Har vart en helt otrolig trevlig kväll.. Än är det inte slut, skämtosido..
Blev middag med sötaste Sara på Vapiano vid Humlegården, helt klockrent..
Vi åt massa god pasta.. Enda problemet är att jag är fortfarande spyfärdigt mätt..
Ingen härlig känsla..
Sen blev det en svängom förbi Cloude Nine precis invid mitt jobb.. Vår f.d hovmästare har nu blivit Restaurang Chef på CloudeNine, så vi tog oss dit och tog några drinkar.
Riktigt goda de med..♥
Äntligen hemma får man iaf säga.. Och trött..
Ska nanna kudden min nu, eller strax..
Imorgon blir det en date med min favorit Jessica.
Kanske ha tvättstugan också ;) Eller jag SKA ha tvättstugan..
Vi hade lite besluts ångest men i "sedvanliga" spår blev det en tur drottninggatan fram och ner på tegnérgatan.
Rolf's Kök nästa..
Rolf's Kök är ett ställe för mig som man alltid kan gå till,
man blir alltid nöjd och man känner sig inte ensammen..
Väl där satt vi vid bardisks borden.. Det är typ alltid fullt där, och man är ju aldrig bestämd nog på vart man ska gå så att man bokar ett bord.
Well, bardisken fungerar precis lika bra och även denna gången.
Är man bara 2 personer är det inga som helst problem.
Jag åt, som vanligt, deras rödvinsbrässerade oxkinder med gotlandstryffel & potatispuré. Det är ju så sjukt gott!
Det som jag tycker är så skönt med Roffes är att man får det man beställer, det är inte en massa "krims-krams" på tallrikarna, inte mini små portioner och inte heller mega stora..
Klockrent i min åsikt..
Till kalaset tog jag mig ett glas Riesling från Fritz Haag i Mosel från 2008..
Nöjd med det med♥
Självklart blev det dessert också.. Konstigt vore det annars ;)
Chokladbrownie med körsbär, nötter & vitchokladglass, nam-nam
Den var också ritkigt god men snacka om att jag var mätt sen, jag som normalt äter en macka på en hel dag..
Måste bara konstatera att jag hade en helt underbart magiskt kväll, Tack♥
Bara så ni vet är Rolf's Kök en av mina favoriter i Stockholm mycket på grund utav heltheten.
Inatt är första natten som jag sovit mer än 6 timmar (sov: 9 timmar).
Ensammen och i sängen!
Jag trodde seriöst aldrig att den här dagen/natten skulle komma..
Jag är överlycklig, jag har vaknat upp utvilad och jag är pigg och glad..
När det hände senast, ja då måste vi nog dra tillbaka tiden tills innan Love flyttade in i min mage...
Och även lite till eftersom jag jobbade en massa och var tvungen att ställa klockan de dagar då jag började 17..
Jag tror vi är tillbaka till natten till den 20/10-09. Jag och Love's pappa bodde på Clarion Stockholm..
Efter att en massa tråkigheter hade hänt med Mormor under söndagen..
Jag var helt färdig.. Vi var och åt middag sen blev det lite drinkar på Och himlen därtill..
Sen blev det tillbaka till hotellet.. Morgon efter vakna vi när vi vakna..
Då var jag UTVILAD senast♥
Det va inte igår..
Jag ska gå upp nu och dricka lite blodapelsin jucie och äta en leverpastejs smörgås och sen så ska jag gå ner i Hagaparken va tanken och ta en liten promenad.. Kanske inte brunnsviken runt men en liten tur iaf!
Hade jag haft cykeln här hade jag tagit en cykeltur =)
Jag ska sova strax, ligger och lyssnar på 17.000 versioner av Journey's-Don't stop believing..♥
Haha, vad skulle man göra utan YouTube?
Jag använder mig nog av YouTube typ 20 ggr om dagen..
I love it!
Jag älskar sången också, när vi låg och kolla på en film för typ några månader sen så kom den här låten, sen ett skratt och en snäll kommentar som vanligt..
Vissa av kommentarerna förtjänar man, andra inte.... Men jag antar att det är så det ska vara..
Ikväll va jag och Mamma i lägenheten och kolla, underbar..
Sen har jag spenderat resten av kvällen med att ha kollat igenom traderas utbud av "äldre" möbler.. Vill ha en karmstol, ett litet sminkbord och en gungstol..
Insåg ganska snart att allt detta finns i Mormors källare ;)
Så varför betala typ 4000-5000 för allt när man kan göra tradera/loppis fynd till priset av 0:-..
Jag ska på skattjakt i källaren..
Ska ändå måla om allt, vill ha guld i botten sen måla över med svart och sen sandpappra det lite slitet.. sen byta ut tyget mot svart satin tyg.
Gammalt med en modern tvist..
That is how I like it♥
Så fort Mamma har tid sen så får hon köra hem det hit så ska jag sätta fart, vill ha allt klart tills man flyttar in i nya. Jag har noll tålamod och att då behöva invänta torktid osv är ingenting för mig, samma sak gäller att allt måste packas upp på loppet av 1 minut helst..
Tålamod när det kommer till mitt privatliv är lika med noll..
Är chokad att jag inte skickat ett sms, föratt jag inte fick svar på det som jag precis skicka, jag tror ni förstår vart jag vill komma..
Idag har jag även tagit kontakt med 5 kompisar/vänner och vi ska nu ses under den här veckan och även nästa.. Äta middagar och ta lite fikor..
Jag ska nu ta tillfället i akt att ta upp kontakten med alla som jag försummat sen jag började jobba inom restaurang igen..
No time to waste..
I och med det vill jag önska er alla en riktigt god natt!
Den låten som triggar mina känslor och mina tårar till att börja rinna igen.
De som jag trodde hade tagit slut!
Min älskade lille Love, du kan inte förstå hur mycket jag saknar dig.
Jag skulle få dig i 25års present. Du skulle vara det bästa som hänt mig i sommar.
Men du kom så mycket tidigare och jag fick tyvärr inte behålla dig hos mig på jorden.
Jag var tvungen att låta dig springa iväg med de andra små barnen.
Varför?
Vad har jag gjort för att förtjäna det här?
Allt jag ville var att kunna uppfostra min lille groda..
Men inte du och inte den här gången..
Men du är det vackraste jag någonsin sett, med dina små fötter med de små små tårna.
Med dina perfekta små fingrar.
Dina öron...
Det gör ont att se dig så perfekt,
och att veta att du bara var en liten ängel jag fick låna.
Kan du bara berätta för mig hur jag ska ta mig vidare?
För det är svart..
Bäcksvart..
Mamma älskar dig Love♥
I put my faith in tomorrow
And try to sleep for a while
Maybe a new day will follow
That'll make it alright
Now when I feel so down and out
Somehow you're still by my side
And I hope
Life is good
Wherever you are
You will be
Forever
In my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Oh, wherever you are
If I had told you the right things
Would it matter at all?
If I only knew you were standing
On the edge waiting to fall
Oh I would give just anything
To see your face to here your voice
Just one more time, oh ...
And I hope
Life is good
Wherever you are
You will be
Forever
In my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Oh, wherever you are
Wherever you are
Oh, where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Oh, wherever you are
Wherever you are ...♥
Vi har vaknat och jag är pigg, somnade vid strax efter 22 och vakna nu så här har det sovits.. Vaknade lite under natten av en vibrerande telefon, men det överlever man. Vi ska strax upp och hoppa, äta frukost sen blir det nästa stallet.
En mys dag på landet. Romina kommer lite senare också, sen så blir det hemfärd och sen söndagsmys :-)som jag längtat.... Hihi!
Ha det bra så länge,
Nu ska vi strax sova här ute på gården.. Jag, Alicia och Pappa har haft en jätte trevlig kväll. Ätit en jätte god middag och bara suttit och pratat och skrattat. Jag och Alicia ska sova i det stora huset ensamma inatt, vi två på 250kvm.. Jo men visst, inte alls läskigt! :-) Fröken storstad har talat.. Imorgon blir det till stallet, rida lite! Pappa har en häst ranch, så det finns ett par hästar som behöver ridas.. Sen blir det hem till stockholm för det sedvanliga söndags myset ;-) sov gott alla söta!
Jag är vaken, efter en riktigt skön natt. Det slutade iof sig med bara 6 timmar sömn,
men för första gången har jag sovit utan att ha vaknat..
Jag har drömt men det var obehagliga fast ändå mysiga drömmar så jag har inte fått den där paniken..
Jag hade ett litet ångest anfall innan jag somna men efter Lollo's tips var det enkelt att kontrollera.
Jag somna och jag har sovit..♥
Jag är nöjd!
Idag ska jag till Pappa med min yngsta syster Alicia, han bor inte i stan och ingen av oss har körkort så vi ska åka tåg en timme bort.. Men ska bli riktigt mysigt. Har inte varit hos Pappa där han bor nu..
Imorgon så kommer Romina dit också, mellan syster, så då är vi alla systrar samlade.
Det är inte något som har varit lätt ordnat de senaste åren, haha..
Jag har bott i Göteborg och i Reykjavik sedan 2006..
Då bodde både Romina & Alicia kvar hemma.. Sen när jag kom hem 2008 då tog Romina studenten och drog iväg till Italien och nu så bor hon och pluggar i Köpenhamn.
Sen var Alicia iväg på en resa i Afrika i höstas..
Men NU den här helgen är vi alla lediga, i Stockholm och har ett öppet schema för att kunna hälsa på vår endaste pappa.
Så ni förstår, det var INTE igår vi sågs!
Ska bli en underbar lite get away, den behövs♥
Blir även första natten jag sover borta på en månad, sist var när jag var inlagd på Huddinge Sjukhus..
Men kommer ju hem redan på imorgon och då är det dags för söndagsmys igen, JAAAAA..
Jag ♥ Söndagsmys...
SÅ idag blir det en tåg resa, men först ska jag duscha, göra en peeling och packa ihop lite..
1. Vad är klockan: 10:17 2. Vilket namn står på ditt födelsebevis: Sabina Karin Erica 3. Smeknamn: Bina, Sabbe, Skeden, Dahlin & Miss Dee 4. Vad heter dina föräldrar: Charita & Göran 5. Antal ljus på din senaste tårta: 24 6. Husdjur: Dammråttorna? (Har haft 3 hamstrar) 7. Hårfärg: Mörkbrun 8. Favoritfärg: Turkost och ceriserosa =)
9. Piericing: Navelpiercing 10. Tatuering: En älva i svanken 11. Födelseort: Stockholm 12. Bostadsort: Stockholm
13. Nuvarande bostad: Hyresrätt på 40kvm i Sthlm 14. Har du varit kär: Skulle man kunna påstå♥ 15. Har du varit i några andra världsdelar: Asien & Amerika 16. Har du varit med om en bilkrasch: Tyvärr Ja.. 17. 2 eller 4dörrar (på bilen): Inga? 18. Kaffe eller glass: Glass!!!!
19. Snuttefilt eller kramdjur: Kramdjur 20. Antal syskon: 2 yngre systrar 21. Färg på strumporna: komiskt, svarta, haha 22. Lyckotal: 22, 2, 10 & 7 23 Favoritfilm: Armageddon (I know....) 24. Favoritcitat ur en film: "May the force be with you" 25. Bästa semestern: Kalifornien sommaren 2001.. 26. Favoritmat: Hmm, allt som lagas bara för MIG ;) 27. Bästa veckodagen: söndag (ja, jag jobbar inom restaurang, haha) 28. Senaste låt du lyssnat på: haha, ABC med Anna Book.. 29. Tandkräm: Colgate 30. Favorit TV-program: CSI, sen en massa serier på discovery science och liknande.. 31. Favoritrestaurang: Måste man välja? Kan verkligen inte.. 32. Favoritblommor: Orkidéer & tulpaner 33. Tycker inte om: Orättvisa och elaka människor 34. Sport att titta på: Fotboll & Is-hockey 35. Ögonfärg: Blå 35. Senaste sjukhusvistelse: 23/2-2010 när Love föddes (inskriven) annars GYN-akuten på DS 38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: en bladig fond tapet och vitt. 39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: Fortfarande inte tagit mitt körkort 40. Vem/var är du om 10 år: Jag är mig förhoppningsvis en lycklig familj♥ 41. Vem fick du senast e-mail från: ang. lägenhetsvisning 42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: Nej 43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Har mitt från MQ.. Vill inte ha något annat.. 44. Vad gör du när du är uttråkad: Tycker synd om mig själv och trakasserar alla jag känner för att tracka ;) 45. Fras/ord du använder (för) ofta: Ehmm, alltså.. 46. Födelsedag: 22:a Juli 47. Vad retar du dig på: Människor som är s.k "vänner" 48. Det bästa du vet: Min familj 49. Läggdags: Ledig (dagen efter) 03-04, Jobba lunch 00 & Jobba kväll 04 50. Stjärntecken: Kräfta/Lejon 51. Värdefullaste ägodel: Mig själv.. 52. Vad är klockan: 10:39 53. Vad har du för kläder på dig just nu: Grå bomullsshorts & svartlinne 54. Favoritland: USA 55. Favoritfilmmusik: Sound of Music 56. Skostorlek: 41 57. Fobi: Spindlar, Ormar och äckliga insekter.. 58. Favoritpålägg: Leverpastej och smörgåsgurka.. 59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Loves Minnesfond? 60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: Förlåt 61. Bästa bok du läst: Inte utan min dotter 62. Vad är du beroende av: ..... 63. Favoritdjur: Delfiner 64. Gillar du snö: Ja men börjar tröttna... 65. Favoritglass: GB Sandwich 66. Vad la du dina sista pengar på: Förde över pengar till Loves Fond.. 67. Är du långsint: Vill säga Nej, men Ja jag är långsint.. 68. Favoritgrupp/artist: För många blandade... 69. Vilken är din bästa egenskap: Glad, optimistisk & drivande/påhittig.. 70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Komma vidare genom sorgens gång.. 71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000 kr: Aldrig.. 72. Vad gör du i sommar: Fyller 25 (!!!) 73. Mest intressanta stad du varit i: Singapore 74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: en vandrande pinne.. 75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: styrka genom lärande.. 76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Nästa fråga tack =) 77. Favoritgodis: Marabou apelsinchoklad.. 78. Spelar du nåt instrument: Luftgitarr (??) 79. Snyggaste kändisen: Nick Carter, haha 80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min Love♥ 81. Vilken film såg du på bio senast: 2012 82. Senaste köpta skiva: Oj, ingen som helst aning.. 83. Roligaste konserten: Backstreet Boys Millenium tour.. 84. Bästa känslan: Det behåller jag för mig själv♥ 85. Samlar du på något: JA 86. I sånt fall, vad: Dammråttor 87. Är du feminist: Vill jag inte påstå.. 88. Favoritminne: En av mina födelsedagar på gården på Birkagatan 89 Favoritskiva: Herregud, frågar du en f.d pojkbands galning? Finns inge bra svar.. 90. Bästa kompis/ar: mina alla nära & kära 91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Syns jag? 92. Vem stör du dig mest på i detta ögonblick: En viss person, inga namn nämnda.. 93. Favoritlåt: Just nu, En värld full av liv ifrån Lejonkungen.. 95. Har du en mobiltelefon: Jajamensan, som tyvärr används på tok för mycket... 96. Vad är det vackraste som finns: Ens barn.. 97. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: Just nu, Las Vegas.. 98. Är du homo- eller bisexuell: Nej 99. Vad är klockan nu när du är klar: 10:53
Jag kände att jag verkligen behövde gå till graven idag,
skulle ha gjort det igår egentligen då det var 1 vecka sedan begravning och hade även tänkt göra det det i tisdags då det var Love's 1 månads dag.. Men..
Det finns tusen anledningar men inga goda nog till att berätta..
Det hade töat en hel del på Katarina Kyrkogård så jag hade inte ens problem att hitta Morfar & Love.
Hjärtat var kvar och fortfarande jätte vackert, så det får vara kvar ett tag till..♥
Jag var på graven i 1 hel timme.. Det var en timme fylld av glädje, en massa tårar och en hel del pyssel..
Så här såg det ut den 18/3-2010, en massa massa snö...
Så här såg det ut idag, en solig dag på Katarina Kyrkogård.
Jag kan inte ens beskriva glädjen jag kände i själen när jag lämnade kyrkogården. Jag gick in förbi Katarina Kyrka också och tände 2 ljus, ett för Morfar Bosse och ett för min lille Love..♥
Det kändes som en självklarhet.
På kyrkogården kom det fram både den ena och den andra och sa att de tyckte att jag gjorde så fint.. Så frågade de om det var så att det var någon ny som precis gått bort.. Eftersom det bara stod ett namn på gravstenen men det var så mkt blommor och nya saker..
När jag berättade var det även en och annan tårar från deras ansikten också. Det var ju inte min mening.. Jag sa precis samma sak som jag säger till alla andra som undrar vart min mage tagit vägen..
Men tydligen berör det okända människor det också..
Men en dag på Katarina Kyrkogård gjorde mig lycklig i själen,
jag hoppas att det kommer fler vår dagar snart så jag kan åka dit och pyssla färdigt!
Ska skicka efter en offert på gravstenen till en "gravtjänst" imorgon..
Barbara Bukowski har gjort en nall-serie som heter Guardian Angel,
Jag köpte min lilla "Guardian Angel" i ljusblått på Huddinge Sjukhus vid mitt återbesök.. Jag vart kär i den super söta mjuka och gosiga ljusblå nalle-ängel.
Det fanns inte en möjlighet att den skulle få hänga kvar där, Nej!
Den skulle helt klart med mig hem..
Nu, idag just nu, läste jag den lilla lappen som hängde på.. Där står detta:
"...Hela mitt hjärta fylls av en enorm glädje av tanken att en av dessa hittat sin väg till dig. Låt den hålla dig sällskap och tillsammans med dig uppleva livets alla lyckliga stunder. Låt den även trösta dig under de svåra och sorgliga, då även de måste genomlevas..."
With Love
Barbara Bukowski
Det här en av de mjukaste gosigaste och mest mysigaste liten nalle-ängel jag haft!
