Nu har det gått ett "litet" tag..

I tisdags för 3 dagar sen näst intill på klockslaget föddes lille Love.

Sen dess har det vart tungt, väldigt tungt, men jag klarar mig nog iaf i slutändan. Idag har Jessica spenderat dagen med mig. Vi åt lunch tillsammans och jag åt faktiskt en halv mozzarella och tomat toast och NÄSTAN en hel morotskaka. Duktigt tycker jag.

Tidigare dagar har jag bara ätit 1 respektive 2 mackor, så framsteg..

---

Har en liten låda nu som jag kan lägga ner alla saker som jag har för Love i. En liten minneslåda helt enkelt.

Köpte ett fotoalbum idag också, så jag kan göra som en scrapbook, med alla minnen ifrån Love. Med foton på honom, för det har jag en hel drös utav men känns endå inte som om något av dem beskriver hur han egentligen såg ut. Jag ska skriva lite text också, om hur tiden innan missbildningen var, sen om allt som hände kring hans syndrom och sen hur tiden efter har varit, som sagt en liten minnesbok.

---

Idag har jag bokat tid för begravning. Känns som en otrolig lättnad att kunna släppa det samtalet. Nu ska jag bara anordna begravningen.

Jag vill endå att den dagen ska bli en dag som jag kan se tillbaka på och vara lycklig att jag har ett tillfälle att samlas med min familj, familjevänner och barndomsvänner för att hedra Love.

---

Är trött hela tiden och kroppen värker.. Det värker i armen som jag fått drop och medicinering i. Känns som ett mega stort och ömt blåmärke.

Livmodern värker, och buken gör ont. Självklart har jag en massa blödningar men konstigt vore ju annars.

Har ett tryck över bröstet, kan nog vara stressen och chocken. Lite hjärtklappningar också.

Det jobbigaste är att jag fortfarande känner av bäckenuppluckringen, eller känner av va nog ett snällt uttryck. Hur det fortfarande kan göra så förbaskat ont vet jag inte?

Brösten ömmar, men har fått tabletter för att stoppa mjölkproduktionen, kroppen min var nog inte förberedd på detta.

---

Det är många som frågar och jag vet att många undrar, jag har kontakt med Love's pappa..

Oavsett vilka som finns här känner jag mig ensammen och det är riktigt tomt.

Jag vill bara att den känslan ska försvinna!