♥ första natten
God Morgon,
Inatt är FÖRSTA natten som jag sovit mer än 6 timmar, blev lite strax över 7 timmar i slutändan, fast jag har fortfarande vaknat säkert minst 10ggr. Hitills är det bara en natt som jag sovit och vaknat mindre än 5ggr. Tidigare har jag varit en person som kan sova sova sova och sova..
Att gå upp före 12 har vart en bedrift och nätter med sömn på upp till 13 timmar har inte vart ett problem..
Bara att inse att thoose days are gone, iaf just nu!
Maten är nästa problem, som jag skrev igår, tidigare dagar har jag ätit 1 respektive 2 mackor. Jag har iof sig endå fått i mig en massa vätska så blir inte uttorkad iaf trots att man gråter så mkt. Igår blev det en halv tomat och mozzarella toast, nästan en hel morotskaka, sen en macka hemma och en ruta 62% choklad. Jag tror inte ens jag känner av hungern längre. Eller kanske jag ignorerar den? Jag vet faktiskt inte, men jag har inga krafter längre.. Va helt färdig efter de 2 timmarna jag va ute med Jessica igår och vilade hela gårdagen och kvällen.
Min kurator berättade för mig att det finns två olika lägen när något sånt här händer. Antingen så börjar man tröst äta, eller så gör man som jag tappar ALL hunger..
Ställde mig på vågen igårkväll.. När jag va på sjukhuset pris innan jag skulle åka hem i onsdags då vägde jag 81.8kg igår va vågen nere på 79.2kg, -2.5kg på 2 dagar.
Det känns helt absurbt, jag borde ju endå ha tappat "mer" på sjukhuset eftersom Love, fostervatten och moderkaka och allt endå kommit ut..?!??! Men tydligen inte..
Nog pratat om mina mat, sömn och vikt problem..
Igår höll jag på att kolla efter "passande" musik till Love's begravning. Hittade EN låt.. Sen har jag 1 psalm och en dikt. Det är jätte svårt med dikterna, de flesta som finns handlar om 2 älskande föräldrar men jag vet inte hur jag ska ställa mig där.. är en otroligt känslig fråga.. Chocken har fortfarande inte lagt sig, men faktum kvarstår jag var ensam genom graviditeten. Och skulle Love's Pappa följa med på begravningen så vill jag inte göra dagen jobbigare för honom än vad det redan kommer vara "konstigt-underligt-påfrestande".
Men jag kanske ska släppa alla hämningar och bara göra det till den vackraste dagen för den mest underbara kärleken som finns?
Som ni antagligen märker så har den akuta sorgen blivit ändrad till något handlande och isolerande, jag vill bara vara själv just nu. Tårarna är slut och jag ifrågasätter mest allt och alla. Jag förstår inte och jag söker svar som jag antagligen ALDRIG kommer kunna få svar på, men jag antar att det här är en del av processen??
Kommentarer
Trackback