Katarina församling hade vid kontakt med Huddinge Sjukhus berättat att de skulle se till att Love skulle komma till Skogskyrkogården's krematorium direkt efter begravningen eller att de skulle iaf se till att transporten skulle ordnas.

Verkligheten sa något helt annat..

Där stod jag plötsligt med min son i mina händer bärandes hans kista mot min Mammas bil.

Love skulle bli tvungen att spendera natten någonstans frågan var nu bara var.

Jag kunde inte köra tillbaka honom till bårhuset, han var ju utskriven. Jag hade ju till och med skrivit på papprena..

Han fick inte komma till krematoriet då pappret inte kommit från sjukhuset (för det var på Katarina som det skulle varit)

Han kunde inte vara kvar i kyrkan, för vem låter kistan bara stå kvar (inte jag)..

Så där stod jag..

Jag hade 2 alternativ och ett 3:e som jag hade tagit som reservplan. 

Love var ju tvungen att vara placerad i kyla.. Min första tanke var Mammas balkong..

Andra tanken var min vind (!!) det sista och tredje alternativet var att åka till Akuten på Huddinge förklara situationen och sen bara berätta för dem att de ordnar en lösning.

Hade det inte varit på dagen av mitt barns begravning är jag övertygad av att jag åkt till Akuten.

Nu var jag helt upp och ner vänd och insåg att där han skulle ha fått haft det bäst var hemma hos Love's Mormor på hennes balkong.

Mitt krav var att hans kista skulle bli inlindad i något, han skulle inte behöva frysa mer än "needed".

Sen skulle kistan stoppas i en genomskinlig stor plastpåse, kistan skulle inte få bli fuktig. 

Så Love's sista natt i sin kista spenderade han hemma hos sin Mormor. Min mamma fick för en kväll "vara barnvakt" åt sitt första och enda barnbarn. 

Jag önskar att den här situationen aldrig hade uppkommit, men nu stod jag här utan val.

Åter igen var jag tvungen att vara kreativ och försöka göra det bästa av situationen.

Men det är absolut INTE något jag rekommenderar,

det var otroligt psyikiskt påfrestande!