Han har många vänner här hemma just nu, när alla Love's gosisar från begravningen nu bor här hemma, ska som sagt sen när jag flyttat göra en Love hörna i mitt nya sovrum.
Tänk vad ett litet gosedjur kan göra och hur det kan förgylla ens vardag!
Hur jag ska "orka" vara vaken hela kvällen är en bra fråga..
Idag ska jag jobba mitt första pass sedan den 14/2.. Det känns jätte konstigt och jag är riktigt nervös.
Det känns som om jag ska "prov jobba" för det där nya jobbet..
Jag vet att det är en massa nya saker på menyn, lite nya viner på vinlistan och ja självklart har det bytt barens drinklista..
Men jag ska nog klara av det här... haha.
Jag hoppas ni förstår min bittra ton
Hade tänkt att infinna mig i personalmatsalen till 16, så att jag kan äta i lugn och ro..
Sedan byta om, som för mig ALLTID tar en evighet..
Klockan 16.45 har vi genomgång vid Raw Bar, med köket..
Sen är det bara att le och vara jag..
Men jag har seriöst fjärilar i magen.
Jag vet att det kommer bli en tung dag idag då det säkert kommer bli en hel del frågor ifrån mina kollegor men lite därför jag ville ta mig in en dag innan jag VERKLIGEN ska börja igen..
Jag ska ju ha mitt första riktiga pass på Påskafton så det är ett litet tag kvar.. =)
Kollade min internetbank.. INGA pengar från Försäkringskassan än.. Jag tror att det kommer bli tjafs, att jag inte har en anledning nog att vara sjukskriven..
Min magkänsla säger det till mig..
Den känslan är inge rolig just nu..
Men som tur är har jag ett sparkonto som denna månad kommer få användas till att betala hyra och alla räkningar då inkomsten ligger på 0:-
Nu är det jobbigt att vara den enda med inkomst i det här hemmet, för det är ju bara jag som bor här..
Men jag ska inte säga att det ÄR så än, för just nu är det bara spekulationer..
Det är jobbigt!
Ska försöka äta lite lunch nu, så att jag även kan äta lite på jobbet sen.. Måste börja äta ordentligt nu.
För på jobbet går jag av mig all energi...
Behöver bunkra upp, vill inte få ett vikt ras till..
Nej det vill jag verkligen inte.
Har inga jobba byxor som passar längre, skjortorna är för stora också..
Love ska ligga i samma grav som min Morfar Bosse och han har redan en gravsten.
Dock känner jag att den stenen är alldeles för "vuxen", men jag vet att morfar ligger där också och därför kan jag inte ändra en massa.
Hade jag dock inte bestämt att ha Love i samma grav som min Morfar hade jag velat haft den här gravstenen, Spöket Laban var den figur som jag förknippat med Love. Först och främst p.g.a att den dräkt jag skulle haft med till BB till mitt kommande barn hade vart en röd laban hängselbyxa.
Jag såg sedan den här och alla pengar som man betalar för stenen går oavkortat till Barncancerfonden.
Men nu ska jag tänka om, för den här stenen kommer aldrig bli aktuell trots att jag snöat in på den just nu!♥
Drömma måste man dock få göra, om man nu kan kalla det att drömma i den här meningen.
Jag önskar att man inte ens i från första början behövde sitta här och titta på gravstenar.
Nu har man fått mobilräkningen från när allt med Love hände.
Det är helt sjukt, satt och gick igenom samtalsspecifikationen och började gråta.
Alla minnen kom tillbaka..
Exakt hur samtalen gick till, jag kommer ihåg vart jag har varit och exakt vad som sagts.
Mobilräkningen den här månaden gick på många hundralappar mer än vad den gjort tidigare, jag har haft en ökning i kostnad på nästan 110% den här månaden..
Trevligt!
Dock kom precis en VÄLDIGT trevlig upplevelse ner i brevlådan..
Min deklaration♥
Men det var väntat, så va tyvärr inte en överraskning då jag under förra året betalade in mer skatt än vad jag hade behövt..
Nu är det dags för den efterlängtade duschen, sen ska jag vila 1 timme, mår illa av min trötthet just nu.
Varför Love redan direkt efter begravning hamnade i bilen beror på följande..
Katarina församling hade vid kontakt med Huddinge Sjukhus berättat att de skulle se till att Love skulle komma till Skogskyrkogården's krematorium direkt efter begravningen eller att de skulle iaf se till att transporten skulle ordnas.
Verkligheten sa något helt annat..
Där stod jag plötsligt med min son i mina händer bärandes hans kista mot min Mammas bil.
Love skulle bli tvungen att spendera natten någonstans frågan var nu bara var.
Jag kunde inte köra tillbaka honom till bårhuset, han var ju utskriven. Jag hade ju till och med skrivit på papprena..
Han fick inte komma till krematoriet då pappret inte kommit från sjukhuset (för det var på Katarina som det skulle varit)
Han kunde inte vara kvar i kyrkan, för vem låter kistan bara stå kvar (inte jag)..
Så där stod jag..
Jag hade 2 alternativ och ett 3:e som jag hade tagit som reservplan.
Love var ju tvungen att vara placerad i kyla.. Min första tanke var Mammas balkong..
Andra tanken var min vind (!!) det sista och tredje alternativet var att åka till Akuten på Huddinge förklara situationen och sen bara berätta för dem att de ordnar en lösning.
Hade det inte varit på dagen av mitt barns begravning är jag övertygad av att jag åkt till Akuten.
Nu var jag helt upp och ner vänd och insåg att där han skulle ha fått haft det bäst var hemma hos Love's Mormor på hennes balkong.
Mitt krav var att hans kista skulle bli inlindad i något, han skulle inte behöva frysa mer än "needed".
Sen skulle kistan stoppas i en genomskinlig stor plastpåse, kistan skulle inte få bli fuktig.
Så Love's sista natt i sin kista spenderade han hemma hos sin Mormor. Min mamma fick för en kväll "vara barnvakt" åt sitt första och enda barnbarn.
Jag önskar att den här situationen aldrig hade uppkommit, men nu stod jag här utan val.
Åter igen var jag tvungen att vara kreativ och försöka göra det bästa av situationen.
Nu äntligen har jag tagit tag i min endaste son's bergavning.
Den 18/3 kl 14.00 ringde klockorna in i Katarina Kyrka på Södermalm i Stockholm för vår lilla Love Dahlin.
1 månad och 1 dag efter det hemska beskedet om att vår son hade Prune Belly Syndrome och att de 18 veckor jag burit på honom i magen enbart skulle bli 19 veckor.
Vår son var sjuk, Love's väg skulle ta slut. Men det fanns en sak kvar som jag kunde göra.
Love's begravning..
Varför jag valde Katarina Kyrka har jag redan berättat 1 och 4:a gånger, men det är den kyrkan där jag döptes och där min Morfar Bosse's begravning var och även där min lille Love Dahlin kommer begravas under maj i år.
Den 18/3 började med att jag blev väckt av alarmet, dock var det inte mitt, men jag visste att jag snart var tvungen att gå upp jag med. Men jag fick vakna av en annan person sovandes bredvid mig. För en dag..
Det var inte mycket som sades den morgonen, en kram eller fem var det som "sades". Vad ska man säga dagen då ens barn ska begravas, det finns inga ord människa till människa en dag som så.
Jag gick upp tog en dusch och klädde på mig, en svart topp, svarta strumpbyxor och en svart pennkjol till det hade jag även mina svarta pumps, inget jag rekommenderar då man gått i låga skor sedan november p.g.a bäckenuppluckringen och inte det bästa valet med tanke på is underlaget, men...
Min bebis kudde som Love nu sover gott på...
Mamma kom och hämta mig vid 11.30, vi åkte direkt till Liljeholmen och hämta upp min bästa vän Jessica som skulle följa med till Huddinge Sjukhus för att hämta upp Love från bårhuset (varför får man kalla kårar genom kroppen av bara namnet?). Efter Liljeholmen bar det av ut mot Huddinge, jag var faktiskt helt ok. När vi kom till Huddinge Kyrka började jag känna av klumpen i magen.
Hur ska man säga när man kommer till sjukhuset?
Ska jag säga mitt namn, lämna mitt pass? Eller ska man säga Love Dahlin?
Vid korsningen upp till Huddinge Sjukhus kom det en våg av obehag. Jag ville bara stanna bilen och kräkas och bara försvinna bort.
Men jag hade inge val, vi skulle hämta Love på bårhuset.
Väl i närheten började jag förklara för Mamma hur hon skulle köra (fastän hon visste precis vart vi skulle) jag behövde bara ha kontroll över vad som hände.
Vi körde in mot förlossningen men istället för att gå till höger från parkeringen gick vi till vänster, bårhuset.
Love's minnesbok och brevet Love fick med sig till himlen..
Jag ringde på dörren, ingen öppnade..
Det ringde på min mobil, det var Alexsandra. Jag sa jag är på bårhuset vi hörs sen..
Sen öppnade en grönklädd man. En av patologerna..
Jag och Jessica fick komma in, han tittade lite frågande..
Jag sa "Jag ska hämta en liten pojke..."
Han svarade att vi kunde vänta i soffan in till vänster så skulle han hämta honom.
Jag frågade om min lilla kudde kunde läggas under Love?
Han skulle försöka.
Jag satte mig ned, jag skakade.. Jag frös, jag huttrade och jag nästan stammade..
Den här känslan och det här ska INGEN behöva uppleva.. Att sitta och vänta på att en obducent ska komma med ens barn lilla kista för att lämna över sonen till sina föräldrar.
Jag var tvungen att skriva under en lapp, som om jag hämtade mitt barn på dagis.
Sen fick jag Love i min famn.. för 3:e gången i mitt liv fick jag hålla min lille son i famnen..
Det känns helt sjukt att jag kan räkna antalet gånger jag fått hålla min son i famnen på EN HAND!
Det ska inte vara så, EN ENDA GÅNG.. Nu rinner tårarna igen, de jag trodde var slut.
Livet är riktigt orättvist.
Vi satte oss i bilen igen, jag valde att ha Love i knät, han skulle få sitta i Mammas knä på väg till kyrkan.
Resan från Huddinge till Katarina kommer jag knappt ihåg. Jag var mest fascinerad över att jag faktiskt hade Love i knät.
Att säga att jag var lycklig är nog det närmsta ordet jag har till att använda..
När vi körde in på Kyrkogården framför kyrkan insåg jag.. Det är Love's dag idag..
Vi gick in i kyrkan och fick prata med en kyrkovaktmästare, hon frågade hur jag ville ha kistan.
Hur ska jag kunna veta det?!?!?
Jag skulle helst inte ens vilja behöva gå igenom det här!
Hur ska jag då kunna veta hur jag vill ha kistan?
Jag satte kistan där "pallen" stod, för det är väl MEST normalt..
Vi hämtade gosedjur, blommor och sorgeband i bilen och jag började "dekorera"..
Jag fick det som jag ville..
Det var lite turister och lite privatpersoner som kom in i kyrkan..
Alla titta på den lilla lilla kistan, på min lille Love och tittade sig omkring och letade efter "Mamman.."
Jag försökte hålla mig borta.
Det räckte att man kände sig ut tittad..
Vid 13.30 kom en skol klass in i kyrkan..
Folk strömmade fram till altaret, tog kort med sina mobilkameror....
Ska de visa för sina vänner? Prata om att de sett den MINSTA kista som finns..
Hur coolt som helst, eller?
En av dem gick sedan fram till Jessica och sa "Sorry, for your lost..."
Jag höll mig återigen i skymundan..
Jag orkade inte gråta redan, men det högg i mitt hjärta..
Där stod min lille son som ett nöje för alla dessa ungdomar..
Jag kunde inget göra.. Vad är jag för Mamma?
Kl 14.00 ringde klockorna för Love.
Efter det spelades ingångsmusiken för honom...
Efter detta skön min vän, Ella, "En värld full av liv" ifrån Lejonkungen acapella i kyrkan. Något vackrare måste man leta väl för att hitta..
Nu var enda gången jag kunde le, jag var lycklig. Cirkeln hade slutits.. I samma sekund jag släppte Love's hand visste jag att någon annanstans i Sverige föddes nu ett friskt litet liv.
Själva cermonin var enkel men otroligt vacker.. Jag hade 3 psalmer.
Tryggare kan ingen vara
Lilla du
Härlig är jorden
Efter det var det dags för mig att gå fram och säga Hejdå...
Då brast allting..
Vad ska man säga, vad ska man göra..??
Kan ingen förbereda än för att detta kan hända..?
Jag sa några ord som kändes bra.
Jag la ett gosedjur med en snuttefilt (alla måste få ha en snutte)
Han fick sin första napp (hur ska han annars kunna bli tröstad när han blir ledsen annars)
Han fick ett brev som han alltid kan ha med sig i hans hand, som bevisar att han har en famlj som vill hans bästa och som alltid kommer älska honom och som beskriver oss om han glömt bort oss de dagen vi kommer till hans land.
Sen fick han en liten piratskallra i mjukis ifrån Sia... (Kan vara bra om han tröttnar på Nalle Puh..)
Även ett par skor, alla barn måste få ha ett par skor..
Sen i kistan har han lite kläder, min bebis kudde och lilla Nalle Puh och självklart hans lilla fleece hjärtefilt.
Jag hoppas han klara sig med det han har, för nu har jag ingen chans att lägga något mer eller något annat.
Men det känns bra.. Eller vad man nu ska säga..
När klockorna ringt igen var det dags att gå ut, det kändes som evigheter.. Jag ska ju resa på mig själv, men mina ben vill inte resa mig.. Jag ville bara bryta ihop och försvinna ner i kyrkans grund.
Eftersom alla satt ner kände jag mig tvungen att resa mig för att vi skulle kunna gå därifrån..
Även fast jag inte ville..
Jag ville helst aldrig gå därifrån..
Till slut hade vi fått ut allt, Love var tillbaka i bilen..
Varför han hamna i bilen kommer det ett till inlägg om, jag har gråtit tillräckligt nu medans jag skrivt detta.. Jag KAN INTE skriva resterande nu, för mitt hjärta värker..
Som ni säker förstår skulle Love INTE ha varit i bilen, men jag skriver inatt när natten kryper in.. Nu måste jag få andas från begravningen..
Vi gick iaf ner till Morfars grav och la min hjärte kistdekoration på graven satte en liten bukett och skottade bort alla snö så man kunde iaf nästan se gravstenen..
Resterande återkommer jag med senare.. Men ni har fått en lätt version över en av de jobbigaste dagarna i mitt liv.
En dag som jag önskar att INGEN ska behöva uppleva, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig mer ska behöva gå igenom det här. Men jag har en obduktionsrapport kvar innan jag vet om jag kommer få ett lyckligt slut.
Jag hoppas att slumpen gjort sitt i mitt liv, för jag orkar seriöst inge mer nu.
Jag har fått nog av svåra upplevelser, jag vill bara kunna leva lycklig för att jag är jag..
Det är alltid med en klump i magen som jag kommer till Huddinge Sjukhus..
Även idag!
Men nu är jag hemma, hemma i min borg.
Det gick jätte bra hos Lollo idag, till och med några tårar som tydligen fanns kvar lämnade min kropp.
Idag behövdes det verkligen ventilera.
Vi pratade om min panikångest, varför den troligtvis kommer och hur jag ska försöka tänka.
Så ska verkligen göra ett försök inatt.
Mitt största problem har ju varit att börja jobba på torsdag.
Men jag ska ge det ett försök.. Ska dock gå till vårdcentralen i morgon och prata med min läkare ang. att jobba 50% i typ 2 veckor, så kallad jobb träning, för att vara på den säkra sidan.
Men när vi satt och prata om jobbet nu idag kändes det bättre. Hon fick mig att tänka på vissa saker som kan hjälpa den här situationen till att bli bättre genom att jobba. Jag är ju inte hemma för att jag inte trivs på jobbet utan för att jag inte kan hantera mina känslor.
Så ska verkligen ge det ett försök.
Vi pratade om hur vanligt det är med missbildningar på foster och vad för typ av missbildningar. Varför jag allt säger att Love var sjuk istället för att säga att han hade en missbildning.
Mycket ligger troligtvis i att jag just nu känner en massa skuld och att jag känner mig misslyckad.
Massa känslor som kom ut som behövdes komma ut.
Nu känner jag mig lätt som en bomullstuss och betydligt bättre till mods.
Ska tillbaka till henne om 3 veckor, hon vill att vi ska förlänga med en vecka nu varje gång.
Hon är helt säker på att jag klarar mig själv, men med lite vägledning.
Så jag ska nog bevisa för mig själv att det kan jag! =)
Jävlar annamat i mig har nog vaknat nu igen, känns skönt!
Jag ska ha en pysseldag här hemma nu, dammsuga och tvätta. Ska maila min chef också och sen ska jag äta något nu.
Lollo var inte orolig över min vikt, visst det är inte BRA att jag rasar men jag har inte utvecklat några symptom på svält vilket är possitivt.
Nu kurrar till och med magen så ska nog ta mig en banan.
Idag lovar jag att det kommer ett inlägg om begravningen, för jag kommer vara ensammen hela kvällen, eller iaf fram tills det är dags att nanna kudden.. Så jag har ALL tid i världen.. Näst intill..
Här har det vaknats, och hunnit varit vaken sen 8 av diverse olika anledningar.
Den största va iaf att någon här hemma skulle upp och hoppa och inte var det jag!
Somnade vid 5 imorse efter mycket om och men....
Så.. jag är mega trött just nu, känner mig totalt överkörd och sen uppsläpad på ett hustak där haglet faller ner. Gärns som spjut! Jag tror ni förstår..
Det känns som idag är en bättre dag än igår. Igår va verkligen sämst.
Jag ska iväg till Lollo min kurator nu, känner verkligen att det behövs.
Kommer att få bilden på Love nu som sjukhusfotografen tog.
Är riktigt nyfiken på hur den ser ut! Eller hur han ser ut ska man ju faktiskt säga, eftersom det är HAN på DEN bilden.. Blev svårt det där.
