Lilla jag är fortfarande trött.. Jätte trött..

Ska nanna när som, dagen har tagit slut på mig helt och hållet.

Ligger och funderar över vad som ska skrivas på sorgebandet till Love's kistedekoration.

Ska gå till Agnes & Lisa på måndag och beställa det,

även beställa blommor till själva dekorationen.

Eller så kanske jag ska köpa blommorna på Hötorget på onsdag eftermiddag.

På onsdag kommer en av mina närmsta vänner till Stockholm, Maria♥

Hon jobbar i Åre just nu, hon åkte upp precis när jag fick reda på att jag hade Love i magen.

Saknar henne, men hon kommer på onsdag =)

Tyvärr, pga. otroligt tråkiga omständigheter men jag är lättad av att ha henne här på torsdag.

Hur trött kan man egentligen vara?

Tog mig en tur förbi morfars grav på Katarina kyrkogård.

Jag älskar den platsen, jag älskar den kyrkan.

Det är MIN kyrka, det har jag sagt enda sedan jag va liten.

---

Kom ihåg när jag va hos Mormor och Morfar på mosebacke och morfar och jag gick och handlade på ICA'n på Högbergsgatan "Morfar, där är min kyrka". Han skrattade allt och sa "Nej du, det där är min kyrka".. Så typiskt han att alltid jävlas med mig.. Slutade allt med att jag skrattade och sa "Du och Jag, Morfar" fick alltid svaret "Du och Jag, Sabina". Han och jag hade något som jag aldrig haft med någon annan.

Han va min, han va den jag såg upp till, den jag alltid fick tröst utav.

Sen försvann han, bara helt plötsligt. Den 1:a Januari 2003 somnade han in, 59år gammal.

Jag har fortfarande ont i hjärtat av hans död.

Han skulle vara med när jag tog studenten,

han skulle gå med mig till altaret dagen jag skulle gifta mig,

han skulle se mina barn växa upp och vara den bästa gammelmorfar en pojke eller flicka någonsin skulle kunna ha.

Han fick aldrig chansen, precis som Love aldrig fick chansen.

Jag hoppas innerligt att Morfar Bosse sitter där uppe på ett vitt fluffigt moln och håller lille Love i famnen och säger som bara han kan "Jag ska lära dig allt jag kan..."

Det är min Morfar, min Morfar Bosse.

Hans död och hans begravning var det värsta jag någonsin gått igenom, jag trodde jag aldrig skulle uppleva något jobbigare.

Det här är minst 1000 ggr värre, och dessutom ingenting jag kan ta på... längre!

---

Bo Hankvist *23/9-1944 †1/1-2003

Love K Dahlin *23/2-2010†

---

De kommer iaf ha varandra..

Men de lämnade mig på jorden, till vilken anledning?