han fick ett brev som han alltid kan ha med sig i hans hand, som bevisar att han har en famlj som vill hans bästa och som alltid kommer älska honom och som beskriver oss om han glömt bort oss de dagen vi kommer till hans land.

Sen fick han en liten piratskallra i mjukis ifrån Sia... (Kan vara bra om han tröttnar på Nalle Puh..)

Även ett par skor, alla barn måste få ha ett par skor..

Sen i kistan har han lite kläder, min bebis kudde och lilla Nalle Puh och självklart hans lilla fleece hjärtefilt.

Jag hoppas han klara sig med det han har, för nu har jag ingen chans att lägga något mer eller något annat.

Men det känns bra.. Eller vad man nu ska säga.. 

När klockorna ringt igen var det dags att gå ut, det kändes som evigheter.. Jag ska ju resa på mig själv, men mina ben vill inte resa mig.. Jag ville bara bryta ihop och försvinna ner i kyrkans grund.

Eftersom alla satt ner kände jag mig tvungen att resa mig för att vi skulle kunna gå därifrån..

Även fast jag inte ville..

Jag ville helst aldrig gå därifrån.. 

Till slut hade vi fått ut allt, Love var tillbaka i bilen.. 

Varför han hamna i bilen kommer det ett till inlägg om, jag har gråtit tillräckligt nu medans jag skrivt detta.. Jag KAN INTE skriva resterande nu, för mitt hjärta värker..

Som ni säker förstår skulle Love INTE ha varit i bilen, men jag skriver inatt när natten kryper in.. Nu måste jag få andas från begravningen.. 

Vi gick iaf ner till Morfars grav och la min hjärte kistdekoration på graven satte en liten bukett och skottade bort alla snö så man kunde iaf nästan se gravstenen.. 

Resterande återkommer jag med senare.. Men ni har fått en lätt version över en av de jobbigaste dagarna i mitt liv.

En dag som jag önskar att INGEN ska behöva uppleva, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig mer ska behöva gå igenom det här. Men jag har en obduktionsrapport kvar innan jag vet om jag kommer få ett lyckligt slut.

Jag hoppas att slumpen gjort sitt i mitt liv, för jag orkar seriöst inge mer nu.

Jag har fått nog av svåra upplevelser, jag vill bara kunna leva lycklig för att jag är jag..

GodMorgon världen,

Jag är hostig, febrig och ont i kroppen, kanske beror på att man inte låtit sig själv bli sjuk tidigare, men nu är jag helt däckad.

Som tur var förberedde jag de tidigare 2 inläggen i går kväll så jag kunde bara publicera dem imorse. 

Men idag har jag fullt upp, eller jag har 1 sak kvar att göra sen väntar jag bara på att få Obduktions rapporten. 

Idag ska jag, nu, åka och hämta Love's urna ute i Jakobsberg. Mamma borde komma snart så jag borde gå ur sängen.

Sen blir det att åka till Skogskyrkogården's Krematorium.

Där min guldklimp ska bli till sand (läs: aska)..

Sen är allt det värsta över..

Han är äntligen i trygga händer, jag ska skriva mer om begravningen senare.

Den var så vacker, så otroligt vacker.

Men dagens dag innebär alltså att min son ska kremeras.

Det känns sjukt, han har inte ens kunnat berätta hur han ville ha det.

Men jag har gjort gårdagen och dagen till hur jag vill, för han kommer faktiskt alltid leva kvar inom mig,

min lilla groda. 

Jag som alltid sagt att jag ska gifta mig i Gustav Vasa Kyrka. Jag har ändrat mig Katarina Kyrka är MIN kyrka oavsett lycka eller olycka. 

Nu bär det av nu ska jag säga ett sista farväl till min endaste son,

God Natt Älskling,

Mamma älskar dig!

Min lilla groda har haft sin begravning nu.

Dagen blev perfekt, jag hade aldrig kunnat önskat något annat! 

Tack Ni som fanns där för mig idag, jag behövde Er/behöver dig. 

Tack alla Ni som skickat sms och ringt och självklart mailat, Tack!

God Natt Älskling!♥

Godmorgon, 

Jag har FAKTISKT sovit i natt, jag blev iof sig hotad att om jag inte somna först skulle jag blir slagen med en stekpanna i huvudet =)

Jag tror det fungerade, men Mamma i fortsättningen behöver du inte ge sådana dumma förslag till en person som tycker sådant är jätte roligt... 