Sen blir det hem och dammsuga, tvätta och plocka ur diskmaskinen.. Om jag känner att jag kan det sen.
Ska nog åka förbi min sjukgymnast och förklara att jag inte längre är gravid och därför inte dyker upp på vattengympan. Kanske lämna tillbaka min TENS maskin också.. Visst känner fortfarande av min Bäckenuppluckring men den är inte så illa som den HAR vart.
Idag är det -5 här i Stockholm och snö på marken igen.. Vad hände?!?! Det ska ju bli vår nu och sen sommar. Fast det känns som om en ny istid är på väg.. I hope NOT! Men solen skiner iaf!
Nu ringde mitt alarm, dags att gå upp.. Eller i detta fall dags för att sluta att blogga och klä på sig.. Blir upphämtad om 15min!
Som vanligt innebär inte det 4 timmar ordentligt sömn.
Nej, tyvärr innebär det kanske 2 timmars sömn.
Men det har varit en natt full av panikångest...
Jag hoppas jag får sova inatt, annars kanske man ska hotas med stekpannan igen, det gick ju bra sist!
Vi tittar TV nu, de sa precis en otroligt rolig sak.
"Män är som köttfärs - till hälften nöt och till hälften svin.."
Såg precis Kalla Fakta om Kokainet i Sverige, otroligt intressant!
Mat dags, begravningsinlägget kommer imorgon, har inte orkat idag!
Imorgon ska jag till Lollo, min kurator, vilket behövs verkligen!!!
Ha en underbar kvälla nu ni alla så ska jag försöka för pesta kvällen lite mer här för mitt sällskap, kanske ska bli på lite mys humör senare! Hoppas på det!
Min absolut bästa/äldsta vän, Jessica, ska gifta sig nu till för sommaren.
Jag har inte riktigt haft mina tankar på just det, men en dag som denna när solen lyser så fint och vårkänslorna kommer så kom jag att tänka på just hennes dag.
Jag ser så fram emot den dagen och nu sitter jag och kolla klänningar till mig den dagen.
Hon ska gifta sig i SIN kyrka, Gustav Vasa Kyrkan, invid Odenplan.
När vi gick i Gustav Vasa skolan tillsammans årskurs 1-6 hade vi alltid våra skolavslutningar i Gustav Vasa och då sjöngs alltid Ida's Sommarvisa av årskurs 1 och The Rose av utgångsklasserna i årskurs 6.
Våra små stunder i Gustav Vasa har satt sina spår i en.
Därför också ett alternativ för mig till Love men så som Gustav Vasa är Jessica's kyrka är Katarina min.
Jessica's båda små flickor, Isabelle & Madeleine, är båda döpta i Gustav Vasa. Så känns iaf för mig helt rätt att hon även ska gifta sig där.
Men åter till mitt problem, MIN klänning. Kanske inte ett världsligt problem, men det är ett problem som jag vet att jag kan lösa och ett problem jag vill lösa ganska omgående.
Så om ni har tips på fina klänningar får ni gärna tipsa mig!
Sen vill jag bara be om ursäkt till dig Jessica att jag inte kunnat hjälpa dig överhuvudetaget eller att jag inte frågat om bröllopet.. Tycker fortfarande att det är lite komiskt att du var tvungen att fråga om jag fått inbjudan.. Jag blev bara glad och satte den i fönstret och sen var det väl bra med det. Det var ju inte till dig man skulle anmäla tal ;)
Jag förstår inte hur man fortfarande kan ligga kvar i sängen när man vakna strax innan 9.
Vad gör jag egentligen..?
Det hjälper ju garanterat inte att MacBook Pro har en batteritid på över 5 timmar.. Men nu börjar batteriet sina, "bara" ca. 1 timme kvar.
Ska gå upp och duscha, göra en peeling och sen blir det en massa babyolja på kroppen, så blir vi alla glada! Det är mitt lilla trick till att få jätte len hy, vilket tydligen är uppskattat.
Borde äta något också.. Ska ställa mig på vågen nu också, ska göra det dagligen nu då vikten just nu bara rinner av mig igen.. Börjar bli orolig för att det börjar kännas för mkt.
Mina kläder som jag för ca. 14 dagar sen var glad över att kunna ha, har nu börjat bli väldigt stora.
Visst hade jag en del kilon som borde försvinna men nu är jag orolig.
Men ska ju till Huddinge Sjukhus på måndag så får ta mina frågor då.
Idag blir det att kolla en lägenhet först. Sen blir det familjemys, eller kanske ska kalla det släktmys, är en utspridd släkt från Malmö i söder till Åre i norr.. Men vi är några tappra själar som är bosatta i Stockholm och vi försöker ses så mycket som möjligt.
Nu är det första gången sen allt hände.
Så blir nog en del Love prat. Skulle vilja åka förbi graven också.. Kanske ska försöka muta Mamma till att vi gör det även fast det är på andra sidan stan.
Vill försöka få fram gravstenen.. och mysa till det lite vid graven..
Nej ni, duschen kallar, peeling och inpackning för håret sen ska vi nog vara redo för den här dagen.
Jag förstår inte vad som har hänt.. Jag vill inte förstå.
Jag tror att jag är Ok, jag är inte ok.
Varför kommer den här paniken när jag ska sova?
Att om jag låter mina ögon falla ihop så kommer jag aldrig mer vakna..
Jag vill bara kunna sova.
Jag kan inte sova..
Hur ska man kunna låta sig själv sova om detta skulle vara mina sista andetag?
Nej det kan man inte, så jag håller mig vaken.
Ögonen trillar ihop för att jag är så trött, men jag kan inte.
Tänk om jag aldrig skulle vakna igen....
Jag är livrädd för att somna.
Det känns så patetiskt, efter allt man gått igenom så ligger jag nu i sängen och tårarna bara rinner för att jag är rädd för att somna.
Jag har fått ett mail nu ikväll.. Har jag gjort rätt val, varför bad jag inte om fler provtagningar..
Jag kanske har mördat min son.
Hur ska jag kunna leva vidare efter det, då kanske det är lika bra att jag somnar.
Jag orkar inte längre.. jag vill bara ha svar.
Jag ska kunna börja jobba på torsdag, men det enda jag tänker på är "tänk om.." kring obduktions rapporten.
Hur ska jag klara av vardagen när jag inte ens kan skilja på verklighet och tankar.
Jag vet seriöst inte om jag pratat med någon i telefon eller om jag tänkt att jag gjort det.
Jag läser inte mailen utan öppnar dem skummar igenom dem och lägger i en "läs senare" mapp jag gjort.
Jag svarar inte på sms..
Jag svarar inte på alla samtal jag får, för det mesta bara när det är dolt nummer för då är det något angående Love.
Jag måste tvinga mig själv att duscha, borsta tänderna & tvätta händerna.
Diska, tvätta, städa och äta görs när man känner för det (läs: aldrig)
Jag har börjat träffa folk, de dagar jag känner att jag kan.
Men jag saknar min egen tid, jag behöver den jag är inte redo än.
Men jag kan inte sörja för resten av mitt liv,
men när vet man att man är redo att försöka vara "jag"??
Jag vill inget hellre, men jag är en redo än.
Fast jag orkar inte tjafsa med försäkringskassan. Jag orkar inte "jaga" min doktor på Huddinge för en längre sjukskrivning men jag klarar inte av att jobba..
Ska jag ta ut min semester? Eller vad gör man?
Jag orkar inte hålla på att tänka på allt det här, jag vill bara bli mig själv igen!
Snälla vad har man gjort för att förtjäna det här?
Just det kanske mördat sitt egna barn, jag har inte rätt att sörja för ens jag vet.
Jag ska vara själv, känner att jag inte kunnat vara själv nu på ett tag.
Har iof sig behövt alla omkring mig, så ska inte säga att det har vart emot min vilja.
Idag har jag lämnat min skatt på krematoriet, han och hans lilla lilla kista fick jag lämna i den stora kylen där det redan stod 4 vuxen kistor så jag hoppas att de är snälla mot honom där inne.
Det var riktigt jobbigt att lämna honom där.
Nästa gång jag får hålla i honom ligger han i sin jätte fina urna.
Igår efter begravningen vart de lite problem så vi fick hitta på en provisorisk lösning som jag inte rekommenderar för någon, men berättar mer om det i mitt inlägg om begravningen som kommer.
Sen jag kom hem har jag suttit och ritat på en gravsten,
Morfar har redan en men vi har varit missnöjda med stenen så jag känner att jag skulle vilja byta sten nu.
Men det är faktiskt en kostnads fråga just nu,
vet inte om man ska vänta tills "nästa" som ska begravas i vår familjegrav går bort.
Jag är tyvärr inte gjord av pengar.
Vi får se jag håller på att kolla runt.
Min prioritet ligger på att göra ett "vardags halsband" till minnet av Love.
Vi känner en guldsmed som är riktigt duktig och jag vill att han ska göra ett unikt smycke i vitt guld.
Det får däremot kosta vad det kosta vill.
Min tanke var ju att beställa ett smycke från Lifestone och det jag tittade på där kostade ca. 3000.-
Så där vill jag lägga mina pengar nu♥
Fast första ska jag börja jobba igen. Ska till min kurator på måndag och se vad hon säger, hon var orolig över mina panikångest attacker jag får under nätterna. Nu har kilona börjat rinna av mig igen. på 3 dagar har 2kilo försvunnit. Vet inte vad jag ska göra.. Precis tryckt i mig en halv mandellängd och ätit..
Men ikväll blir det fredagsmys för mig själv, har köpt mina chips också, MUMS!
Fantastiska Frida har gjort jätte fina smycken till mig,
Jag är så sjukt nöjd!
Hon har en blogg smycke sida, Fsmycken, med många helt otroliga smycken.
Jag är nu ägare till ett halsband som är bara helt jag och ett armband som är precis lika mycket jag!
Kan inte göra något annat än att säga TACK!♥
På armbandet så står det Love på hjärtat, på dogtagen står det klockslaget Love föddes på framsidan 17.27 och på baksidan står det datumet 100223..
På halsbandet står det Love på ena hjärtat och sedan 2010 på andra hjärtat.
Tack!♥
Kunde de ha kommit på en bättre dag, jag betvivlar det!! Den 18/3-2010, dagen när min Love begravdes. När man kom hem ifrån kyrkan låg ett härligt litet paket innan för dörren. Och jag är nog nöjdast!♥
Och till släkt och vänner, Ja jag har gått ner i vikt..
Mina vänner kände inte ens igen mig idag, Maria titta på mig som om jag vore ett ufo.. Kanske beror på att hennes syn inte är den bästa också.. Men ja jag har gått ner i vikt.
Men åter till smyckena!
Jag kan varmt rekommendera Frida om ni vill ha ett personligt och välgjort smycke.
Jag är en person som lever för en gastronomisk upplevlse, efter en gymnasial utbildning till Kock har jag jobbat 2 år som Kock & Kallskänka innan jag insåg att jag vill möta människor, och satsade sedan helhjärtat på servisen.
Just nu, inte under sjukskrivningen, jobbar jag på en känd restaurang i Stockholm, och storm trivs.
Jag brinner för att kunna ge mina gäster en helhets kväll ut ifrån gästens möjligheter.
Mat & Vin kommer även in på fritiden, ett brinnande vin intresse och utbildning blandat med en passion att laga mat.
Igår gick jag och Maria ut och åt middag,
vi bestämde oss för Supper på Tegnérgatan 37 på Norrmalm.
De öppnade nu under 2010 så tänkte prova ett "nytt" ställe, sen finns de uppe i Åre också så Maria hade lite extra koll =)
Restaurangen hade en riktigt häftigt interiör. Från gatan på väg ner till restaurangen går du på som en liten bakgata i Sydamerika. Du kommer ner i en liten futuristisk lokal med en bar. In till höger finns köket, som är ett delvis öppetkök. Längre in till höger finns som en piazza. En "inne utegård". En riktigt mysig restaurang..
Vi åt 4 små rätter som vi delade på, vi vart både proppmätta men allt var riktigt riktigt gott. Till middagen drack vi var sitt glas Riesling ifrån Nya Zeeland, Stoneleigh.
Vi åt Salmón, Chili, Flautas & Costillas, som sagt riktigt bra mat!
Det var riktigt gott med ett glas vin till den underbara maten.
Jag är hel nöjd med middagen, kändes som evigheter sen.
Senast jag var ute och åt middag innan så var jag och Love's Pappa på Sjögräs, i början av December.
Det var också riktigt riktigt bra, jag hade dock svårt att få i mig den fina grodlårs ragun som bjöds på där, kan dock bero på illamåendet som jag redan levde med 24/7.
Sen dess har jag avnjutit riskakor och kalaspuffar i min lilla borg.. Undra Varför!??! =)
Men nu ska jag börja gå ut och njuta av alla smaskigheter..
Hur jag någonsin ska kunna tacka eller ens kunna beskriva den lycka i själen jag återfann när jag läste brevet kommer jag aldrig kunna beskriva.
Att jag inte hittat något liknande beror på att det tidigare inte funnits en,
Nu har Love den första Prune Belly Fonden i Sverige för att kunna bidra till forskningen kring syndromet och för att kunna utveckla kunskapen och tekniken att kunna rädda barn och foster som drabbats av det hemska min Love drabbats av.
Tack Maria, av hela mitt hjärta♥
Jag kommer personligen sätta in pengar på postgirot varje månad, om det betyder att de kan rädda ett oskyldigt liv om 50år så är jag NÖJD!
Men jag hoppas att detta kan bidra till att vi snabbare och mer effektivt kan forska fram möjligheter som gör världen mer rättvis (i mina ögon)!
Om någon skulle vilja bidra har ni information på bilden ovan..
PG:954160-8
Karolinska Institutet
Ange vid donation: Forskning rörande Prune Belly Syndrome
Jag har FAKTISKT sovit i natt, jag blev iof sig hotad att om jag inte somna först skulle jag blir slagen med en stekpanna i huvudet =)
Jag tror det fungerade, men Mamma i fortsättningen behöver du inte ge sådana dumma förslag till en person som tycker sådant är jätte roligt...
Det var massa mat igår, sen blev det lite tv tittande. Jag försvann dock in i en 17:e värld vilket snabbt uppfattades och förslaget om vi skulle kolla vår serie på datan istället uppskattades..
Fast jag somnade till lite i knät under tiden.
Så efter en riktig mys kväll vaknade jag till vid 2-tiden, på soffan som vanligt!♥
Blev det sängen..
Då vart det svårare att sova och jag började små prata med mig själv för jag trodde att det var någon som sov bredvid mig, men TJI fick jag.. Någon brast ut i tokskratt och frågade vad jag höll på mig.
Pratar, svarade jag..
Efter lite skratt somnade jag ordentligt och jag har INTE drömt.. Jag har vaknat till då och då, men så fort jag såg att jag inte var ensammen somnade jag snabbt om igen.
Tänk vad en persons närhet kan göra för lite sömn och att känna sig trygg!
Tack!♥
Massa sms trillar in, mail och facebook inlägg. Tack!!!♥
Jag ska svara på alla Era mail och kommentarer även sms i morgon eller under helgen.
Det har varit på tok för mkt i mitt huvud den här veckan.
Jag kommer ju fortfarande inte ihåg vart jag lagt kamerasladden..
Men idag är det Love's dag,
min lilla Love ska äntligen få springa och leka med de andra änglabarnen bland molnen..
Jag hoppas han kommer bra överens med alla där uppe och inte har ärvt alla våra dåliga egenskaper.
Morfar Bosse, i så fall får du lära honom allt du kan!
Fast vissa bus kan du hoppa över, jag vill faktiskt inte behöva vara orolig!
Men han är i dina trygga händer..
Jag tycker att dagen är jobbig redan, men jag är glad att jag sovit nästan 7 timmar iaf, det är mer än tidigare.
Nu borde jag lämna sängen och ta mig in i duschen och sen göra mig i ordning.
Mamma kommer och hämtar mig vid 11.30 och sen ska vi till bårhuset hämta Love.
Sen ska vi vara i kyrkan till 13.15..
Vi hörs senare eller i morgon..
Kan nog bli ett inlägg närmare natten, om jag inte får sällskap.
Jag tror att verkligheten börjat komma ikapp mig nu....
Love's Begravning är faktiskt i morgon!
Jag kan inte rymma ifrån den,
jag ska infinna mig i Katarina Kyrka.
Jag ska tydligen det? Eller?
Först ska jag tydligen åka till bårhuset,
hämta min son som andra åker och hämtar sin små på dagis.
Sen ska Love få åka bil för första gången.
Han ska få vara mittpunkten för andra gång..
Första gången var den 23/2-2010 när han tittade ut till oss i verkligheten.
Trycket överbröstet släpper inte, stressen inombords minskar inte och minnet är bortblåst.
Jag känner mig som en idiot till en liten guldfisk som simmar runt runt runt i en liten liten glasskål.
Hur jag än simmar fortare eller långsammare kommer jag inte undan, det är bara försöka att komma ihåg att andas..
Jag är fascinerad över hur andra klarat av det här innan mig, men tack vare Er/dem så vet jag att jag kommer överleva. Det kan inte bli så mycket mer jobbigt än vad det är just nu.
Kanske, förresten, i morgon..
Men om man nu kan säga så här: I morgon kommer vara en dag fylld av REN sorg och tusentals liter tårar.
Jag får inte glömma att ta med min bebis kudde, min kudde jag hade som bebis med mitt gamla slitna örngott, till Love. Jag behåller den han hade på sjukhuset och han får min kudde som jag haft i snart 25år.
Jag tror han behöver den mer än vad jag gör just nu.
Han får mitt favorit örngott också, jag kommer sakna det, men jag kommer sakna Love också.
Men han ska få en bit av oss med sig upp till himlen.
Lite bekanta saker och dofter.
Jag vill inte behöva släppa taget om honom, jag vill inte.
Jag önskar att jag skulle kunna ha gjort allt ogjort och göra om allt så att jag fick min saga.
Men det blev inte en saga den här gången.
Kanske nästa gång? Om jag klara av det.
