♥ paniken kommer och tårarna rinner
Jag förstår inte vad som har hänt.. Jag vill inte förstå.
Jag tror att jag är Ok, jag är inte ok.
Varför kommer den här paniken när jag ska sova?
Att om jag låter mina ögon falla ihop så kommer jag aldrig mer vakna..
Jag vill bara kunna sova.
Jag kan inte sova..
Hur ska man kunna låta sig själv sova om detta skulle vara mina sista andetag?
Nej det kan man inte, så jag håller mig vaken.
Ögonen trillar ihop för att jag är så trött, men jag kan inte.
Tänk om jag aldrig skulle vakna igen....
Jag är livrädd för att somna.
Det känns så patetiskt, efter allt man gått igenom så ligger jag nu i sängen och tårarna bara rinner för att jag är rädd för att somna.
Jag har fått ett mail nu ikväll.. Har jag gjort rätt val, varför bad jag inte om fler provtagningar..
Jag kanske har mördat min son.
Hur ska jag kunna leva vidare efter det, då kanske det är lika bra att jag somnar.
Jag orkar inte längre.. jag vill bara ha svar.
Jag ska kunna börja jobba på torsdag, men det enda jag tänker på är "tänk om.." kring obduktions rapporten.
Hur ska jag klara av vardagen när jag inte ens kan skilja på verklighet och tankar.
Jag vet seriöst inte om jag pratat med någon i telefon eller om jag tänkt att jag gjort det.
Jag läser inte mailen utan öppnar dem skummar igenom dem och lägger i en "läs senare" mapp jag gjort.
Jag svarar inte på sms..
Jag svarar inte på alla samtal jag får, för det mesta bara när det är dolt nummer för då är det något angående Love.
Jag måste tvinga mig själv att duscha, borsta tänderna & tvätta händerna.
Diska, tvätta, städa och äta görs när man känner för det (läs: aldrig)
Jag har börjat träffa folk, de dagar jag känner att jag kan.
Men jag saknar min egen tid, jag behöver den jag är inte redo än.
Men jag kan inte sörja för resten av mitt liv,
men när vet man att man är redo att försöka vara "jag"??
Jag vill inget hellre, men jag är en redo än.
Fast jag orkar inte tjafsa med försäkringskassan. Jag orkar inte "jaga" min doktor på Huddinge för en längre sjukskrivning men jag klarar inte av att jobba..
Ska jag ta ut min semester? Eller vad gör man?
Jag orkar inte hålla på att tänka på allt det här, jag vill bara bli mig själv igen!
Snälla vad har man gjort för att förtjäna det här?
Just det kanske mördat sitt egna barn, jag har inte rätt att sörja för ens jag vet.
Snälla ta bort mig härifrån ett tag!
♥ BinaKommentarer
Postat av: Clara
usch vad jobbigt! Jag tycker du ska be din kurator om att jaga din doktor så du blir sjukskriven längre. Finns här dag som natt! Lovar!! Hör av dig om du vill ses... Kramar
Trackback