Det var massa mat igår, sen blev det lite tv tittande. Jag försvann dock in i en 17:e värld vilket snabbt uppfattades och förslaget om vi skulle kolla vår serie på datan istället uppskattades..

Fast jag somnade till lite i knät under tiden. 

Så efter en riktig mys kväll vaknade jag till vid 2-tiden, på soffan som vanligt!♥

Blev det sängen..

Då vart det svårare att sova och jag började små prata med mig själv för jag trodde att det var någon som sov bredvid mig, men TJI fick jag.. Någon brast ut i tokskratt och frågade vad jag höll på mig.

Pratar, svarade jag.. 

Efter lite skratt somnade jag ordentligt och jag har INTE drömt.. Jag har vaknat till då och då, men så fort jag såg att jag inte var ensammen somnade jag snabbt om igen.

Tänk vad en persons närhet kan göra för lite sömn och att känna sig trygg!

Tack!♥

Massa sms trillar in, mail och facebook inlägg. Tack!!!♥

Jag ska svara på alla Era mail och kommentarer även sms i morgon eller under helgen. 

Det har varit på tok för mkt i mitt huvud den här veckan.

Jag kommer ju fortfarande inte ihåg vart jag lagt kamerasladden.. 

---

Men idag är det Love's dag,

min lilla Love ska äntligen få springa och leka med de andra änglabarnen bland molnen..

Jag hoppas han kommer bra överens med alla där uppe och inte har ärvt alla våra dåliga egenskaper.

Morfar Bosse, i så fall får du lära honom allt du kan!

Fast vissa bus kan du hoppa över, jag vill faktiskt inte behöva vara orolig!

Men han är i dina trygga händer..

Jag tycker att dagen är jobbig redan, men jag är glad att jag sovit nästan 7 timmar iaf, det är mer än tidigare.

Nu borde jag lämna sängen och ta mig in i duschen och sen göra mig i ordning.

Mamma kommer och hämtar mig vid 11.30 och sen ska vi till bårhuset hämta Love.

Sen ska vi vara i kyrkan till 13.15.. 

Vi hörs senare eller i morgon..

Kan nog bli ett inlägg närmare natten, om jag inte får sällskap.

Tack alla ni söta♥

Jag tror att verkligheten börjat komma ikapp mig nu....

Love's Begravning är faktiskt i morgon!

Jag kan inte rymma ifrån den,

jag ska infinna mig i Katarina Kyrka.

Jag ska tydligen det? Eller?

Först ska jag tydligen åka till bårhuset,

hämta min son som andra åker och hämtar sin små på dagis.

Sen ska Love få åka bil för första gången.

Han ska få vara mittpunkten för andra gång..

Första gången var den 23/2-2010 när han tittade ut till oss i verkligheten.

Trycket överbröstet släpper inte, stressen inombords minskar inte och minnet är bortblåst.

Jag känner mig som en idiot till en liten guldfisk som simmar runt runt runt i en liten liten glasskål.

Hur jag än simmar fortare eller långsammare kommer jag inte undan, det är bara försöka att komma ihåg att andas..

Jag är fascinerad över hur andra klarat av det här innan mig, men tack vare Er/dem så vet jag att jag kommer överleva. Det kan inte bli så mycket mer jobbigt än vad det är just nu.

Kanske, förresten, i morgon..

Men om man nu kan säga så här: I morgon kommer vara en dag fylld av REN sorg och tusentals liter tårar.

Jag får inte glömma att ta med min bebis kudde, min kudde jag hade som bebis med mitt gamla slitna örngott, till Love. Jag behåller den han hade på sjukhuset och han får min kudde som jag haft i snart 25år.

Jag tror han behöver den mer än vad jag gör just nu.

Han får mitt favorit örngott också, jag kommer sakna det, men jag kommer sakna Love också.

Men han ska få en bit av oss med sig upp till himlen.

Lite bekanta saker och dofter. 

Jag vill inte behöva släppa taget om honom, jag vill inte.

Jag önskar att jag skulle kunna ha gjort allt ogjort och göra om allt så att jag fick min saga.

Men det blev inte en saga den här gången.

Kanske nästa gång? Om jag klara av det. 

Det gör ont i kroppen, min kropp fungerar inte som den ska.

Men jag kom ihåg att ta ut soporna..