Det gör ont i kroppen, min kropp fungerar inte som den ska.
Sitter just nu i köket och ska precis börja på Love's kistdekoration..
Jag va på hötorget och köpte rosor.. Killarna där är ju GALNA..
Jag ville köpa 20 stora röda rosor.. Jag kom hem med 40 stora röda och en stor vit ros..
Betalade iof sig bara 200.- så ska inte klaga..
För de var ju tvungna att fråga VEM som skulle få blommorna och när jag förklarade fick jag 20 rosor till.. Så vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. de är ju liksom 1m långa..
Men jag ska inte klaga =)
Kanske sätta på Love's & Morfar Bosse's grav imorgon?
Eller bara ha hemma i en stor vas på golvet?
Vi får se..
Har insett att det inte är lätt att hitta fin röda rosor just nu.. Ville helst ha mindre men det hittade jag inte förutom på ICA men halvt vissna rosor ingick inte i mina kriterier.
Så jag är nöjd.
Har fått bud hem också.. Massa fint.
Tack!♥
Har ätit lunch med min nyfunna vän, och det var helt underbart! Lär bli fler luncher och fikor..
Sen hade jag fått ett rekommenderat brev med posten.. Var ifrån Huddinge Sjukhus.. Trodde att det var obduktions rapporten, och hjärtat stannade för ett tag..
För första gången stod det också Karin Dahlin på ett brev till MIG, trodde det var till Mormor först..
Bara att inse att jag heter Karin i mellan namn.. =)
Sen har STORA fotot på Love kommit hem..
Mitt hem är helt upp och ner vänt just nu.. Ingenting är på sin rätta plats..
Måste få det att se ut som ett hem nu, innan jag får sällskap.
Middag i kväll sen♥
Myspys!
Vad har ni gjort en dag som denna? Känner mig helt utanför blogg världen efter att knappt hunnit landa hemma än.. Ska läsa igenom Era i natt, när alla andra sover =)
Jag förstår inte hur lycklig man kan vara av att pyssla, men jag blir som ett litet barn.
Ren och skär LYCKA♥
I kväll har jag som ni kanske förstått börjat pyssla i Love's Minnesbok..
Jag har sammanfattat all information till den 17/2, då jag fick reda på att Love var sjuk.
Så nu är det "bara" resten kvar.. hehe
Eller kanske man hellre ska skriva nu är det dags att börja eftersom det är nu alla bilder och papper ska in..
Jag har också gjort i ordning inför begravningen.. Ett tag såg det ut som om jag bodde i en leksaksaffär.
Har fått en massa gossedjur från en massa olika håll, från personer som inte kan närvara vid begravning, som jag ska sätta ut i kyrkan.
Mamma har en del hon också så kommer nog bli en del för lille Love♥
I morgon ska jag äta lunch med en nyfunnen vän, hon har precis mist sina tvillingar i v19, så vi ska ses i morgon och prata. Ska bli jätte trevligt att träffa en som går igenom en liknande historia som man kan bolla funderingar och tankar med..
Sen ska jag hämta ut sorgebandet från Agnes och Lisa i morgon, då ska jag också köpa blommorna för att göra kistdekorationen. Så blir fröken pysselmaja i morgon med.
I morgon kväll blir det middag och fullt upp så lär, förhoppningsvis, vara helt slut när natten kommer så jag kan sova ordentligt och slippa drömma.
Ska måla naglarna nu och kolla klart på CSI.
Sen vill jag verkligen kunna sova! Eftersom jag somnade vid 5 i morse och vaknade vid 8 första gången, fast gick inte upp för ens vid 12.
Men vill bara sova... ♥
Har fått ett enormt tryck över högersida av bröstkorgen,
Här kommer en liten film på Love i min mage den 17/2-2010.
Det stora svarta hålet ni ser rakt fram är den förstorade urinblåsan.
Prune Belly Syndrome som Love led utav är ett syndrom där det inte finns eller finns en väldigt liten utväg på urinblåsan.
I Love's fall, vad jag vet nu, fanns det ingen utväg.
Detta baserar jag på min överläkares undersökning via ultraljud på eftermiddagen den 17/2 på Foster medicin/diagnostik avdelningen på KS i Huddinge.
Jag kanske kommer få en annan uppfattning efter att obduktions protokollet har blivit färdigt/offentligt.
Vilket kommer ta upp till 3 veckor till.
Jag hoppas ni ser det här som en lärdom, för mig har den här resan varit lärorik. Lärorik på ett sätt som jag egentligen hade velat avstå. Men jag har fått en gåva, en gåva att lära mig om foster diagnostik och hur skört livets lina faktiskt kan vara.
En annan punkt jag ofta tänker på nu för tiden är att jag fått en chans att hjälpa andra, andra som går igenom eller kommer att gå igenom det obeskrivligt onda i livet, att förlora sitt ofödda eller nyfödda barn.
Så här när man inte kan sova natte tid kan man ju skriva ihop en förlossningsberättelse istället.
Kanske är lika nyttigt för kroppen?
Vad vet jag..? Men sova kan jag tydligen inte..
Först på söndagen den 21/2 skulle jag infinna mig på Avd K67 av anledning att få en tablett, Mifegyn, för att "avstanna" graviditeten..
Jag har läst på diverse forum och på diverse informationer att man ska få 3 tabletter.. Jag fick 1 (!!)..
Varför vet jag inte, men det är inte för ens nu som jag ens har reflekterat över det.
Var det därför jag kände Love sparka sista gången strax innan 17.00 den 23/2??
Den 23/2 kl 07.30 fick jag min första tablett av Cytotec som då gavs vaginalt och även fick jag svälja 2 ipren och 1 citadon (tror jag att det var), efter att jag fått allt förklarat för mig av min ansvarige sjuksköterska Åse. Hon berättade snällt men rakt för mig att det var upp till mig att bestämma hur lång förlossningen skulle vara...
Hon informerade Mamma att hon skulle tvinga mig att upp och gå i korridoren för att ju mer man rör på sig desto fortare går förlossningen.. Tydligen..
Så med "hitler" Mamma & Åse som ordergivare hade jag ett Marathon framför mig. Och ja, jag hade/har ju fortfarande den underbara bäckenuppluckringen och var inte särskild road över något utan ville helst ligga i min säng och bara få vara.
Men nej, så blev inte den här dagen...
Sen fick man de underbart finfina nät-trosorna och mega blöjan på sig, efter det var det dags för att få en infart i mitt vänstra armveck, skulle tydligen vara bra att ha sen när värkarna satte igång och det var dags för morfin och annan snabb smärtlindring.
Sen vid 9-tiden var det äntligen frukost dags, fick i mig efter mycket om och men, 2 smörgåsar med ost på, till det blev det ett glas äppeljucie, kommer fortfarande ihåg att min VitaminWell Grönt Äpple var mycket godare.
Försökte även få i mig lite jordgubbsyoghurt, en yoggi, men det gick inte alls.
Sen börjades det.. de eviga promenaderna.. fram och tillbaka, fram och tillbaka.. 10 minuters vila i sängen, en vända för att kissa.. fram och tillbaka, fram och tillbaka och ja, jag tror inte jag behöver upprepa mig så mycket mer om just den saken.
Det fortsatte så, sen vid 10.30 kom äntligen min kurator, Lollo, och räddade mig under ca. 30min. Vi pratade om allt hur jag kände mig, vad jag tänkte på, lite om begravningen och om jag var redo för det här.
Jag började då känna att jag inte längre var kvar där mentalt..
Lollo lämnade mig sen när vi kände oss klara, Mamma och Åse var då de som bestämde igen och visst fasiken fick jag INTE ligga kvar i sängen.. Upp och knata dags.. och samma visa var igång igen... Nu fick jag även min 2:a tablett Cytotec, denna gång skulle den sväljas.
11.45 räddades jag åter igen, men den här gången utav Love's Pappa. Mamma gick ner i kafeterian och åt en lunch så att jag och han kunde få vara ensamma..
Vi pratade, jag visade magen (eftersom han inte sett den sen v12), han tyckte ju inte att jag gått upp något nehe tyckte jag och drog upp sjukhus skjortan.... Han vart tyst.
Vi pratade ännu mer, jag hade helt enkelt en "trevlig" stund som inte innehöll upp och hoppa övningar.. Strax efter 12.30 fick jag frågan om lunch. Vad serveras frågade jag snällt? Till svar fick jag en lista på säkert 25 rätter (och nej jag överdriver inte) valde iaf köttbullar med potatismos, för de måste ju ändå vara helt okej.
Jag och Love's Pappa tittade undrande på maten som sen kom in, den stod så fint på sin bricka tills Mamma var snäll och tog bort den under eftermiddagen.
Vid 13 tiden kom Åse med min 3:e Cytotec tablett, hon förklarade även att hon snart slutade och att "kväll skiftet" skulle komma till mig nästa gång. Fick även ännu fler Ipren och Citadon.
Samtidigt kom Mamma tillbaka och Love's Pappa gick. När han gick var jag fortfarande pigg nog att sitta i sängen och kunna skratta och prata.
Det dröjde inte många minuter innan jag låg ner i sängen för att inte röra på mig då jag VERKLIGEN var tvungen att gå på toaletten, och enda anledningen till det var för att jag vägrade att föda Love i blöjan.....
Första gången jag räknade sekunderna mellan värkarna var vid 13.25..
Då hade jag 40 sekunders värkar och 30 sekunder "uppehåll" emellan. Hur det kunde gå från att kunna sitta och skratta strax efter 13 till att innan 13.30 ligga och inte kunde andas igenom värkarna har jag ingen aning om, men det gick FORT!!
Från 13.25 - 17.27 gick tiden långsamt.. Mamma satt och läste tidningar, tittade på mig ibland.. Fick uppdrag att ringa de som skickade sms till mig och göra precis det jag sa.. Fast jag sa verkligen inte mycket.. Det gjorde för ont.
Jag låg bara och kollade på klockan och såg att nu skulle värken komma snart och Aj det gjorde den, sen började man räkna ner för nu skulle den tona ner sig och puuh det gjorde den.. När Mamma sa att hon tyckte klockan var fin och att hon skulle kunna tänka sig att ha en sådan hemma, skakade jag på huvudet och sa NEJ.. Jag skulle ju ALLTID räkna sekunder på den där klockan.
Strax efter 14 ringde jag på Mia, nya sjuksköterskan, första gången och jag fick min första dos Morfin.. Ojojoj, den känslan kommer jag aldrig glömma.. Det var som om hela kroppen bara domna bort, hela jag bara försvann, jag vart helt avslappnad och kände mig helt borta.. Hon skulle sen skölja ur infarten med lite saltlösning(??) men precis då kom en värk och jag spände mig och tjii fick jag, eller snarare saltlösning fick jag i hela ansiktet.. Jag skrattade, Mamma skrattade och Mia skrattade.. Det var nog sista gången jag skrattade just den dagen..
Morfinet slutade verka ganska omgående och inom 20min ringde jag på Mia igen.. Mer morfin tack och det fick jag.. sen blev det tätare och tätare från 16-tiden var Mia i mitt rum nästan konstant. Hon var vid 2-3 tillfällen tvungen att ta hand om sina andra patienter.. Men annars var hon min, hon fick emellan värkarna svara på all världens konstiga frågor från mig som var högt ovan molnen hög på en Morfin våg, jag antar att hon är van..
Någonstans här blir jag sjukt förbannad på Jessica också, hur det nu kom sig vet jag inte, men självklart skulle jag ringa henne och skälla ut henne (!!).. Det enda jag fick ur mig var hur arg jag var på henne för att hon inte berättade hur för jävligt ont värkarna gjorde (??) eftersom hon fött 2 barn.. Mitt under utskällningen blir jag akut illamående, vilket tydligen är vanligt av morfin, och ger Mamma telefonen och sen börjas nästa problem att kräkas..
Men jag fick fortfarande mer Morfin, och så hade jag nu fått min andra dos av en het filt på mig som låg över mage och länd ryggen när jag låg i fosterställning.. Strax innan 17 kände jag en spark av Love i vänster sida, den var kraftigare än några jag känt tidigare och som jag nu i efterhand kan säga var den sista jag någonsin fick känna. Efter det började värkarna ändra form, de vart mer spettsiga eller hur jag ska förklara dem och det högg i livmodern under värken.. Jag fick en dos till Morfin (som nu var den sista) jag han kräkas ännu en gång till.. Sen fick jag en konstig känsla i kroppen mitt under en värk men jag kan inte säga att det gjorde ont utan det vara bara en annorlunda känsla och jag som inte ens andats under mina värkar ställde mig nu upp och gick raka vägen in på toaletten och satte mig..
Värken tog slut.. Jag kommer ihåg hur jag hänger över handikappet armstödet och tänker hur ska jag klara av att komma tillbaka till sängen, för jag är helt färdig..
Mamma är på väg mot toaletten men jag säger nej, jag vill vara själv..
Sen kom nästa värk och då visste jag nu kommer han, mindre än 1 sekund senare säger det splash i bäcknet (av att vattnet gick) och sen hör jag en duns, som när du tappar en apelsin i golvet..
Klockan var nu 17.27♥ och lille Love Dahlin hade faktiskt fötts, min lille Love var inte längre i tryggt för var i min livmoder utan han var ute i den stora vida världen och jag kunde från den sekunden inte skydda honom längre och inte heller var ett med han.. han var Love nu!
Mamma är än en gång på väg och jag säger bara han är ute. Hämta Mia nu..
Jag vill inte flytta på mig, jag vill inte se min döda son i bäckenet jag vill inte veta om moderkakan är kvar eller hur tjock navelsträng är..
Mia kommer och frågar om jag är säker, Ja säger jag bara och jag är trött jag vill bara lägga mig ned.
Hon ber mig lyfta på mig och säger Ja han är ute nu, men inte moderkakan.. Hon tar fram en sax och en klämma.. Sätter på klämman på navelsträngen och sen klipper hon av den..
Samtidigt ställer jag mig upp och sätter på mig blöjan och Mia lägger samtidigt på locket på bäckenet och tar med sig Love där ifrån..
Jag går och lägger mig i sängen, värkarna är HELT borta.. Istället börjar jag få en konstiga smärta i ryggen i stället, men jag skulle INTE ha något mer smärtstillande.. Nu var han ute.. Jag var frisk nu intalade jag mig själv..
Jag skulle klara mig utan smärtlindring från och med nu..
Jag är en stor flicka.. Jag har ju faktiskt fött ett barn, som jag fortfarande inte hade sett.. Men som jag längtade, jag fantiserade om HUR han såg ut? VEM han var lik? Hade han mina fingrar eller min näsa? Eller Pappa's fötter?
Tusen frågor utan några tusen svar, men svaren skulle jag få snart, väldigt snart......
Nu ska fröken Dahlin göra ett nytt försök till att sova, Det här inlägget fick iaf drygt 1 och en halv timme att rulla på♥
Så natti natti,
Ska fortsätta min berättelse om mitt första möte med min son och sen om operationen dagen efter och historien tills jag var hemma igen på Frejgatan..
vilket både är "roligt", tragiskt och givande för mig.
De flesta frågorna är HUR jag valde kyrka,
för Er som inte redan vet det så döptes jag i Katarina Kyrka på södermalm i Stockholm.
Den 27:e Oktober 1985 fick jag mitt namn där, samma dags som det är Sabina dagen faktiskt..
Jag är uppvuxen i Vasastan, Stockholm, men min mormor och morfar har alltid bott på söder.
Så min Mamma tog beslutet att döpa mig i Katarina Kyrka. Det andra valet för mig hade varit Gustav Vasa Kyrkan vid Odenplan, men Katarina är MIN kyrka så..
Sen har jag fått några frågor om VARFÖR jag har en begravning,
Ja ni, Jag ville helt enkelt för den enda dagen göra det mesta jag kan för Love.
Jag skulle ha haft en hel framtid med honom, ett helt liv. Nu blev det inte så.
Jag ville då hedra hans minne, och framförallt INTE ångra det jag inte gjorde.
Jag ska och måste som jag sagt vid flera tillfällen leva vidare,
jag tror personligen att det här är en del av mitt sorg arbete.
Varför jag inte anlitat en begravningsbyrå, är också en fråga
Som jag svarade på frågan ovan,
Jag vill kunna göra allt för en enda dag för min Love.
Sen, det kostar en massa pengar,
och jag vet att jag har sagt vid flertalet tillfällen att kosta vad det kosta vill..
Jag står fortfarande för det,
men jag är en fixare inombords, jag är en pysselmaja.
Jag ville göra det här själv.
Och jag betvivlar på att en begravningsbyrå kunde ha gjort torsdagen bättre..
Nu kommer det bli den dagen jag ville ha..
Senaste frågan jag fått är:
Kan du föreställa dig hur torsdagen kommer vara?
Nej, det kan jag verkligen inte.
Jag får kalla kårar genom kroppen när jag tänker på torsdagen.
Men jag kommer att vara fullt upptagen från onsdag morgon till torsdag natt när sista personen ska komma och ta hand om mig torsdag till fredag natt.
Jag har redan ett full späckat schema, det är som en massa säkerhetslinor som jag kommer hänga i på torsdag.
Jag förväntar mig inte att klara mig igenom den dagen av egen maskin.
Jag kommer ha flera nära och kära vid min sida under torsdag,
de jag litar som mest på, det får mig att känna mig säkrare.
Men en sak är säker det kommer inte bli lätt..
Ni får gärna skriva frågor om ni har några,
har insett att Era frågor ger mig insyn på nya saker och möjlighet att se allt från ett annat perspektiv.
Gick in förbi Babyland iaf, bestämde mig för att försöka vara starkare än vad jag tror jag är.
På babyland hade det jag har letat efter för både mig och vad jag skulle köpa för en annan person också.
Så var riktigt skönt.
Sen fuskade jag och tog tunnelbanan in till Hötorget.
Gick in på Agnes & Lisa och beställde sorgebandet,
jag blev så irriterad när en av de som jobbar där står och gråter, hörde inte exakt över varför..
Men stå inte och gråt i affären..
