♥ jag kan andas..
Inatt vaknade jag helt kallsvettig, jag hade en dröm som jag ALDRIG vill ha igen..
Först började drömmen med att jag var tvungen att börja jobba imorgon, jag fick ren panik och visste inte vart jag skulle ta vägen..
Jag visste att jag inte kunde jobba men jag bestämde mig för att jag var tvungen..
Kom till jobbet och gick och bytte om.. Sedan var det bara ner i matsalen för att sätta fart..
Det kom lite gäster och det kändes helt ok, det enda va att det kändes som om någon gick och höll för min mun.
Jag va inte som jag brukar vara, den som kan säga vad jag vill hur jag vill.
Sedan kom plötsligt en familj, mamma, pappa och två barn.
De satt på bord 34.
De ville ha en barnstol, och jag hämtade en.
När jag kom dit för att ta beställning, vände sig det lilla barnet i barnstolen till mig och såg precis ut som Love fast i mer "rätt ålder". Den lilla säger till mig..
"Hej Mamma, det är jag Love. Den sonen som du valde bort och skicka till himlen, för du ville ju inte ha mig Mamma..
Men på vägen dit så hittade en familj som ville ha en son mig, så de tog hand om mig som du aldrig kunnat gjort.
Jag vill bara säga att jag är lyckligare hos dem än vad jag någonsin hade kunnat vara hos dig..
Men du kommer aldrig komma ifrån att ha samvete som min Mamma.."
Det gjorde så sjukt ont i hjärtat att vakna av den drömmen.
Tänk om Love verkligen tänker så. Tänk om jag kunde ha "räddat" honom.. Tänk om jag tog fel beslut.
Jag behöver bara ha obduktionsrapporten nu, behöver ha konkreta svar.
Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra i liknande situationer.
Tänk om jag bara kunde ha sett att hjärtat inte slog eller att han hade minskad hjärtkapacitet.
Nej jag såg bara en missbildning ett "fel" och valde att låta han få somna in.
Jag känner mig så självisk.
Hur kunde jag?
Jag vet inte vad jag tänker just nu.
Anledning till att jag inte vill sova är pga. det här.
JAG VILL INTE DRÖMMA..
Men jag kan inte vara vaken hela tiden.. Min kropp klarar inte av mer än vad den redan är utsatt för.
Jag önskar att jag kunde ha någon här hela tiden och bara få kunna känna närhet.
Men jag kan inte det, jag har inte den personen..
Jag förbrukade all min tillit i mitt beslut att gå igenom den här graviditeten själv och jag får bara inse fakta,
ensammen är stark.
Ensammen är stark och jag är starkare än somliga tror är två citat som jag är en flitig användare utav.
Jag är trasig. Men jag måste klara mig jag har inge val.
Jag har nu MIN framtid att tänka på.. Jag måste gå vidare!
Bara för att jag säger de här orden just nu vill jag INTE att någon annan använder de orden till mitt ansikte.
Jag blir bara arg och frustrerad.
Alla ord som man fått så som
"Tiden läker alla sår.."
"Du kommer få flera friska barn.."
"Du är fortfarande ung.."
"Du har hela livet framför dig.."
"Du kommer träffa Mr Right och få din saga.."
"Det var inte bara meningen.."
JAG VET, jag vet att ni alla har rätt i det ni säger, men jag blir bara arg för de här orden tar inte tillbaka LOVE..
Jag vill inte ha något annat just nu jag vill bara ha min Love.. Mitt barn, jag skiter just nu i om jag kommer få 10 underbara små mini-me i framtiden.
För det är inte det som tröstar mig och det är inte det som kommer läka mina sår.
Vad som läker mina sår vet jag inte..
Men jag vet inte ens om jag vill ha barn längre..
Hur ska jag klara av att gå igenom en graviditet?
Varför skulle jag utsätta mig för samma sak igen?
Jag tror inte att någon kan förstå min känslor HELT och hållet..
När jag säger att jag kanske inte vill utsätta mig för det här igen,
menar jag att det här gör ONT..
Jag vill kunna klara mig själv, jag vill bara kunna äta, sova och leva.
Jag kan INTE det..
Det gör ont.
"Vill visa all min kärlek men hur förklarar jag,
det hemska som har hänt? - omöjligt!,
för skuggorna finns kvar"
♥ BinaKommentarer
Postat av: JohannaDesign
Vilken hemsk dröm.... Mardrömmar är inte roligt. Jag hoppas du slipper sådana drömmar. Tiden läker inte alla sår, men man lär sig att leva med sina sår. Kram Johanna
Trackback
