De här är de enda bilderna jag har på min Love när han låg i min mage..

Jag tyckte att det inte syntes så mycket så kände att det var onödigt att ta bilder..

Men några hann jag få.. 

Det här är i v16.

Men magen hann bli större..

♥ Bina

JAG BLIR GALEN PÅ MIG SJÄLV!!!

Snälla rara fantastiska kropp jag vill bara informera dig om att jag INTE är gravid längre.

Du har ingen liten groda i livmodern att fokusera på längre,

så snäll rara jag ber på min bara knän,

Ge tillbaka mitt MINNE.

Snart kommer jag bli hysterisk om inte mitt minne kommer tillbaka..

Jag har NU stora problem att hitta min kamera sladd (mini problem jag vet)

Men för övrigt kommer jag inte ihåg någonting..

Mitt minne är ett minne blott..

Till råga på allt så är det någon här som tycker jag är jätte rolig just nu,

och skrattar åt mig.. (Det är inte ok!!!!)

Ja, Mamma, jag är precis så där bitter som alltid när jag vet att jag lagt något på ett ställe och det inte finns..

För NEJ det finns verkligen inte - iaf inte tills jag hittat det!♥

Men snälla, jag lever hellre med ont i ryggen och höften (bara en liten del av bäckenuppluckringen), till jag återfått mitt minne.

Jag ska börja jobba om 1 vecka och då behöver jag mitt minne.. Frustrerad!

Maten fixas för fullt här hemma, inte av mig jag är arg!

Råraka med Löjrom..

Tänk så rätt man kan ha!♥

Lite stolt! 

Men jag ber igen snällt, Snälla Minne kan du berätta för mig vart jag la kamerasladden, snälla.....

Under graviditeten så har jag drömt en massa saker.. Vilket jag förstått är väldigt vanligt!

Min instinkt sa mig att jag hade en liten pojke i magen, när jag gjorde första UL den 9:e Januari så tyckte jag att den lille såg "pojkig" ut.

Kanske beror på att jag redan på det UL såg likheten till Love's Pappa..

Mina drömmar sa däremot något helt annat..

Det var alltid en liten blond tjej, vid namn Ebba..

Hon hade mina blå-blåa ögon, men det blonda håret med mina lockar..

Under alla mina drömmar hade flickan aldrig några kläder..

Jag hade pengar så det va inte det att vi inte kunde köpa några,

utan jag hade en känsla av att INGET passa.. Hur nu det är möjligt och det är det jag alltid undrat över..?

När allt detta hände med Love kändes det som om en del pusselbitar föll på plats..

Love var ju väldigt liten när han föddes, 17cm lång..

Så jag har "själv analyserat" mina drömmar..

Antagligen så har min kropp vart inställd på vad som komma skall..

Urinvägarna och Njurarna bildas i v 6-10 så någonstans där visste nog min kropp av Love's missbildning.

Och nu när han föddes hade jag hittat små "dock kläder" men kände att det var helt fel att klä på honom dessa. För det första var han så vacker som han var, jag vill inte heller göra honom illa, det kändes som om jag skulle skada honom genom att försöka klä på honom..

Men jag hade ju med mig en underbart mysig fleecefilt med hjärtan på, så det fick bli hans klädnad..

Det känns helt rätt att jag inte klädde på honom och jag tror att det var drömmarna fanns med i bilden..

Där av mina drömmar.. Men det här är ju bara min analysering =)

Varför jag drömt om en tjej är en annan fråga?

I andra drömmar har jag vart i lekparken med Nina, hon är nu gravid med tvillingar och jag har drömt att hennes 2 pojkar springer omkring och leker, Lucas och Marcus.. (Namn som jag hört i mina drömmar)

Medans jag sitter och håller Ebba i famnen, hon kanske är 4månader.

Nina's pojkar är kanske 3år.. för de pratar bra..

Jag börjar undra om det är så att jag visste att det som hände skulle hända

och flickan Ebba är min "nästa" graviditet?

Och i så fall borde jag bli Mamma vinten/våren 2013, vi får väl se helt enkelt =)

Ja ni, massa konstiga idéer och tankar, men jag har ju inte så jätte mycket för mig om dagarna så överanalyserar det mesta för tillfället =)

En sak är säker att just nu känns en graviditet till SJUKT långt borta...

Först vill jag hitta mannen i mitt liv..

Att vara gravid ska tydligen vara en en rosa dröm eller kanske man ska förklara det som ett riktigt puffigt vitt moln som får en att sväva fram..

Inte i mitt fal..

Först och främst var ju ingenting planerat, och skedde utav en ren slump, man får faktiskt kalla det slump i detta fall. Innan jag ens bestämt mig för att behålla barnet har jag genomgått försök till abort, och jag ska tydligen inte då ha rätten till att "kunna älska mitt barn"..

Well, time will tell.

Räckte då inte det hemska man har behövt gå igenom med diverse besök hos kuratorer som tycker att man är en idiot som inte haft "ett förhållande" med pappan till filuren. Faktum kvarstår barn kan bli till iaf och kanske är jag en idiot men i sådantfall en gravid idiot.

Nej!!! Man börjar hela graviditeten med att må sjukt illa, eller kanske tom sjukligt illa! Men efter 3 månaders (!!!!) konstant illamående och yrsel liknanade känslor försvann illamåendet men istället kom något som jag inte ens skulle vilja önska min värsta fiende någonstans i vecka 9, foglossning.....

Om jag någonsin har haft ont i ryggen så kan jag konstatera att detta är värre än något jag någonsin tidigare har haft, och det är garanterat inte en överdrift.

I vecka 11 blev jag halvtids sjukskriven och ordinerad att gå till sjukgymnast, nu i vecka 16 kan jag konstatera att det inte gör mindre ont utan snarare har det som jag trodde inte kunde bli värre faktiskt har blivit det.. Och nu har jag blivit heltids sjukskriven och ordinerad att använda kryckor dagligen, det mest komiska i det hela är att det är 6 månader kvar tills förlossning.. Jag ber till alla gudar som någonsin kan ha existerat att detta inte kommer bli värre nu. Använder även TENS, en sorts vibrerande smärtlindring av elektroder om jag inte sov helt hos sjukgymnasten ;)

Idag, igår och i förrgår kväll har jag inte lämnat sängen, mer än när jag måste gå på toa eller äta men det är en bedrift att komma ur sängen kan jag lova och hur jag ska kunna jobba mitt sista pass imorgon är en bra fråga, men den som lever får se...

Nu kallar sängen och ni ska få slippa läsa mina klagomål, snällt va =)

Natti Natti