Det kändes jätte jobbigt, att stå där och INTE gråta över att beställa sorgeband till min son's begravning med en annan står och snyftar framför än över något helt annat.
Jaja, kanske är överkänslig?
Gick in och på HM hittade en super fin klänning till begravning, men NEJ.. Jag som alltid haft samma storlek på HM har helt plötsligt fått en förändrad kropp och kan vare sig ha den ena eller den andra klänning..
Riktigt irriterande..
Så det blev ingen klänning.
Sen gick jag in på hemköp på Åhléns City och handlade lite, sitter just nu och äter en sådan där påse Caesar Sallad.
Sedan blev det tunnelbanan hem, då ringde begravningsbyrån. Hon va verkligen jätte trevlig.
Hon tyckte att eftersom jag gjort allting annat själv så kunde jag väl göra urnan själv också,
jag fick mig ett litet skratt idag med =)
Skämtosido så fick jag numret direkt till Skogskyrkogårdens Krematorie så kunde jag beställa direkt av dem,
tydligen billigare och det går fortare, jackpot!
Nu ska jag bara maila kuratorn och skriv upp allt jag vill ha sagt till prästen sen känner jag mig helt färdig för idag.
Kroppen värker som bara den..
Kanske inte så konstigt?
Vad säger ni, vad ska jag hitta på i kväll & i natt? Några förslag?
Jag vill verkligen inte längre, jag vill bara försvinna ifrån jordens yta.
Hur kan det vara sol ute?
Det ska inte vara sol ute...
Varför ska man behöva gå igenom det här?
Jag kan inte gå till begravningsbyrån och köpa Love's urna..
Jag kan inte beställa sorgebandet till hans kistdekoration..
Jag kan inte klä på mig..
Jag kan inte gå in duschen som alla ni andra..
Jag kan inte äta, varför äta när meningen med livet ändå är slut?
Jag kan inte sova, varför ska man sova när man ändå bara drömmer bajs drömmar..
Jag kan inte prata med någon...
Jag kan inte vara en fungerande människa..
Varför?
Jo för jag ska inte BEHÖVA göra det här..
Ens barn ska inte dö innan än själv.
Den värsta veckan i mitt liv har kommit, Love ska begravas..
Jag vill inte längre.. Snälla rara jag vill verkligen inte längre.
Varför måste jag lida? Det här gör så satans ont, jag kan inte ens beskriva hur det känns.
Antagligen kommer jag aldrig kunna beskriva.
Varför blev jag så här just idag?
Det kan jag berätta för Er..
Ni vet att jag inte vill sova på nätterna, för det är då alla drömmar kommer..
I natt kom den.. En dröm jag inte ville drömma..
Det va torsdag, jag hade inte sovit en blund på hela natten,
Jag väckte Love's Pappa (!!) konstant och bara grät, frågade tusen frågor,
men han hade liksom jag inga tusen svar..
Jag grät grät grät och grät ännu mer.
Det spelade ingen roll vad han sa.
Han gick upp för att jobba lunch och gick vid 9.
Jag skulle då gå upp äta en frukost och göra mig i ordning,
tänkte att idag behöver jag verkligen äta frukost..
Gick ut i köket öppna kylskåpet för att ta ut smöret och jucien och leverpastejen.
När jag Lätta paketet så låg Love i det..
Jag bröt ihop på köksgolvet med lätta paketet i famnen.
När jag sen tittade nästa gång var han borta.. Hur kunde han va borta?
Han hade ju legat där i smör paket och nu var han bara HELT borta..
Jag fortsatte fixa frukost, men jag kunde aldrig äta något.
Sen var det dags att duscha, jag satte mig på min pall (som jag faktiskt har i duschen eftersom jag fortfarande får svimnings anfall när jag duschar efter graviditeten)
och duschade.. plötsligt började det lukta "avslag" ni som fött barn vet att man efter förlossning får avslags blödning.
Just nu satt jag och duschade i något som var rött klumpigt och stank vidrigt, för mig kommer den här stanken alltid påminna om allt som hänt.
Efter mycket om och män var jag färdig.
Jag kommer ihåg hur jag tänker vad mer kan hända nu?
Jag sminkar mig... (!!)
Jag klär på mig...
Jag fixar håret...
Mamma ringer och säger att hon är på väg till mig, jätte bra.
Jag hade redan gjort i ordning en bag med allt som skulle med till Kyrkan.
(Jag måste komma ihåg att göra i ordning det på onsdag)
Så jag glömde ingenting.
Jag blev hämtade, vi skulle nu hämta Jessica vid Liljeholmen och sen var det bara att köra till bårhuset på Huddinge S.
Väl där, parkerade vi bilen på parkeringen mellan huset för Kvinnokliniken och för Bårhuset. Det är sjukt att man kan se där han föddes ifrån bårhuset.
Jag gick in ensammen, jag ville klara av det här själv..
Jag kommer in och alla vit klädda ufo människor tittar på MIG som om jag var ett UFO,
jag frågar än av dem vart an ska hämta ut anhöriga och deras kistor.
Hon skrattar lite åt mig och säger det är väl bättre att försöka på dagis.
Jag går vidare kommer till någon slags "reception"
Presenterar mig och säger att jag vill hämta ut min son Love Dahlin.
Hon tar med mig in i ett kylrum, ni vet ett sådant som man kan se på typ NCIS & CSI och drar ut en sådan drag låda och där ligger en liten liten vit kista.
Där det hänger en lapp:
Love Dahlin
(Sabina Dahlin, 850722-xxxx, Mamma)
Jag hade kommit rätt, det var min Love som var där.
Så här nära hade jag inte varit sen jag höll honom i famnen på avdelningen när han föddes och dagen efter..
Jag fick ta hans kista i min famn och bära ut den till bilen.
Mamma och Jessica bara grät när jag kom ut, mina tårar bara rann.
Hur var det möjligt, hur kunde jag komma ut med min nästan 1 månaders baby död i en liten liten kista?
Så ska det ju inte vara..
Han placeras i baksätet..
Jag spänner fast honom med säkerhetsbältet och sätter mig bredvid med känslan att jag ska hålla om honom och hålla i hans hand, det är ju faktiskt hans första bilfärd, tänk om han är åksjuk tänk att vi iaf fick uppleva den tillsammans ( hur kan jag ens sitta och tänka så här, min son är ju död)
På vägen går allt bra, tills vi kommer mot södra länken.
Där blir vi stoppade av polisen.
De vill undersöka bilen, när de ser kistan vill de att vi alla ska lämna bilen.
Varför vi åker med en kista kan de inte förstå?
De vill åtala oss för mord.
De tror att vi frivilligt har mördat Love,
Jag får panik jag skriker jag slåss och jag gråter.
Är det vad de tror att jag mördat min Love!
Det var nu jag vakna, tårarna bara rinner och jag har ont i magen.
Tänk om jag faktiskt har mördat min egen son, tänk om allt är mitt fel för kanske den där lilla ostbiten jag åt (Som var pastöriserad) Eller tänk om det var det där glaset vin jag drack samma kväll som jag sedan blev gravid.
Jag vill inte längre nu, jag vill verkligen inte längre.
"Det finns en del människor här på hotellet som har utmärkt sig lite extra under året och dessa människor fick också ett pris på hotellets personalfest. Nu har det gått ett tag och det känns som jag vill påminna alla (vet inte om alla minns personalfesten till 100%) och visa upp vinnarna för er läsare. Jag börjar med årets smile som vann med denna nominering:
Du guidar gästerna på ett mycket säkert och behagligt sätt genom menyn och kvällen hos oss. Denna person är en duktig säljare som verkligen brinner för sitt jobb. Hon är en trygg och pålitlig kollega som bjuder på sig själv och ger det där lilla extra så man vet att de som möter henne alltid lämnar huset som nöjda gäster. Och som kamrat och kollega så gläds man alltid åt då man passerar matsalen och möts av just dig, leendet personifierat,
Sabina Dahlin"
Lånat från Charlotte
Tack söta du för att du la upp denna, fick mig att le igen =)
Jätte jätte frusen, så ska försöka kurera mig själv.
Proppmätt fortfarande sen "fikan" tidigare. Blev en Ostbaguette med apelsinjucie på Xoko på rörstrandsgatan.
Helt underbart gott..
Har lite pasta och köttfärssås i kylen så om jag skulle bli hungrig så finns det mat att tillgå..
Jag är riktigt chokad över hur liten världen är..
På inlägget här in under så fick jag en kommentar ifrån en tjej, Michaela.
Jag började läsa och som vanligt när jag läser något skummar jag först igenom texten och sen läser jag den en gång till.
Samma visa även denna gång...
När jag sen börjar läsa en gång till och kommer till stycke två så faller alla frågetecken på plats..
Vem är hon? Varför skriver hon så långt?
Varför nämnt Turkiet? Varför känner jag mig privat berörd?
Varför FB, FL och nu bloggen?
Ja ni förstår, min skumläsnings taktik är inte alltid den bästa =)
Jag insåg sen, jag känner henne. Den här tjejen som skriver att hon gråter för mig och Love, jag känner verkligen henne!!!
Vi träffades när vi va 15(??) på en semster i Alanya, Turkiet.. Jag och min Mamma bodde på samma hotell som deras familj. Jag och Michaela va lika gamla, så vi umgicks mest och även med Matilda som var något yngre än oss.
NU, nu när allt detta hänt och jag starta bloggen, hittar hon mig!
Helt otroligt!
Tack för att du skrev, Michaela!
Mamma va här just då, hon hälsar en massa till dig och hela din familj.
Grattis till lilla Poppy, hon har verkligen fått dina ögon! =)
Som ni förstår VÄRLDEN är liten.
Jag är oerhört tacksam över att jag startade bloggen eftersom den har givit mig kraft att berätta om allt som hänt, och kanske även kan hjälpa någon annan som går igenom liknande saker i livet.
Nu ska jag kolla lite tv och kanske sova lite eller så..
Nu har man vart vaken ett tag, gav upp och gick och la mig 03.17..
Då kan jag informera om att det fortfarande inte var tyst en trappa upp..
Somnade närmare halv sex.
Då var musiken betydligt lägre, men kunde fortfarande höra texten.
Somnade iaf! =)
Ska ta mig en snabb dusch, sen ska jag ta en fika med en kompis vid S:t Eriksplan.
Ska bli mys, ska ta mig en tur förbi Babyland på Karlbergsvägen också.
De kanske har vad jag letar efter?
Jag ska ge det ett försök iaf!
Halsontet är betydligt mindre idag, men febern är upp och ner, men känner att det spritter i benen så därför blir det en sväng om mot S:t Eriksplan.. Är ju inte speciellt långt, tar ca. 5-10min att gå.. Perfekt liten promenad.
Skulle jag bli värre har jag ju en snabb promenad hem eller en station med tunnelbanan.. Eller ett par bussar att välja på.
Annars idag ska jag på en lägenhetsvisning, ska se hur jag känner mig när jag kommer hem igen.
Sen ska jag hem till Nina och pyssla.. Men jag tror att jag inte vill smitta ner alla där hemma.. Men ska se om jag är feber fri och orkar när jag kommer hem ifrån fikan.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen klä på mig och ta mig ut i vår vädret..
Har bestämt att imorgon är feber och halsont borta..
Jag har ju en massa planer för morgon dagen så att vara hemma sjuk är verkligen inte något jag har tid med..
Om jag nu mot all förmodan skulle vara fortsatt krasslig imorgon så ska jag måla min korg jag fick ifrån jobbet svart..
Något måste jag ju göra..?
Ska i så fall börja pyssla med Love's bok också..
Kolla igenom kläderna mina också.. Ska bestämma vad som ska pryda min kropp på torsdag i kyrkan.
Jag hoppas att det är lika vårigt som de varit de senaste dagarna även på torsdag,
vill så gärna kunna ha en kjol/klänning och även mina pumps. Är trött på stövlar nu!
Ni som ska komma på begravningen, ni behöver inte komma svartklädda..
Jag vill ha en "lätt" dag.
Finafina KatarinaKyrka
Min kyrka,
kyrkan där jag blev döpt till
Sabina Karin Erica Dahlin
Dock har kyrkan hunnit brinna ner sen jag döptes,men Morfar begravdes i denna nya kyrka och nu ska även min Love begravas där, det är fortfarande MIN kyrka!
Nu ska det försöka sovas trots att grannen ovanför har fest I G E N.....!!!
He makes me INSANE!
Sov gott alla,
och grattis Anna till segern i melodifestivalen!
Tycker om den låten också, så det va #2 på min lista, så är inte helt onöjd =)
När jag vaknade kände jag att jag började bli sjuk..
När jag va på stan tidigare kände jag mer och mer att jag inte mådde bra.
Jag hittade för övrigt inte det jag letade efter...
Va inne på Åhléns City, på barn avdelningen, kollade lite och hittade en sak jag ville köpa..
Gick till kassan för att betala var på kassörskan tittade med hundvalps ögon tittade på det jag skulle köpa och sa "Men så små och söta. Jag hoppas verkligen att de passar.."
Jag kände hur gråten satte sig i halsen, jag skulle aldrig kunna vissa mina känslor där och då, men jag blev djupt sårad.. De passar ju absolut inte, och kommer aldrig göra. I alla fall inte på min Love. Jag svarade inte utan satte snällt in mitt kort och slog min pin kod och gick där ifrån, men bara med ännu ett minne ifrån det hemska som hänt.
Jag hade fått ett uppdrag att köpa en sak, men jag hittade det INTE, det är så sjukt frustrerande.
Jag hittade egentligen inget av det jag ville hitta..
Köpte 2 saker, blev inge panduro, kände att jag inte klarade av att gå dit.
Men gick ifrån Hötorget hela Drottninggatan fram vid riksdagen var det en man som stod med en "Emot Abort" Skylt, med en bild på ett foster som kanske var ifrån v11-12..
Det gick ilningar genom hela min kropp. Hur kan man göra Abort var min första tanke, men bestämde mig snabbt för att inte låta det här komma till mig just idag.
Ville gå till en affär i Gamla Stan på Västerlånggatan som har en massa nallar ifrån Bukowskis.. Men de hade en som va fin, men ingen kände jag för.. Så bestämde mig för att gå och ta tunnelbanan hemåt.
Gick av och upp på Åhléns Odenplan, fanns inget där heller..
Så blev ingenting i princip.
Ska ta mig en sväng om till Fridhemsplan på Måndag..
Gick in förbi Hemköp på vägen hem.. Mina chips fanns inte.. Illa, för de är slut hemma också..
Handlade faktiskt mat, och lagade faktiskt mat och "kors i taket" jag har faktiskt också ätit middag.
Blev Pasta med en variant av köttfärssås.. Åt en Mozarella sallad till..
Första gången jag lagat mat hemma nu på evigheter.
Ska kolla melodifestivalen nu, nerbäddad i soffan fullt påklädd och med täcke..
Feber har jag fått också och ont i halsen och hela kroppen..
Inte direkt min högsta önskan på min Wish-List men man får inte alltid som man vill har jag lärt mig.
Jag har en låt som jag kommer rösta på ikväll och det är Darin.
Anledningen är för mig självklar, det är min och Love's låt.
Jag slog av en, vad jag just då tyckte var den sämsta timingen i mitt liv, slump på fel kanal när jag satt och kolla på OS.
Hamnade på Melodifestivalen den lördagskvällen.
Precis då sa de att nästa va Darin, jag tänkte absolut han är ju riktigt duktig kan ju kolla den låten innan jag byter tillbaka till OS.
Vad jag inte visste då var att jag skulle få det värsta gråtanfallet jag fått och en ren panik känsla.
Låten handlade ju om Love, för mig, jag satt och grät floder.
Det här var min sista lördag med Love i livet, jag kunde känna honom röra sig i magen när jag satt och tok grät, för första gången sen jag fick reda på att han var sjuk kunde jag ta på min egen mage, innan hade jag bara varit äcklad av min egen kropp.
Jag bestämde där och då att det här var min och Love's låt.. Efter ett litet tips av Jessica, som jag var tvungen att smsa mitt i mina floder av tårar.
Anledning nummer 2 är denna, betydligt mycket mer hemsk.
Andra gången jag hörde den här låten var jag och Mamma och letade efter bårhuset på Huddinge Sjukhus föratt veta vart vi skulle åka och hämta Love & hans kista den 18/3. Precis när jag säger här är det, här är han till mamma..
Då kommer den här låten på radion..
Då visste jag att Love kände samma sak som mig, det är vår låt.
Så ikväll finns alltså inga alternativ för mig, Darin ska vinna.
Innan ni läser vidare vill jag bara varna att det här är ett långt och otroligt känslosamt inlägg för mig, vill ni inte veta allt, läs då inte det här..
Jag har tänkt och jag tänker..
Jag har tusen frågor och jag absolut INGA svar..
Sitter hemma i soffan, i "min" hörna, ni vet inte alls vad jag menar med det..
Det är en person som vet, den enda personen som jag släppt in i min borg.
Sen Love somnade in har 2 personer varit i min borg.
Mamma & Love's pappa.
Nu rinner tårarna, de som jag trodde hade tagit slut..
Jag har dåligt samvete, otroligt dåligt samvete för att jag inte släppt in Er i mitt liv.
Jag är lite personlig nu, jag behöver det och för Er som skulle få för Er att använda det här emot mig,
på ren svenska dra åt.... Jag är så trött på att behöva acceptera.
Jag kan inte längre, jag är knäckt, jag hoppas att NI är nöjda.
NI/DU har gjort den här sorgen omöjlig för mig att kunna sörja. Ni har lyckats få mig hålla allt inom mig,
just nu sitter jag och skakar, mår illa och håller andan.
Det här gör ont.
Jag har dåligt samvete till alla Er som har sagt att jag bara ska ringa om jag behöver något,
jag har inte ringt någon av Er,
inte för att jag inte behövt Er utan för att jag inte kan. Jag kan inte förmå mig själv att störa i Era liv.
Jag skulle klara graviditeten själv och då får jag klara sorgen av mitt sons förlorade liv själv.
