♥ nerbäddad
Som ni förstår VÄRLDEN är liten.
Hej igen!
Jag var uppe sent igar (liksom du har jag somnproblem) och efter att jag skrev kommentaren sa luslaste jag din blogg och ar nu fullt uppdaterad over vad som har hant (sa ignorera fragan om RUL).
Varlden ar sa himla liten. Och nar nagon hemsk hander den sa verkar varlden bli desto. Jag laste att du hade skrivit att manga har hort av sig till dig (lagstadiekompisar och sanna manniskor) sa var det precis nar pappa dog. Och telefonen gick i ett! Alla skulle ringa och beklaga sorgen, men liksom du beskriver, sa vill man inte prata med nagon (speciellt inte nar folk ringer och grater. AVd ska man gora da? Trosta dem nar det ar en sjalv som behover trost? Samtidigt sa vill man (i alla fall inte jag) inte att folk ska saga saker som "gud vad hemskt" aven om det ar det for det paminner bara hur hemskt det ar: helst av allt skulle man bara vilja att det typ hande alla, att det ar normalt for da skulle det inte vara lika jobbigt. Nar folk sager att det ar sa hemsk och elandigt sa inser man bara annu mer hur fruktansvart det ar. Hursomhelst sa var det manga som ringde mig och sa att jag skulle svara telefonen, svara pa sms:en, svara pa mailen och ringa och prata ("du behover prata!") men jag ville bara vara hemma med mig familj och vara tyst och grata (om jag nu ville prata med nagon varfor skulle jag vilja prata med nagon som jag var halvkompis med nar jag var 7 ar eller en pojkvan jag hade nar jag var 14?). Klart att de bara forsokte vara snalla men anda...
Jag tyckte som sagt att det var battre att skriva och skrev av mig pa bloggen och borjade skriva mail till en kompis (som egentligen inte var en nara van, men pa nagot satt sa kunde jag spy galla over livet till henne), sa om du vill sa erbjuder jag dig sjalvklart att prata men framfro allt sa far du garna skriva av dig til mig om du vill. JAg har inte forlorat ett barn, men jag har forlorat den tryggaste delen av mitt liv.
Ja, hon har mina ogon, min pappas lappar och resten ar nog Chris...
Hon har typ inget har (vi ar lite oroliga, haha), men det kommer val.
Halsa din mamma sa mycket!
Jag kommer hem i slutet pa april (typ sista eller nagot sant) och ar nog hemma i en manad. Vi kan traffas i maj nagongang om du vill. Jag har nog inte sa mcyket att gora nar jag ar hemma (alla kommer ju att jobba eller ga i skolan) sa jag har all tid i varlden!
Kramar