Vi gör framsteg Sabina! 

Sitter just nu i köket och ska precis börja på Love's kistdekoration..

Jag va på hötorget och köpte rosor.. Killarna där är ju GALNA..

Jag ville köpa 20 stora röda rosor.. Jag kom hem med 40 stora röda och en stor vit ros..

Betalade iof sig bara 200.- så ska inte klaga..

För de var ju tvungna att fråga VEM som skulle få blommorna och när jag förklarade fick jag 20 rosor till.. Så vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. de är ju liksom 1m långa..

Men jag ska inte klaga =) 

Kanske sätta på Love's & Morfar Bosse's grav imorgon?

Eller bara ha hemma i en stor vas på golvet?

Vi får se.. 

Har insett att det inte är lätt att hitta fin röda rosor just nu.. Ville helst ha mindre men det hittade jag inte förutom på ICA men halvt vissna rosor ingick inte i mina kriterier.

Så jag är nöjd.

Har fått bud hem också.. Massa fint.

Tack!♥

Har ätit lunch med min nyfunna vän, och det var helt underbart! Lär bli fler luncher och fikor.. 

Sen hade jag fått ett rekommenderat brev med posten.. Var ifrån Huddinge Sjukhus.. Trodde att det var obduktions rapporten, och hjärtat stannade för ett tag..

För första gången stod det också Karin Dahlin på ett brev till MIG, trodde det var till Mormor först.. 

Bara att inse att jag heter Karin i mellan namn.. =)

Sen har STORA fotot på Love kommit hem.. 

Mitt hem är helt upp och ner vänt just nu.. Ingenting är på sin rätta plats.. 

Måste få det att se ut som ett hem nu, innan jag får sällskap. 

Middag i kväll sen♥

Myspys!

Vad har ni gjort en dag som denna? Känner mig helt utanför blogg världen efter att knappt hunnit landa hemma än.. Ska läsa igenom Era i natt, när alla andra sover =)

Ni är många som frågar om Love's Begravning,

vilket både är "roligt", tragiskt och givande för mig.

---

för Er som inte redan vet det så döptes jag i Katarina Kyrka på södermalm i Stockholm.

Den 27:e Oktober 1985 fick jag mitt namn där, samma dags som det är Sabina dagen faktiskt..

Jag är uppvuxen i Vasastan, Stockholm, men min mormor och morfar har alltid bott på söder.

Så min Mamma tog beslutet att döpa mig i Katarina Kyrka. Det andra valet för mig hade varit Gustav Vasa Kyrkan vid Odenplan, men Katarina är MIN kyrka så..

---

Ja ni, Jag ville helt enkelt för den enda dagen göra det mesta jag kan för Love.

Jag skulle ha haft en hel framtid med honom, ett helt liv. Nu blev det inte så.

Jag ville då hedra hans minne, och framförallt INTE ångra det jag inte gjorde.

Jag ska och måste som jag sagt vid flera tillfällen leva vidare,

jag tror personligen att det här är en del av mitt sorg arbete.

---

Som jag svarade på frågan ovan,

Jag vill kunna göra allt för en enda dag för min Love.

Sen, det kostar en massa pengar,

och jag vet att jag har sagt vid flertalet tillfällen att kosta vad det kosta vill..

Jag står fortfarande för det,

men jag är en fixare inombords, jag är en pysselmaja.

Jag ville göra det här själv.

Och jag betvivlar på att en begravningsbyrå kunde ha gjort torsdagen bättre..

Nu kommer det bli den dagen jag ville ha..

---

Senaste frågan jag fått är:

Nej, det kan jag verkligen inte.

Jag får kalla kårar genom kroppen när jag tänker på torsdagen.

Men jag kommer att vara fullt upptagen från onsdag morgon till torsdag natt när sista personen ska komma och ta hand om mig torsdag till fredag natt.

Jag har redan ett full späckat schema, det är som en massa säkerhetslinor som jag kommer hänga i på torsdag.

Jag förväntar mig inte att klara mig igenom den dagen av egen maskin.

Jag kommer ha flera nära och kära vid min sida under torsdag,

de jag litar som mest på, det får mig att känna mig säkrare.

Men en sak är säker det kommer inte bli lätt..

---

Ni får gärna skriva frågor om ni har några,

har insett att Era frågor ger mig insyn på nya saker och möjlighet att se allt från ett annat perspektiv.

Tack!