Jag hade behövt hjälp med mat, tvätt, någon att skratta med, någon att prata med, någon att kunna somna med, städa, någon som kunde säga till mig att du kanske ska gå ut i köket.. Men jag svalde min stolthet, att räcka ut handen och be om hjälp har inte varit min metod.
Jag vet nu jag hade behövt det, jag behöver det.
Jag behöver Er alla, men jag har valt att stöta bort alla.
Förlåt, men.. vet inte vad!
Nu till det lite mer personliga..
Förlåt,
Jag vet att du mår minst lika dåligt som jag,
att jag inte kan förmå mig att ringa, skicka ett sms eller ja vet inte vad.. Får mig att skämmas.
Jag vill kunna men jag kan inte.
Du är en av mina närmaste, en av 3, absolut närmsta vänner.
Och jag kan inte ens ringa dig.
Varför? Jag vet inte.
Det gör så förbaskat ont men vill inte vara ivägen kanske. Fast jag vet att jag inte är det.
Allt jag kan säga är förlåt, jag måste bara svälja min stolthet och räcka ut min hand.
Jag vet att du skulle hjälpa mig om jag låter dig!
Jag ska, jag ska.. jag ska!
Som du sa i veckan, du är bara ett samtal bort och kommer alltid att vara
Älskar dig vännen!
Även fast det här ovan är till en speciell vän har jag jätte dåligt samvete till de andra 2 av mina närmsta.
Men jag kan inte öppna mig.
Jag kan inte dela med mig av mina känslor för jag kan inte sätta ord på dem.
Jag känner mig stum,
jag känner mig döv när ni pratar med mig.
Jag vill så gärna kunna lyssna på allt vad ni alla har att säga till mig men jag gör inte det. Jag slutar lyssna, jag vet inte varför jag gör det och jag hatar mig själv för det.
Jag är vuxen och ska klara av att ta hand om mig själv, men jag tror inte jag klarar av det.
Nu kommer det jobbigaste,
Förlåt Mamma,
att jag inte kan gråta framför dig,
att jag inte kan säga vad jag känner,
att jag inte kan be om hjälp,
att jag gör allt som du uppfostrat mig till att inte göra just nu..
Jag är rädd för att du ska må sämre om jag mår dåligt.
Fast jag vet ju att du kan se rakt igenom min fasad, det finns ingen som känner mig bättre.
Så jag förstår inte varför jag ens försöker,
för att få dig att känna dig som en hemsk Mamma?
Nej det är inte min intuition..
Jag vet att det här är otroligt jobbigt för dig med, Love var ditt första och hitills enda barnbarn och han kommer vara det enda tills den dagen jag får ett barn till.
Jag känner mig bara totalt misslyckad.
Förlåt för att jag röt till på sjukhuset är du skulle fotografera Love's hand..
Jag vet att det inte gick att få det bättre,
men min frustration över att det där var mina enda bilder jag någonsin kunde få på Love gick ut över dig och det var inte meningen.
Det är otroligt hur många saker jag har dåligt samvete över.
Jag kommer aldrig kunna be om förlåtelse för allt,
men förlåt..
Åter till all besvikelse jag har inom mig över hur vissa har reagerat på min graviditet och på det som hänt får mig att bli stum.
Hur kan man ens försöka hitta sin egen lycka i någon annans sorg,
det gör mig ont.
Obeskrivligt ont.
I inlägget här in under har jag publicerat historien om "Hur Love blev till.."
Hur kan man som "vän" inte ens ha skickat ett sms där det står jag beklagar sorgen, eller ringt ett samtal.
Det är så många bekanta, arbets kollegor, skolkamrater från lågstadiet osv. som har hört av sig och beklagat sorgen.
Men däremot kan inte en s.k vän höra av sig.
Det gör så förbannat förbaskat ont.
En annan fråga jag har fått svara på om och om igen..
Hur kan du sörja ett missfall? Men vadå du gjorde ju en sen abort?
Nej & Ja..
Men vad är problemet hos människor att inte kunna se vad som är lämpliga frågor och jävligt onödiga?
Jag vet inte men jag har svarat på frågorna om och om igen.
jag fick inget missfall, Love var ett barn, mitt barn. Han var sjuk, han föddes alldeles för tidigt och bestämde sig för att sova i himlen. Vad är konstigt? För att jag inte vill berätta hela sanningen för hela Sveriges befolkning har ni rätten att börja prata bakom min rygg, Tack ni alla underbara människor.
Love var inget missfall, han var sjuk.
Bara för att han aldrig han lämna min mage så är han ett "missfall" för Er.
Men inte för mig, det gör ont att höra Er prata om Love som en sak, som en klocka med ett trasigt batteri.
Han var mitt barn/ Han är mitt änglabarn.
Och ja jag gjorde en sen abort, i Era ögon.
I verkliga fallet genom gick jag en selektiv abort. Med det menas att barnet är sjukt och man väljer att avbryta graviditeten då barnet inte skulle klara sig utanför livmodern.
Jag fick genomgå en förlossning, jag fick genomlida timmar och åter timmar av smärta av värkar. Värkar som jag aldrig kommer kunna förklara vid ord.
Det värsta av smärtan var vetskapen att jag genom gick det helvetet av en anledning, att få kunna hålla mitt döda barn och för att kunna anordna en värdig begravning till honom.
Den smärtan kommer jag ALDRIG kunna sätta ord på, den smärtan kommer spegla resten av mitt liv.
Smärtan av att sitta med sin döda son i famnen och kunna peka ut likheter som är självklara och redan i v.18 så tydliga att det enda jag inte kunna peka ut att vara en likhet med mig eller Love's Pappa var Love's mage.
Allt annat var VÅRT. Han va vår son, det kan ingen ta ifrån oss.
Men jag är trött på att ta skit, och nej jag kommer inte ge tillbaka.
Jag ska gå vidare.
Jag är starkare än va de är,
men jag behövde ventilera. Det är därför jag har den här bloggen,
jag är en skrivare och tänkare.
Det har jag alltid varit och kommer nog alltid att vara.
känner mig ganska involverad i diskussionen om att män blir pappor mot sin vilja..
Har precis läst lite artiklar här och där, bl.a denna.
Alla ni vet inte hur jag blev gravid och hela anledning till att jag valde att behålla Love..
Jag kommer nu berätta, jag vet att sanningen kan sticka i ögonen på många och att jag har varit "självisk". Kontentan av det hela är att hade jag haft VILJAN att bli gravid hade jag självklart informerat Love's Pappa om det. Nu åt jag p-piller och tyvärr har jag lärt mig att de är inte 100% säkra..
Jag vet att ni nu tänker, då måste du ha missat ta ett piller, NEJ det gjorde jag inte heller..
Ett 100% svar på HUR jag blev gravid kan jag aldrig få, det enda som kan ha hänt är följande...
Vid ett tillfälle var jag lite dålig i magen, det är det enda jag kan se vara anledningen och läkaren med..
Vad gäller, hur jag blev gravid och hur våran relation var känner jag att jag tar en "snabb version", allt är inte för publika ögon..
Jag och Love's Pappa "sågs" vi inledde någon sorts relation, som nog ingen av oss kan sätta ord på.. Och NEJ jag var inte kär.. Jag antar att ni förstår att vissa av frågorna har jag fått tusen ggr..
Från en dag till en annan fick jag reda på att jag var gravid..
Till saken hör att jag inte ätit p-piller på flera flera år.. P.g.a. vi har allvarliga hjärt och kärlsjukdomar i släkten, och att jag dessutom blev väldigt sjuk under en period 2006, jag fick otroligt kraftiga migrän anfall under yrselattacker.. Läkarna trodde det värsta, att jag hade hjärntumör. Det beskedet knäckte mig totalt, jag blev sjukskriven p.g.a detta tillsammans med depression, ett sådant utlåtande vid en ålder på 21 är inget någon vill ha. Jag kom ut på andra sidan, jag tror faktiskt inte att någon förutom min Mamma vet om just det här eller jo min dåvarande pojkvän också.
Jag fick gå på en massa olika undersökningar och träffa diverse överläkare (känns som en liten specialitet från min sida) de kom fram till att jag "enbart" hade drabbats av virus på balanssinnet som utvecklat migrän.
Jag fick domen att sluta med p-piller och alla sorters preventivmedel som innehåller de hormonerna..
Den korta versionen från mig har varit att jag är allergisk mot hormonerna..
Lite enklare än hela den här historien... =)
Tillbaka till Love historien...
När jag och Love's Pappa började ses började jag äta p-piller, för jag ville inte blir gravid eftersom jag är EMOT abort och har alltid varit, att döda ett liv är för MIG helt otänkbart (Andra får göra vad de vill men jag vill kunna stå för alla mina beslut.) Eftersom jag inte haft migrän på många år tyckte läkaren att jag absolut kunde pröva, men fick jag tillbaka migränen skulle jag sluta.. Ang. hjärt och kärlsjukdomarna, valde de att bortse från dem p.g.a att det är längre bak i släkten de ligger vare sig min mamma eller pappa har några diagnoser..
Det tog inte lång tid och där stod jag med ett positivt grav test..
Jag grät..
Hur skulle jag kunna säga det här till Love's Pappa? Vad skulle jag säga? Hur skulle jag förklara, när jag själv inte hade svar på mina egna frågor? Vad skulle jag göra? Skulle jag kunna gå emot hans vilja?
Ja ni förstår tusen frågor utan några tusen svar.
Jag är glad att jag fick ur mig orden över telefon.. Jag grät, grät och grät ännu mer.. Han gissade vad som hade hänt emellan mina snyftningar..
Vi pratade, men aldrig om VAD vi skulle göra..
Jag beställde tid på abortmottagningen på Danderyd's Sjukhus, åkte dit gjorde VUL, fick reda på att jag var i v5+5. De såg redan då ett hjärta slå..
Beställde tid för en kirurgisk abort..
Att vara vaken vid aborten var inget alternativ för mig..
Gick på regelbundna tider hos kuratorn.. Är fortfarande emot abort men Love's Pappa vill inte detta och hur skulle jag kunna gå emot honom? Varför skulle jag ge mitt barn en likadan relation till sin far som jag hade..?
Dagen kom då jag skulle göra min skrapning...
Åkte dit, bröt ihop och åkte hem..
Då var jag i v 9+5 tror jag..
Kom fram till att jag inte klarar av det här,
samtidigt som jag redan nu hade fått kraftig foglossning, moders känslorna hade kommit och jag hade nog psykiskt redan bestämt mig för att behålla Love för hur ska man kunna mörda något som man redan älskar?
Där kom ALLA andras åsikter in..
Det blev en jätte diskussion, jag och Love's Pappa blev osams så smånigom..
Jag gick med på att göra ett försök till abort och han lovade mig att finnas där..
Vi skulle göra det tillsammans..
När jag gick in i v12 hände något som förändrade ALLT..
Jag och Love's Pappa gick skilda vägar..
Jag skulle göra det här själv..
Efter ännu fler kuratorsbesök insåg jag att jag ALDRIG skulle förlåta mig själv.. Det fanns bara ETT beslut och Love var ju redan så älskad..
Love skulle få bli ett liv, ett liv som jag skulle följa för resten av mitt liv, ett litet "monster" som jag kallade honom i magen.. Han va ett monster när jag skulle sova på nätterna.. Levde runt som fan (på ren svenska)..
och varför jag bara kände honom när jag låg på sida förklarades när jag gjorde UL't i v17, min moderkaka låg i framvägg..
Livet började rulla på.. Saker började införskaffas.. Jag skulle ju bli Mamma i sommar..
Sen hände det som inte fick hända.. Den historien vet ni redan..
Istället blev jag Mamma en iskall Februari dag, den 23:e, på Avd 67 i rum 004 kl 17.27.
Jag blev Mamma till en liten ängel som alltid kommer minnas vid namnet Love Dahlin..
Nu vet ni min historia, och ja, jag tycker att det är helt förvrängt när man säger att man blir pappa mot sin egna vilja. När man verkligen har gjort försök till abort, mot sin EGNA vilja då man är emot abort. Hur ska det då någonsin kunna vara jämställt?
Jag tycker att det är det minsta som är rätt, att en kvinna har rätt att ta beslut över sin egna kropp!
Men det är bara min åsikt och det här är bara min historia.
Vill man inte bli gravid måste man skydda sig till 100% och jag vet att jag ALLTID hädanefter kommer diskutera med mina pojkvänner att jag är emot abort..
Istället att fråga om någon äter p-piller kanske frågan ska vara "Hur ställer du dig mot abort?"
I slutändan är det bara den frågan som gäller..
Men som sagt det här är bara min åsikt,
och man kan ju alltid vara efterklok, eller hur är det man säger?
When you try your best, but you don't succeed When you get what you want, but not what you need When you feel so tired, but you can't sleep Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face When you lose something you can't replace When you love someone, but it goes to waste Could it be worse?
Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you
And high up above or down below When you're too in love to let it go But if you never try you'll never know Just what you're worth
Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you
Tears stream down on your face When you lose something you cannot replace Tears stream down on your face And on your face I...
Tears stream down on your face I promise you I will learn from my mistakes Tears stream down on your face And on your face I...
Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you
En varsam viskning i mitt öra
Det gör mörkret mindre kallt
Men jag vaknar ensam och möts av tystnad
I mitt sovrum och överallt
Var är du?
Jag blundar hårt
Kom rör mig nu
När kärleken föds, har den inget namn
När kärleken dör, vet du vad som försvann
När kärleken föds, har den inget namn
Men vi hade den här, tills du släppte min hand
Låtsas ännu, att du finns här
Dina hjärtslag, ge mig skydd
Men jag ser frosten i din fotspår
Som en gåta, aldrig tydd
Var är du?
Det är kallt
Kom värm mig nu
När kärleken föds, har den inget namn
Men jag vet att jag fann den, samma stund den försvann
När kärleken föds, har den inget namn
Den följer ebb och flod, flyger med vinden
När kärleken föds, har den inget namn
När kärleken dör, vet du vad som försvann
När kärleken föds, har den inget namn
Men vi hade den här, tills du släppte min hand
(När kärleken föds, har den liv igen)
Och jag vet att jag fann den
(Men jag vet att jag fann den, samma stund den försvann)
Samma stund som den försvann
(När kärleken föds)
Har den inget namn
Den följer ebb och flod
Flyger med vinden
(När kärleken föds, har den inget namn)
Har den inget namn
(När kärleken föds, har den inget namn)
Har den inget namn
Ska nanna när som, dagen har tagit slut på mig helt och hållet.
Ligger och funderar över vad som ska skrivas på sorgebandet till Love's kistedekoration.
Ska gå till Agnes & Lisa på måndag och beställa det,
även beställa blommor till själva dekorationen.
Eller så kanske jag ska köpa blommorna på Hötorget på onsdag eftermiddag.
På onsdag kommer en av mina närmsta vänner till Stockholm, Maria♥
Hon jobbar i Åre just nu, hon åkte upp precis när jag fick reda på att jag hade Love i magen.
Saknar henne, men hon kommer på onsdag =)
Tyvärr, pga. otroligt tråkiga omständigheter men jag är lättad av att ha henne här på torsdag.
Hur trött kan man egentligen vara?
Tog mig en tur förbi morfars grav på Katarina kyrkogård.
Jag älskar den platsen, jag älskar den kyrkan.
Det är MIN kyrka, det har jag sagt enda sedan jag va liten.
Kom ihåg när jag va hos Mormor och Morfar på mosebacke och morfar och jag gick och handlade på ICA'n på Högbergsgatan "Morfar, där är min kyrka". Han skrattade allt och sa "Nej du, det där är min kyrka".. Så typiskt han att alltid jävlas med mig.. Slutade allt med att jag skrattade och sa "Du och Jag, Morfar" fick alltid svaret "Du och Jag, Sabina". Han och jag hade något som jag aldrig haft med någon annan.
Han va min, han va den jag såg upp till, den jag alltid fick tröst utav.
Sen försvann han, bara helt plötsligt. Den 1:a Januari 2003 somnade han in, 59år gammal.
Jag har fortfarande ont i hjärtat av hans död.
Han skulle vara med när jag tog studenten,
han skulle gå med mig till altaret dagen jag skulle gifta mig,
han skulle se mina barn växa upp och vara den bästa gammelmorfar en pojke eller flicka någonsin skulle kunna ha.
Han fick aldrig chansen, precis som Love aldrig fick chansen.
Jag hoppas innerligt att Morfar Bosse sitter där uppe på ett vitt fluffigt moln och håller lille Love i famnen och säger som bara han kan "Jag ska lära dig allt jag kan..."
Det är min Morfar, min Morfar Bosse.
Hans död och hans begravning var det värsta jag någonsin gått igenom, jag trodde jag aldrig skulle uppleva något jobbigare.
Det här är minst 1000 ggr värre, och dessutom ingenting jag kan ta på... längre!
På graven kommer det snart stå:
Bo Hankvist*23/9-1944 †1/1-2003
Love K Dahlin*23/2-2010†
De kommer iaf ha varandra..
Men de lämnade mig på jorden, till vilken anledning?
Ska värma på lite plättar alldeles strax, med lite grädde och sylt, mums.
Va hos prästen idag, hon var helt fantastisk. Jag vet inte om jag har träffat alla jordens underbara personer under den här hemska perioden. Men jag är nöjd med alla som jag pratar/har pratat med de senaste 2 veckorna..
Efter prästmötet gick jag till Götgatsbacken och in på Ordning&Reda.. jag har ju letat efter en "minnes bok"
I have found it!!
Jag är verkligen HEL nöjd.. Det var den jag ville ha..
Rätt storlek, rätt färg, lite speciell och VITA blad..
Efter det blev det lunch med 2 arbetskamrater ifrån Aq. Blev lunch på Snaps.
Sen var det dags att göra entrée på jobbet, vi hade Aq-Möte.
Fick en del frågor från kollegor, men det kändes riktigt bra.
Längtar tillbaka, men känner mig inte redo än..
Men har ju 2 veckor kvar på sjukskrivningen nu så känns perfekt.
Sen blir det nog en liten stund med 50% innan vi tuffar på som vanligt.
Dagarna springer fram, i morgon är det EXAKT 1 vecka kvar till Love's Begravning.
Jag har en klump i magen. Inte en liten, utan en mega stor klump.
Jag hoppas jag klarar av den dagen, jag måste klara av den dagen.
Men det är sjukt hur man skjuter allting framför sig och säger "Jag tar det i morgon..."
Det blir inte enklare.
Beställde grunden till kistdekorationen igår. Jag vet ju att det är leveranstid,
men jag tror att jag hoppades på att jag skulle vakna upp ur min dröm.
Jag har inte gjort det än, och jag vet det här är INGEN dröm.
Hur är det möjligt att tårarna börjar rinna när jag skriver att det inte är någon dröm?
Jag vet ju att jag inte drömmer.
Men det gör ont att veta att jag inte drömmer..
Det gör ont på ett sätt som jag inte kan förklara.
Hur ska jag kunna gå vidare?
Jag måste gå vidare, jag har inge val.
En av mina största rädslor just nu är beroenden.
Jag är rent ut sagt LIVRÄDD för att jag ska bli beroende av något som ger mig tröst.
Jag har tidigare varit beroende av både socker och shopping.
Jag vågar inte äta socker, jag vågar inte shoppa, jag vågar inte släppa in något/någon i mitt liv, jag vågar inte dricka alkohol..
Jag är rädd för mig själv. För jag vet inte hur jag fungerar längre eller vem jag är..
Jag känner inte igen mig själv heller..
Alla som känner mig säger att jag är en av de starkaste människor som de känner..
Ni måste bara säga det för att ni tror att jag behöver höra det.
Jag är INTE stark.
Alla dessa ord om att jag är så stark tror jag har fått mig att få någon sorts "prestations ångest"..
Jag klarar inte av att be om hjälp, för jag ska ju klara mig själv.
Det finns en person som jag pratat med som fått mig att skratta, iof sig så ringde jag när jag mådde som sämst.
Personen sa bara, Jag behöver inte komma. Du behöver vara själv. Ta en prommis, med bra musik så klarar du dig bättre än om jag kommer.
Kanske är hårda ord kan ni tycka men han känner mig utan och innan. Han vet vad han säger och jag kan ta det ifrån honom, men skulle vem som helst annars sagt så hade jag blivit rent ut sagt skit förbannad.
Från den stunden
Vi kom hit till jorden
Vi möttes av sol ovanför
Finns mycket mer
Än det du och jag ser
Mycket mer än vi känner och hör
En kärlek som är oändlig
Men så lite som vi kan förstå
O den sol som gick ner
Någon annanstans ger
Ett gryningsljus att förlita sig på
I en värld full av liv
Allt förenas här
Som en cirkel sluts
Av kärleks kraft
Alla har en plats
Allting har en mening
Det är vår värld
En värld full av liv
Den här versionen av "En värld full av liv" får mina tårar att rinna VARJE gång..
En underbar låt med en text vi alla borde tänka på..
Ta hand om alla nära och kära,
glöm inte att berätta precis vad du känner varje dag, varje minut och varje sekund
Det har varit en bra dag men nu framåt kvällskvisten har jag blivit som jag skrev ovan..
Ska nog nanna snart och försöka vakna betydligt mkt piggare och gladare i morgon!
Så jag slipper reta gallfeber på någon i morgon.
Ska iof sig inte träffa någon i morgon men kan ändå vara bra att vara på bra humör.
Måste försöka ta mig förbi min sjukgymnast och lämna tillbaka min TENS apparat jag har fått hyra för min bäckenuppluckring, som äntligen har givit med sig lite. Fast den fortfarande känns betydligt mkt mer än innan jag blev gravid (!!) Konstigt eller hur? ;)
Jag har fått träningsvärk i ryggen efter gårdagens städning..
Om man nu kan få träningsvärk av att städa.
Men ont i ryggen har jag..
Appropå att jag skrev att jag inte gått ner mer än 400g sen 1 vecka tillbaka kanske man ska ha faktat framför sig genom att faktiskt ställt sig på vägen IDAG.
hade gått ner 1,2kg.
Så nu har jag gjort i ordning en stor skål med chokladpudding, vispar grädde också.
Inte för att jag klarat av att äta chokladpudding sen i November..
För 14 dagar sen höll jag dig för första och sista gången i min famn.
Vid den här tiden satt jag nu med dig i mina händer/min famn.
Jag var/är den stoltaste Mamma man kan vara.
Att en sådan liten kan göra en så otroligt stor inverkan på ens liv kan man aldrig föreställa sig.
Jag kommer alltid älska dig,
Tyvärr kommer jag aldrig få dela dina "första" tillfällen.
Men jag kommer drömma om den dagen vi får gå hand i hand.
Men jag vet att du kommer få det bra när du får leka med alla andra små änglarna i himlen.
Jag vet att de kan ge dig så mkt mer än vad jag någonsin kunnat ge dig här hos mig.
Men behöver du tröst eller en axel att luta dig emot vet du var jag finns.
Jag kommer alltid finnas för dig Love.
Du kommer alltid vara min första, och det kan INGEN ta ifrån dig.
Att du kunde vara så perfekt fascinerar mig dagligen.
Hur du redan efter 18 veckor kunde ha de små små små öronen, förlåt att jag var tvungen att vika upp det men ville inte att du skulle ligga med ett vikt öra, jag vet ju hur ont det kan göra.
Förlåt att jag aldrig klädde på dig, jag vet att det är kallt där du är, men jag vill inte att du skulle få mer ont.
Jag hoppas du är varm i din fina fleecefilt och att du kan gosa med lille Nalle Puh,
Om du klämmer och skakar på Puh så låter han. Tänkte att du behövde något som kunde trösta dig om du var ledsen.
Jag har också en Nalle Puh, en som alltid kommer påminna om dig.
Jag sover med den om natten, så som du sover med din.
Men jag börjar må bättre nu, inte för att jag inte har dig hos mig utan för jag vet att du vill att jag ska vara lycklig och inte behöva se mig sitta i min ensamhet med tårar som rinner ner för mina kinder.
Men jag är lycklig Love♥
Jag tror du vet varför =)
Jag känner att du är här ibland och skrattar åt mig, åt det jag säger och det jag gör.
Du är saknad här, inte bara utav mig älskling.
Om en vecka ska jag säg Dröm sött på riktigt, jag undrar hur det ska gå.
Att behöva se den där lilla vita kistan stå där framme i kyrkan och veta att jag måste säga vi ses i framtiden, det gör ont.
Men tack för allt du gav mig, du har givit mig mer än vad någon tidigare har gjort!
Det känns vidrigt, hemskt och jobbigt att säga att jag hade aldrig känt mig "lycklig och funnit den här inre ro" om det inte vore för det som hänt.
Jag är för evigt tacksam Love.
Saknar dig varje sekund, minut, timme, dag och vecka.
Till sanningen hör att jag fröken bäst på att somna på soffan somnade på soffan.
Så kanske somnade runt halv 4,
Sen var man klarvaken igen vid 10.
Inte av någon ringde, inte av att något väckte mig.. Nej, jag var bara pigg helt enkelt.
Nu sitter jag och kollar på lägenheter, hoppas hoppas hoppas att jag ska hitta något som faller fröken kräsen i smaken.
Är en helt bra dag idag med,
Fick dock en riktigt stor klump i magen när jag såg att det kommit ett kuvert från KS i Huddinge.
Men det vara BARA mina nya sjukskrivningspapper.
Tänk vad ett brev kan göra med en.
Kanske tyder på att man inte riktigt är "normal" igen.
Men jag är glad och jag är lycklig, iaf idag igen! =)
Måste ta mig ut och köpa urnan till Love, vet bara inte hur det ska gå till.
Känns fel att bara klampa in och vilja köpa en urna för ett barn.
Ska också gå till Agnes&Lisa och köpa ett sorgeband till Love's blom dekoration.
Kommer bli lime grönt med silver text. Kändes rätt!
Har en fjärdedels pizza här också som jag tydligen är TVUNGEN att äta upp, underbart att jag har ett gäng mammor och pappor omkring mig som bara tjatar om mat.
Lite uppdatering om vikten så står jag mer eller mindre still. Har bara gått ner 400g på 1 vecka nu.
Lite sundare tror jag.
Försökte äta Ballerina kladdkake kakorna igår.. De är ju ritkigt ÄCKLIGA..
Fast iof sig har jag försökt äta Oreo's som är min absoluta favoriter och inte tycker jag om dem heller..
Så jag antar att mina smaklökar har förändrats sen graviditeten,
eller kan det fortfarande vara lite graviditets hormoner som spökar?
Och kan verkligen inte äta saker som jag KUNDE äta under graviditeten,
Kanske är pga att de påminner om Love eller om det faktiskt är så.
Jag hoppas jag blir så nära VANLIG som möjligt snart.
Ska kolla igenom WhiteGuide resultaten idag också, skriver mer om det senare!
Fastnade på TV4 Film's kanal och där var det fast..
Först blev det
Monster - En riktigt riktigt bra film som jag inte sett förut.
När lammen tystnar - En klassiker, dock försvann jag in i täcket sista delen av filmen..
Hajen - Också en klassiker, blev LIVRÄDD fast jag satt och sa att jag visste vad som hände, men visst fan skrek jag till och flög ner i soffan när ocenagrafen hoppade ner i vattnet och huvudet kom fram..
Det var ett enormt skrattanfall här och sen blev det sängen..
Tror jag ska hyra eller köpa hem Sista delen av Stieg Larsson triologin idag.. Sjuk sugen på att se den sista filmen också..
Sen är det dags att läsa böckerna.. De ska ju vara så mkt bättre har jag hört.
Fast först ska jag läsa klart lite andra böcker först.
Håller på med Marcus Birro's - Svarta Vykort just nu..
Ingen tvättstuga idag tror jag,
eller borde gå ner och kolla om den tiden jag boka fortfarande är ledig..
Idag ringde prästen för Love's Begravning.. Hon och jag ska ses på torsdag kl 12.
Prata lite om begravningen..
Känns skönt, mindre skönt av att hon väckte mig kl 9.30..
Som tur va somnade jag om efter det.
Nu är det frukost som gäller.. eller kanske alltiallt nu..
Sorg är så mycket mera och så annorlunda än många tror, sorg är en kompass. Den visar vägen mot en ny livssituation.
Inget blir precis som före sorgen, sorg gör ont. Att förtränga sorg därför att det gör ont är både farligt och egentligen omöjligt. Sorg är ett pris för kärlek, ju mer vi fäster oss vid någon, desto större sorg. Sorg tar tid.
Det är vanskligt att säga att tiden läker alla sår, det är bättre att ställa in sig på att inget blir som före sorgen, läks inte såren, blir ärren kvar Sorg är bra. Sorg visar att du lever och känner. Våga sörja. Omvärlden förstår trots allt.
Inatt vaknade jag helt kallsvettig, jag hade en dröm som jag ALDRIG vill ha igen..
Först började drömmen med att jag var tvungen att börja jobba imorgon, jag fick ren panik och visste inte vart jag skulle ta vägen..
Jag visste att jag inte kunde jobba men jag bestämde mig för att jag var tvungen..
Kom till jobbet och gick och bytte om.. Sedan var det bara ner i matsalen för att sätta fart..
Det kom lite gäster och det kändes helt ok, det enda va att det kändes som om någon gick och höll för min mun.
Jag va inte som jag brukar vara, den som kan säga vad jag vill hur jag vill.
Sedan kom plötsligt en familj, mamma, pappa och två barn.
De satt på bord 34.
De ville ha en barnstol, och jag hämtade en.
När jag kom dit för att ta beställning, vände sig det lilla barnet i barnstolen till mig och såg precis ut som Love fast i mer "rätt ålder". Den lilla säger till mig..
"Hej Mamma, det är jag Love. Den sonen som du valde bort och skicka till himlen, för du ville ju inte ha mig Mamma..
Men på vägen dit så hittade en familj som ville ha en son mig, så de tog hand om mig som du aldrig kunnat gjort.
Jag vill bara säga att jag är lyckligare hos dem än vad jag någonsin hade kunnat vara hos dig..
Men du kommer aldrig komma ifrån att ha samvete som min Mamma.."
Det gjorde så sjukt ont i hjärtat att vakna av den drömmen.
Tänk om Love verkligen tänker så. Tänk om jag kunde ha "räddat" honom.. Tänk om jag tog fel beslut.
Jag behöver bara ha obduktionsrapporten nu, behöver ha konkreta svar.
Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra i liknande situationer.
Tänk om jag bara kunde ha sett att hjärtat inte slog eller att han hade minskad hjärtkapacitet.
Nej jag såg bara en missbildning ett "fel" och valde att låta han få somna in.
Jag känner mig så självisk.
Hur kunde jag?
Jag vet inte vad jag tänker just nu.
Anledning till att jag inte vill sova är pga. det här.
JAG VILL INTE DRÖMMA..
Men jag kan inte vara vaken hela tiden.. Min kropp klarar inte av mer än vad den redan är utsatt för.
Jag önskar att jag kunde ha någon här hela tiden och bara få kunna känna närhet.
Men jag kan inte det, jag har inte den personen..
Jag förbrukade all min tillit i mitt beslut att gå igenom den här graviditeten själv och jag får bara inse fakta,
ensammen är stark.
Ensammen är stark och jag är starkare än somliga tror är två citat som jag är en flitig användare utav.
Jag är trasig. Men jag måste klara mig jag har inge val.
Jag har nu MIN framtid att tänka på.. Jag måste gå vidare!
Bara för att jag säger de här orden just nu vill jag INTE att någon annan använder de orden till mitt ansikte.
Jag blir bara arg och frustrerad.
Alla ord som man fått så som
"Tiden läker alla sår.."
"Du kommer få flera friska barn.."
"Du är fortfarande ung.."
"Du har hela livet framför dig.."
"Du kommer träffa Mr Right och få din saga.."
"Det var inte bara meningen.."
JAG VET, jag vet att ni alla har rätt i det ni säger, men jag blir bara arg för de här orden tar inte tillbaka LOVE..
Jag vill inte ha något annat just nu jag vill bara ha min Love.. Mitt barn, jag skiter just nu i om jag kommer få 10 underbara små mini-me i framtiden.
För det är inte det som tröstar mig och det är inte det som kommer läka mina sår.
Vad som läker mina sår vet jag inte..
Men jag vet inte ens om jag vill ha barn längre..
Hur ska jag klara av att gå igenom en graviditet?
Varför skulle jag utsätta mig för samma sak igen?
Jag tror inte att någon kan förstå min känslor HELT och hållet..
När jag säger att jag kanske inte vill utsätta mig för det här igen,
menar jag att det här gör ONT..
Jag vill kunna klara mig själv, jag vill bara kunna äta, sova och leva.
Love är ett namn som kom till mig under graviditeten.. Jag har hela tiden "förväntat" mig att jag hade en tjej i magen, så listan på tjejnamn är LÅNG.
Killnamn var för mig mycket svårare.
Jag har ett namn som jag alltid velat ha om jag fick en kille, men när jag var hos överläkaren och han sa att den lille filuren i magen var en liten grabb, så fanns inte det namnet på min näthinna..
Namnet jag tänkte på när jag såg hon framför mig när jag låg på britsen vid ultraljudet va Love.
Love för mig betyder Kärlek.
Han var kärleken som jag aldrig kommer få behålla. Men han kommer alltid vara KÄRLEKEN för mig.
Love var också ett namn som jag och min arbetskollegor skrattade åt på jobbet.
Hur skulle han kunna heta Love Dahlin?
På engelska hade det blivit (uttalsmässigt) Love Darling..
Jag får alltid heta Darling i efternamn när jag är utomlands.
Hur skulle jag kunna döpa ett barn till Kärlek Älskling?
Nu tyckte jag att det var självklart, min kärlek som också är min älskling och kommer alltid vara.
Troligtvis hade han fått namnet Love som mellan namn om jag hade haft honom vid min sida varje dag.
Love's Pappa har inte haft något att säga till om när det kommer till namnet.
Han har dock fått frågan om en annan sak, men det berättar jag sen när jag vet vad han vill.
Nu vet ni varför Love fick heta Love, för han är min kärlek's ängel!
Idag har det vart väldigt få uppdateringar ifrån min sida.
Har vart fullt upptagen idag, fastnade i internets värld i 2 timmar i min ensamhet på eftermiddagen.
Sen kom mamma och hämtade mig..
Vi tog en tur till Kista C, där fick jag ett par finfina puma sneakers som är hel vita tills när våren kommer! Sen köpte jag en jätte fin "sjal/halsduk" och ett rosa armband på JC.. Så fått in lite nyheter i mitt liv.
Mitt shoppingberoende har försvunnit iaf, samma så mitt sockerberoende. Vilket jag antar är possitivt! =)
Sen efter Kista blev det middag och fredagsmys hemma hos några familjevänner i Åkersberga.
Riktigt härligt och jag kunde prata om Love utan att tårarna rann, jag börjar mer och mer känna mig STOLT över honom, jag har också bestämt att jag inte ska skylla på mig själv förens jag fått obduktionsrapporten.
Jag kommer aldrig komma någonstans med att klandra allt på mig.
Det som har hänt HAR hänt, jag kan inte ändra gårdagen men jag kan minnas och jag kan bara påverka morgondagen och framtiden.. Det är min plan, att påverka MIN framtid.
Nu ska jag snart Nanna, frågan är hur mkt sömn det blir inatt..??
Rekordet ligger på 6 timmar.. med små uppvak.
Just det, pratade med min läkare på KK på Huddinge, som var ansvarig för förlossningen av Love. Jag kommer vara sjukskriven till efter Love's Begravning.. Känns helt underbart och jag känner inte paniken över att jag MÅSTE börja jobba på tisdag.
Nu ska jag ta tag i mig..
Får börja träna igen på tisdag.. Då ska jag börja träna.. Vill bara iväg till gymmet och springa och cykla och lyssna på min musik och bara tääääänka!
Imorgon ska jag rensa i mina garderober..
Efter vikt nedgången känner jag att det är dags att "rensa om", så användbara plagg är lätt tillgängliga..
Morgon dagens projekt!
Nu, Natti natti världen,
Välkomna alla nya läsare.. Trevligt att ha er här!
Blev inte KS i Solna utan blev Danderyd's Sjukhus då KS GYN-Akut stängde 15(!!!!)..
När jag äntligen kom fram till DS så fick jag sitta och vänta i 3 timmar.. Första timmen fanns självklart en nyfödd liten flicka där.. Men gick bättre än vad jag hade trott.. Tårarna har tillfälligt tagit slut nu, eller iaf då!
Allt såg fint ut, va bara öm vid högra äggstocken, men han såg inget och alla prover såg bra ut..
Så jag skulle bara vara uppmärksam..
Skönt!
Självklart blev jag hungrig när jag satt och vänta i väntrummet.. Och vad fanns på GYN-akuten på DS, en sådan där vattentunna.. Ingen godisautomat när man verkligen hade behövt den..
Hade 2st små kakor i väskan som de delade ut igår vid Odenplan.. Anna's Lantkakor.. Riktigt goda..
Nu är jag hemma och är hungrig(!!), grinig och trött..
Ska först försöka tillgodose min hunger sen får sömnen förhoppningsvis ta ut sin makt.
Natti-Natti världen..
Ps. Visst har man rätt och vara världens stoltaste Mamma.. =)
Va hos kuratorn förut iaf, vet inte om jag blev så mkt klokare idag..
Hon måste tro att jag var sinnessjuk, pratade hej vilt om ALLT.. Fanns garanterat ingen rödtråd i min tankar idag..
Mitt minne är värre än en guldfisks, det jag börjat prata om slutade med en helt annan sak.
Jag beundrar människor som henne, som klarar av att få en att känna sig stark.. Iaf för 1 sekund.
Fotot på lille Love var inte färdigt, men hon skulle höra av sig i nästa vecka så kunde jag komma och hämta det. Vill inte att hon ska skicka det, om det skulle komma bort i posten.
Åkte och köpte en blombukett till en kollega som slutar idag, de ska ha fika för honom, eller har haft det nu.
Vill inte komma till jobbet och att alla frågar mig hur jag mår, orkar inte det idag.
Träffade dock en kollega, sen min chef och sen kom hotellets VD också..
Kändes skönt att bara få en kram.
Hämtade alla mina kläder i skåpet också, va lite komiskt att jag hade 4 par byxor i skåpet..
Man skulle kunna tro att jag vuxit ut ett par.. =)
Men nu ska det tvättas..
Ikväll, eller typ nu ska jag åka till KS i Solna, akutmottagningen..
Eftersom jag haft/har till och från väldigt ont i livmodern och den borde ha dragit ihop sig ganska omg. sa BM jag pratade med i tisdags.
Sen idag har jag JÄTTE ont i mitt högra ben, där har jag även ett åderbråck som nu under graviditeten har kliat så in i bomben och vart alldeles varmt.
Så det får kolla upp mig...
Vill verkligen inte ha fått någon infektion och jag hoppas verkligen att åderbråcket är "normalt".. Vill bara kunna se mig som frisk!
Men mest av allt vill jag att den här dagen ska ta slut,
Tror verkligen att jag behöver få obduktionsrapporten ifrån Patologerna på Huddinge snart..
Jag önskar att jag kan få ett besked i morgon, jag antar att min kurator inte vet svaret men att hon fått information från överläkaren/docenten som jag fick diagnosen ifrån när vi va uppe på Fosterdiagnostiken/medicin för 2 veckor sedan..
Jag vet att de längsta odlingarna tar 4-6 veckor,
men hoppet finns iaf att svaret på den kroppsliga obduktionen har kommit.
I morgon kommer jag förhoppningsvis få fotografiet på Love som sjukhusfotografen tog..
De tar tydligen alltid en bild på foster/barn som föds antingen p.g.a selektiva aborter (det jag gjorde) eller p.g.a PSD (Plötslig Spädbarns Död). Var inget jag visste innan...
Och eftersom jag fortfarande inte hittat min kamerasladd så skulle det vara mysigt att få kortet,
ska tydligen vara i a4 format och svartvitt.. Vill se min groda..
I morgon ska jag också plantera ner mig själv på akuten för att bli undersökt eftersom jag fortfarande har "huggningar" i livmodern... Jag vill verkligen inte ha fått infektion, är sjukt trött på att inte bara få kunna tänka framåt. Vill slippa behöva förklara för folk inom sjukvården vad jag har gått igenom och varför..
Huvudvärken börjar bli riktigt påträngande nu, så ska nog låta kroppen få sova och ladda upp för imorgon..
Nu när jag gått upp och klätt på mig så blir jag AKUT trött.. Ögonen vill inte med mig just nu..
Dock blev det inte så mkt sömn inatt, somnade nog till på soffan vid 2, sen vakna jag vid 3, va nog vaken till 4 iaf.. Va "Life at the ER" på TV4 Fakta.. Saknar OS..
Sen somna jag om och blev väckt runt 6.. Sen hade jag problem att somna om igen, sen ringde det alldeles för tidigt(strax efter 8).
Fast gick inte fysiskt upp förens för typ 20 min sen, men nu är jag som sagt redo för dagens äventyr..
Jessica är på babysim med lilla Maddie, sen tyckte hon att hon skulle kidnappa mig, kanske vore bra...
Har huvudvärk idag, undra om det är mat/sömn bristen som gör sig framträdande..?
Liten uppdatering av min vikt.. Nu har jag stått på EXAKT samma sen i söndags..
Under graviditeten så har jag drömt en massa saker.. Vilket jag förstått är väldigt vanligt!
Min instinkt sa mig att jag hade en liten pojke i magen, när jag gjorde första UL den 9:e Januari så tyckte jag att den lille såg "pojkig" ut.
Kanske beror på att jag redan på det UL såg likheten till Love's Pappa..
Mina drömmar sa däremot något helt annat..
Det var alltid en liten blond tjej, vid namn Ebba..
Hon hade mina blå-blåa ögon, men det blonda håret med mina lockar..
Under alla mina drömmar hade flickan aldrig några kläder..
Jag hade pengar så det va inte det att vi inte kunde köpa några,
utan jag hade en känsla av att INGET passa.. Hur nu det är möjligt och det är det jag alltid undrat över..?
När allt detta hände med Love kändes det som om en del pusselbitar föll på plats..
Love var ju väldigt liten när han föddes, 17cm lång..
Så jag har "själv analyserat" mina drömmar..
Antagligen så har min kropp vart inställd på vad som komma skall..
Urinvägarna och Njurarna bildas i v 6-10 så någonstans där visste nog min kropp av Love's missbildning.
Och nu när han föddes hade jag hittat små "dock kläder" men kände att det var helt fel att klä på honom dessa. För det första var han så vacker som han var, jag vill inte heller göra honom illa, det kändes som om jag skulle skada honom genom att försöka klä på honom..
Men jag hade ju med mig en underbart mysig fleecefilt med hjärtan på, så det fick bli hans klädnad..
Det känns helt rätt att jag inte klädde på honom och jag tror att det var drömmarna fanns med i bilden..
Där av mina drömmar.. Men det här är ju bara min analysering =)
Varför jag drömt om en tjej är en annan fråga?
I andra drömmar har jag vart i lekparken med Nina, hon är nu gravid med tvillingar och jag har drömt att hennes 2 pojkar springer omkring och leker, Lucas och Marcus.. (Namn som jag hört i mina drömmar)
Medans jag sitter och håller Ebba i famnen, hon kanske är 4månader.
Nina's pojkar är kanske 3år.. för de pratar bra..
Jag börjar undra om det är så att jag visste att det som hände skulle hända
och flickan Ebba är min "nästa" graviditet?
Och i så fall borde jag bli Mamma vinten/våren 2013, vi får väl se helt enkelt =)
Ja ni, massa konstiga idéer och tankar, men jag har ju inte så jätte mycket för mig om dagarna så överanalyserar det mesta för tillfället =)
En sak är säker att just nu känns en graviditet till SJUKT långt borta...
Vaknade av att jag hörde, "Idag är det sol ute..."
Vände mig om och log och insåg att det var verkligen sol ute.. Hela min lägenhet lyste upp..
Så nu har jag inge val, måste väl le idag!
Började sakta skratta för mig själv, jag kom att tänka på att Jessica pratade om att jag skulle ta mig ut på en promenad, men att jag då svarat att det är för kallt och att jag inte längre kunde knäppa min Canada Goose Jacka...
Ja som ni förstår så glömde jag totalt bort att jag har gått ner 7kg sen Love kom till världen och att jag INTE längre är gravid..
Ett skratt fick jag till svars och sen så fyllde jag i med att det var en ganska dålig bortförklaring.. =)
Idag är nog hoppet tillbaka.. Igen en liten stund..
Sen ringde min kurator igen, hon sa men oj väckte jag dig, nej hade till och med lämnat sängen.. Hade dock inte riktigt pratat upp mig kanske.
Hon konstaterade att jag hade lyckats, Love's Begravning är färdig, alla hennes checkpunkter var avprickade.. Hon va imponerad att jag klarat av det och att allt är under kontroll..
Jag är också imponerad att jag lyckats.. Min tilläggs kommentar var "då är det bara jag som inte är under kontroll..."
Men det skulle vi tydligen ta tag i morgon..
Nu har jag krypit ner i sängen igen.. Kände att jag behövde mysa ner mig igen,
observera att jag ligger i sängen! =)
Det tillhör verkligen ovanligheten!
Kanske ska gå och ta en fika eller så? Läs: Det lär ju aldrig hända...
Nej ni, ska nog mysa lite mer i sängen sen så får jag sparka igång den här dagen..
Blev mestadels sömn på soffan i natt, inte för ens runt 6 (tydligen!!) i morse blev det förflyttning till sängen, så ska nog ligga och dra mig ett litet tag till..
Har fått svar ang. barnurnan nu.. Den kostar 845:- och ser ut så här
Är den jag ville ha så jag är absolut nöjd, men..
Vet inte vad jag ska göra med den här dagen, helst skulle jag vilja lägga den i sop påsen och sen gärna gå ut med sopporna, eller helst åka till tippen själv för att få se den brinna upp..
Men alla har sagt att det finns både bra och dåliga dagar.. Visst tänkte jag..
"Jag är starkare än vad somliga tror...." Eller kanske inte?
Igår kväll/natt har jag haft JÄTTE ont i livmodern..
Så nu pratade jag precis med gyn-akuten och skulle då förklara mina smärtor?
"som en blandning av de kraftigaste mensvärkarna jag någonsin blandat med förlossningssmärtorna"
Inte hjälpte några smärtstillande tabletter iaf.
Somnade till slut av ren utmattning..
Ska tydligen åka in till Gyn-Akuten.. Men jag vill inte, jag vill inte visa mig..
Tänk om det är någon gravid där.. Tänk om det kommer en liten bebis..
Jag orkar inte..
Inte idag, inte just nu..
Tar det imorgon, förhoppningsvis försvinner smärtan.
Jag har inget att bevisa för någon, det är INGEN som förväntar sig att jag ska må bra..
Varför tvingar jag då mig själv att intala mig själv och alla andra att jag är helt ok?
När jag innerst inne är ihålig, tom och förstörd.
Jag måste erkänna att jag försöker hålla allt inom mig, försöka bevisa för mig själv att hoppet finns där..
Det gör inte det.. Det gör bara så förbaskat ont..
Alla andra får barn som de får älska och hålla och kunna göra allt för?
Varför får inte jag den möjligheten?
Varför måste jag släppa taget och "gå vidare" när allt jag vill ha är min Love..?
Livet är så sjukt orättvist,
Vad har jag gjort för att förtjäna det här..?
Jag har alltid sagt "What goes around comes around". Jag måste ha vart den hemskaste människa ni någonsin mött eller hört talats om?
Jag vill inte, jag vill verkligen inte längre.. Snälla kan någon bara väcka mig?
Varför blev jag ens gravid i första taget?
Jag HATAR min egen kropp, jag vill inte ens se på den. Hur kan jag ens ha kvar den efter vad den har gjort emot mig? Eller är det jag som gjort det här mot mig själv?
Jag har förlorat det största man kan få, det är inte en jävla klocka som batteriet inte fungerar i.. Det är en del av mig, min framtid och mitt liv..
Jag hatar att jag är ensammen.. Var är du när jag behöver dig som mest? Inte här iaf..
Men jag får skylla mig själv eftersom jag inför alla låtsas som att allt är bra..
När jag egentligen är totalt sönderbruten..
Hur ska ni veta om jag inte släpper in er?
Varför kan jag bara inte säga att jag behöver er eller att jag vill ha hjälp?
JAG KAN INTE, men jag kan inte heller göra som jag alltid gör..
Hjälp..... ♥
Fick precis posten, fick ultraljudsfilmen som de spelade in på ultraljuds barnmorskorna dagen jag fick reda på vad han var för sjuk.
Filmen är några minuter lång och man kan se Love röra på sig och det sista han gör innan hon slutar filma är att han vinkar med sin lilla lilla hand..
Det gjorde/gör ont i hjärtat att se min lilla älskling leva, se hjärtat slå, se han röra sig men jobbigast av allt att se han vara skadad/lida och jag inte kunde göra ngt åt det..
Om ens barn är sjukt SKA man kunna hjälpa det inte bli tvungen att låta det somna in.
Jag fick faktiskt i mig hela glaset med smoothie, iof sig det enda jag fått i mig idag.
Ikväll saknar jag verkligen Love i magen..
Skulle så gärna dra tillbaka tiden 10 dagar när han fortfarande var där inne.. eller hade räckt med 7 dagar för då var han fortfarande där, men för 10 dagar sedan kände jag honom fortfarande röra på sig där inne.
Har lite Cola och chips framför mig nu.. Funderar på om jag ska hugga in..
Idag eller ja NU känner jag mig väldigt ensammen. Känslan av att jag aldrig kommer kunna gå vidare att jag kommer vara ensam för resten av mitt liv. Vem vill leva med mig?
Jag önskar såå att jag hade haft någon vid min sida, en person jag alltid kan gråta emot..
Nu sitter jag istället och gråter för mig själv och blir ännu mer ledsen när jag inser att jag sitter ensammen..
Tyvärr hjälper inte mina vänner och inte min familj..
Det är HAN jag vill ha.. Han som inte har något namn och han som inte finns.. Iaf inte för mig, här just nu!
Pratade med min underbara vän Jessica om det här i fredags när hon kidnappa ut mig..
Hon kom fram till att han visst finns, jag kom fram till att jag har 3 sådana personer som alla 3 är så olika men skulle alla hjälpa mig..
Men jag antar att Jessica kan ha rätt i en viss del av vad hon säger men, jag vill nog inte inse det bara!
Men HAN finns, dock inte vid min sida.. Inte just nu, men kanske imorgon..
Det var så mitt humör var då.. Nu är jag lycklig i själen igen!
Blev ingen semla och blev ingen bakning..
Kanske ska göra mig makaroner och köttbullar.. Som ni ser det går fort i svängarna..
Jag själv har svårt att hänga med.. =)
Ett plus ifrån igår är att jag iaf inte gått ner något mer sen igår, stolt över mig själv!
Har haft en underbar morgon som jag skrev innan med lite "egen tid", när jag bara tänkte på mig själv och vad jag vill med MITT liv som det kommer att bli när det värsta har lagt sig..
Idag är första dagen som jag längtade tillbaka till jobbet, men observera "längtade"..
Jag insåg snabbt att jag inte var redo, men önskar att jag bara kunde låsa in allt tragiskt i en liten låda och bara börja jobba, men så lätt är det inte..
Idag har jag haft 2 jobbiga samtal, eller i slutändan givande samtal..
Först ringde min kurator från Huddinge, ville fråga lite om begravningen och hur JAG mår.. Så vi pratade lite och jag ser fram emot mitt återbesök på torsdag..
Sen ringde prästen som ska hålla i Love's Begravning, hon ville fråga lite, de brukar tydligen ringa innan när det handlar om barnbegravningar pga. att det är ett känsligt ämne.. Men hon ville veta hur jag ville ha det sen så planerade vi in ett möte ca 1 vecka innan begravningen då vi ska sätta oss ner och prata om hur dagen ska bli...
Jag funderar på om jag bara ska åka iväg nånstans efter begravningen? Bara för att få rensa lite..
Well vi får se.. Den är ju inte imorgon så behöver inte bestämma mig nu..
En f.d arbetskamrat till mig kommer troligtvis sjunga på begravningen, så jag har skickat över lite förslag på vilka sånger jag vill ha.
Jag har också frågat en vän till mig om han kan göra en musikgrej till begravningen.
Sen har jag en fundering..
Jag känner att blommor är något som till hör jorden/döden, som jag skrivit tidigare vill jag att Love's Begravning ska bli en kärleksfull dag, därför funderar jag på om att jag bara ska göra mitt egna arrangemang av blommor och sen istället för att folk "tar med sig" eller "begravnings blommor" blommor så skulle jag nog vilja ha en massa gossedjur istället? Vad tror ni om det?
Sen va min tanke att läga ner en del i kistan så att lille Love inte är ensammen när han äntligen får sin ro i himlen! ♥
Massa idéer som flödar här hemma idag, känns skönt!
Har någon en aning om vart man kan köpa en barnurna? Något jag letar efter men inte hittar några svar på..
Vore tacksam om ni alla kan hjälpa mig och skriva vad ni tycker om mina idéer och hjälpa mig med mina frågor!!
Dagen har börjat bra, sömnen dock är en ständig bristvara..
Somnade inatt vid 3, höll på att skriva att det var självförvållat, men vet inte om hockey guld matchen och adrenalin efter den räknas som självförvållat men jag gör det nu iaf!
Sen vaknade jag igen vid 6 imorse, dock gick jag inte upp förens kl 12 men 6 timmar av egen tid i sängen behövdes..
Nu ska jag nog baka en kaka, sugen på det.. Eller kanske ska gå och köpa en semla? Känns som om tabletterna jag fått mot mina graviditets hormoner börjat värka..